Det händer mycket i brittisk politik nu och jag skulle blogga mer om det om jag hade tid att verkligen sätta mig in i allt som händer. Nu känns det som om jag har kunskapsluckor eftersom jag inte längre diskuterar just brittisk politik hemma på samma sätt som för några år sedan. Det här inlägget blir en sorts sammanfattning.

Det kokar vidare i Torypartiet och premiärminister Sunak ligger risigt till. Nyligen sade han definitivt nej till att utlysa val i maj. Det talas om en kupp för att få in Penny Mordaunt på hans plats. Du som håller dig uppdaterad kanske minns att hon som under Theresa May blev Storbritanniens första kvinnliga försvarsminister efter några andra ministerposter faktiskt också var med i det senaste valet av partiledare som till slut vanns av just Sunak. Mordaunt vill jättegärna bli premiärminister och nu skulle det kunnat bli en kupp som avsätter Sunak så att hon faktiskt skulle kunna få bli det. Detta skulle kunna ske genom att de längst till höger i Torypartiet skulle få ställa vissa krav på hennes agenda och därmed stödja henne i en ny omröstning som då skulle passa båda partiets falanger men jag tror inte det händer. Dels litar ingen på någon längre och avtal kan brytas men framför allt sitter Mordaunt själv inte säkert i sin valkrets så när valet väl blir av i höst så kan hon ryka och hur skulle det se ut med alla byten av partiledare och därmed premiärministrar som redan varit på kort tid. Ännu färre skulle ta partiet seriöst om de inte tänkt på detta tror jag. Vi får se hur det går.

Det stora problemet för de konservativa heter Reform UK och är ett parti du tyvärr kommer att få höra mer om i nyheterna framöver vare sig du vill eller inte för de växer så det knakar. Det är inte nytt utan bildades 2018 men då under namnet The Brexit Party med den kände brexitören Nigel Farage i spetsen så då kan du ha hört om det. Det tog sig inte in i parlamentet under valet 2019 och när Storbritannien till slut lämnade EU 2020 så passade inte namnet längre utan det nya godkändes 2021. Partiet drar nu till sig mängder av högermänniskor som tycker att Torypartiet har blivit för mesigt och misslyckats med både brexit och invandring och med allt kring de många och stora demonstrationerna för Gaza. Den senaste i raden att överge Toryskutan är parlamentsledamoten och tidigare vice partiordföranden Lee Anderson och därmed har Reform UK nu faktiskt fått sin första parlamentsledamot. Han stängdes av från arbetet i Torypartiet efter ett uttalande om Londons borgmästare och vägrade be om ursäkt för detta. Andersons avhopp är extra känsligt eftersom han från början tillhörde Labour uppe trakterna av Nottingham och många gamla engelska arbetarfamiljer i Midlands och Nordenglands röda valkretsar, så kallade ”Red Wall Districts”, följer den typ av politiker de känner sig hemma med. Han har själv talat högt om hur han inte tillhör den elit som gått på privatskolor utan är en som kan förstå vanligt folk och jag kan inte annat än undra varför han överhuvudtaget trodde att Torypartiet skulle vara något för honom. Vi kan nu alltså inte vänta oss att alla de som missnöjesröstade på tories i det senaste valet nu kommer att gå tillbaka till Labour utan en stor del kommer att byta till det här, mer populistiska alternativet som uttalat tänker ställa upp med kandidater i alla de konservativas valkretsar i nästa val. Det kommer bli en riktig rysare och speciellt om Farage gör comeback som partiledare vilket är troligt.

Mitt i detta kommer så nyheten att Wales får en ny Försteminister i form av Vaughan Gething. Han blev i lördags klar som ledare för Labour i Wales i en omröstning. Efter det formella valet på onsdag blir han därmed ledare för det walesiska parlamentet som styrs av just Labour. Gething har en walesisk pappa men hans mamma är från Zambia och det är också där han är född. Han har tidigare haft ministerposter och är jurist i botten. Det blev ett jämt val och han har många kritiker efter att under pandemin ha hörts svära om en kollega vid en Covid-diskussion på Zoom under sin tid som hälsominister. Han har också tagit emot några miljoner i stöd av en lokal företagare som anklagats för miljöbrott. Nu får vi se vad han tänker göra för att blidka sina kritiker och om han har några vettiga planer för Wales som ju kämpar med industrinedläggningar och med samma hälso- och jordbruksfrågor som de flesta länder i vår region just nu. Under tiden kan vi alltså konstatera att något nytt skett i europeisk politik även om det är som person Gething ska bedömas och inte för sitt ursprung.