Här fortsätter nu vår bilresa på Skye. Har du inte läst första delen så finns den här. Vi hade alltså kört norrut längs östra sidan av halvön Trotternish och haft bergen med samma namn på vår vänstersida. Nu blev de plötsligt grönare och vildare och även om jag haft området som ett av mina stora mål den här semestern så fascinerades jag av hur vi liksom fastnade i deras dragningskraft.
Precis som längre söderut har även denna kedja formats av jordskred och med all grönska på denna fuktiga ö blir effekten väldigt dramatisk. Det är något av det vackraste jag sett.



I östra toppen av hela kedjan ligger området Quiraing där marken sjunkit ner men lämnat en gigantisk klipplatå och flera coola stenformationer kvar.
Vi tänkte där vi körde genom Staffin att nu borde det snart vara dags att svänga vänster om vi skulle upp i de där bergen och till slut dök det upp en avtagsväg men var det verkligen rätt väg? Den var pinnsmal och såg bara ut att leda till nästa bondgård. Jodå, vi körde igenom bondgården och vidare ut över nästa färist.

Efter detta blev det full fokus och fotograferandet blev vad det blev för när det började gå uppåt fick jag agera spanare åt chauffören så vi var två som kunde hålla ögonen öppna på den väldigt smala vägen full av serpentiner och helt utan staket uppe i bergen där förvånansvärt många husbilar inte tvekade att köra.






Väl uppe hamnar du lättad uppe på en platå med en stor parkering för de många vandrare som flockas hit eller de som bara vill gå på en kort fotopaus. Efter parkeringen är du fortfarande kvar på hög höjd men den har alltså planat ut och vägen ner på andra sidan går genom ett mer typiskt hedlandskap utan stup. Den som hellre kör nedåt på insidan av vägen bland klipporna tar alltså andra hållet även om vyerna inte blir lika maffiga då.
Snart ser man bort till västkusten och nästa halvö på norra Skye, Waternish, inte fullt så dramatisk men fin den också med fyr och klippor och med utsikt mot öarna längre ut. Dit skulle vi inte hinna denna gång utan vi tog oss bara ner mot Uig och dess hamn Idrigil varifrån båtarna till Yttre Hebriderna går. I byn finns The Isle of Skye Brewing Company för den som gillar öl. Själv ville jag inte tvinga på den nu trötta chauffören en extra sevärdhet och ölen finns att prova på pubar runt om i regionen. Runt Idrigil och Uig finns ett par fina skogspromenader med vattenfall och en av Skyes stora sevärdheter, The Fairy Glen som vi övergav planerna på eftersom det var en dag med snö på topparna och regelbundna regnskurar men vi vill gärna komma under den grönare årstiden och se den närmast förtrollande lilla dalen.



Den relativt korta vårdagen skulle inte ge oss tid att se halvön Duirinish heller för den är riktigt stor den också så det får bli nästa gång men du som har tid på dig kan där se fram emot ännu en av de större sevärdheterna, Dunvegan Castle med sin berömda trädgård. De jag känner som varit där har lovordat det och du kan ta dig dit via ännu en vacker stenbro, Fairy Bridge. Norr om Dunvegan ligger stora Coral Beach och ser nästan tropisk ut med sin ljusa sand. På själva den stora halvön är jag själv sugen att se den söta lilla byn Glendale och maffiga udden Nest Point med sin fyr. Vilken utsikt det verkar vara!
Själva begav vi oss alltså hem till hotellet efter vad som redan varit en lång dag med många stopp och utmanande körning. Nästa dag tog vi det lite lugnare och fortsatte med området Minginish som återigen påminde mig om Irland med telefonstolpar längs gröna kullar. Här är det inga höga berg att tala om utan små byar längs havsvikarna. Vi tog oss till byn Carbost för jag var nyfiken på dess stora sevärdhet. Först testade vi en av byns trevliga pubar som får sitt eget inlägg innan vi så körde vidare till whiskydestilleriet Talisker. Här rekommenderar jag verkligen ett besök även om du inte gillar whisky för de har nyligen designat om sitt besökscenter så det går i läckra havstoner och butiken har många fina saker. Själv provade jag såklart även whisky. Mer om det i eget inlägg.

Det här är verkligen en kul utflykt men vill familjen göra annat då finns det faktiskt ett vattenfall en kort vandring bort även här för helt platt är det nog ingenstans på Skye. Längre bort finns steniga Talisker Bay med vattenfall ner i havet för den som har tid och ork att ta sig dit. Dessutom finns det fiskemöjligheter i byn och även en del fisk och skaldjur på menyerna häromkring.



I den här trakten finns ännu en av de där riktigt kända sevärdheterna på Skye men återigen var årstiden inte den vackraste och underlaget det bästa för just The Fairy Pools, en samling korta vattenfall som faller ner och bildar små sjöar i klipplandskapet. Det är några kilometer från parkeringen och dit, delvis uppför men du som klarar det blir belönad inte bara av fallen utan av att du återigen kommit närmare de stora topparna av Cuillin som jag skrev om i det första inlägget. Här ser du dem från andra sidan jämfört med i Sligachan. Jag hoppas verkligen ta mig hit en dag men den här gången njöt vi av bergslandskapet från bilen på väg hem istället.



Som du ser går det att resa till Skye även under lågsäsong, det blir bara mer av en utmaning att vandra precis överallt men har du bra skor och är van så är det mest om regnet gjort det för halt du måste ta hänsyn till. Regnar gör det året om, därav den fantastiska grönskan under sommarhalvåret så regnkläder är bra att packa oavsett men naturligtvis är vintern lerigare. Det är dock betydligt lugnare att undvika sommaren. Redan vi som reste under påsken märkte rätt mycket folk uppe vid Old Man of Storr och liknande kända platser även om västra sidan var lugn och skön. Var du ska bo beror på hur du reser, hur många dagar du vill vara på ön och såklart din budget och bekvämlighet men det är betydligt billigare att undvika sommaren. Då får du betala mer och vi märkte redan under påsken då det var snäppet billigare att det var ganska utsålt när vi väl bestämt oss så planering är A och O för en riktigt lyckad resa på denna magiska ö.
