Har du alltid velat besöka Skye. Gör det! Det är utan tvekan en av de vackraste platserna i hela Storbritannien och för den delen Europa. Det finns bara några saker att reda ut såsom när du ska åka för naturligtvis är du inte den enda som vill dit. Hur lång tid du behöver på vad som är en stor ö med mycket vildmark och hur du ska ta dig runt är andra frågor innan du reser. Här kommer första delen av två om vårt besök.

Själva hyrde vi bil redan i Fort William helt enkelt för att du hinner se så väldigt mycket mer just där än du gör med buss. Har du ingen bil så kan du ta tåg från den vackra vägen från Glasgow och Fort William till Mallaig och därefter färja till Armadale på Skye och vidare med lokalbuss men bussarna går inte alltid regelbundet där. Samma färja är en bra väg även för den som bilar men då bör du boka färjebiljett i god tid. Själva körde vi istället norrut och tog bron över till Skye från Kyle of Lochalsh och här passerar även de långdistansbussar du kan ta ända från Glasgow till Skyes lilla huvudstad Portree. Upptäcker du Skottland med tåg så kan du också hoppa på den bussen redan i Fort William men du kan också ta den vackra järnvägslinjen till Kyle of Lochalsh uppifrån Inverness om du kommer därifrån och så fortsätta med bussen över. Slutligen gör även Rabbie’s minivans olika långa grupputflykter hit från till exempel Inverness.

Vi hade gett oss själva två dagar att upptäcka Skye och visste att vi inte skulle hinna med alla stora sevärdheter och dessutom under påsken då dagarna inte är jättelånga men vi hade en lista av prioriteringar. Därför körde vi dag ett norrut från bron på morgonen med de kända, dramatiska bergsformationerna i fokus för dagen. Den första dryga milen efter bron är en ganska platt och trist historia men den tar dig till Broadford som är centrum för denna del av ön med ett litet sjukhus, en Coop, bensinmack och flera övernattningsmöjligheter. Det är också ett bra stopp för den som börjat dagen utan frukost för här finns flera bra små kaffeställen och inte minst Skye Market Square med några hantverksbodar och kända Skye Market Kitchen där du kan köpa en rejäl skotsk frukost. Är det middagsdags så finns här både lilla The Shellfish Shack för den som aldrig tröttnar på havets läckerheter och ställen med god pizza. Har du extra tid här så kan du med bil svänga bort till Church of Kilchrist om du gillar romantiken i steniga kyrkoruiner och kyrkogårdar bland fåren i ett vilt landskap. Själva tog vi oss inte tid till detta utan rundade berget Beinn na Callich och just att runda berg efter berg får du vänja dig vid längs den här kusten där vägen kramar flera havsvikar som gräver sig in landskapet.

Redan på håll såg vi nästa spontana stopp, vattenfallet Eas a’ Bhradain där det finns en liten parkering i nästa uppförsbacke för den som vill se fallet. Ha bra skor på fötterna och var beredd på halt underlag men det är det värt. Molnen hängde tunga när vi fortsatte men vi kom inte långt på väg mot nästa vik innan dottern tvärstannade bilen och parkerade vid en minivan från Rabbie’s sightseeing som också ville ta tillfället i akt att hälsa på ett gäng Highland Cattle hos Hector’s Coos. Det här blev ett av de mysigare stoppen på vägen trots att regnet nu öste ner på bästa västra Skottland-vis. Om du vill kan du stödja Hector och korna genom en donation i den lilla brevlådan vid hagen.

Nu var det inte långt kvar till öns lilla huvudstad Portree men först ett stopp jag hade sett i förväg och hade höga förväntningar på, Sligachan Old Bridge. Jag blev inte besviken. Alldeles vid ett vägskäl med endast ett hotell och några små hus har den gamla vägens vackra stenbro bevarats. Som om det inte räcker med det så har den Black Cuillins stora berg i fonden. Det är både vilt och vackert trots fler turister än vi har stannat. Legenden säger att den som doppar sitt ansikte i floden under bron i sju sekunder och därefter låter det självtorka får evig skönhet men bron är av Thomas Telford och från 1800-talet så det där är inte lika fint som den mycket äldre historien att en gammal krigardrottning en gång stannade här för att få hjälp att skapa fred med hjälp av traktens féer.

Vidare mot Portree rätar vägen ut sig efter alla vikar men det går ändå inte att köra fort för vem vet vilka man kan träffa på, inte minst så här på vårkanten. Själva Portree är dolt av kullar men istället ser man nu bortom staden den dramatiska klippformationen Storr med den upprättstående stenen The Old Man of Storr, en av Skyes mest kända sevärdheter. Det är svårt att inte fotografera nonstop.

Framme i Portree tog vi matpaus och tro mig, du blir hungrig av alla dramatiska vyer och smala vägar. Det blir ett helt eget inlägg om lilla färgglada Portree där du absolut ska göra ett stopp eller till och med kan basera dig om du vill ha nära till guidade vandringar, båtturer och annat på ett och samma ställe.

I staden delar sig vägarna så du som vill till Uig och färjorna till Yttre Hebriderna tar den större, västra vägen. Inte långt vidare norrut på den mindre, östra, kommer istället vattenfallet Bride’s Veil som är ett populärt stopp för många. Du kan också ha turen att se fler Highland Cattle på vägen dit men här strosar de fritt och gömmer sig därför ofta i terrängen. Vi var bara här en kort stund för vi hade siktet inställt på ett helt annat vattenfall men först tittade vi närmare på The Old Man of Storr. Det var vi som förväntat inte ensamma om.

Storr har formats av ett av alla jordskred genom Skyes geologiska historia och The Old Man är den största av de stående stenar som blivit kvar och ser så dramatisk ut att den fått vara med i filmer. Själva namnet Storr är ett gammalt germanskt ord utvecklat av vikingarna som något som är just stort vilket du ju kan ana. Även namnet Skye är ett gammalt ord från nordmännens tid på de här öarna. Samma som dagens ord för moln på danska och norska. Den dimmiga ön.

Storr Lookout Point är vad du ska ta dig till om du vill ha de riktigt maffiga bilderna och här finns massor av vandringsmöjligheter om du vill längre. Tidsbrist, mitt knä som gjorde mig extra långsam och det faktum att det regnat en hel del gjorde att vi avstod. Det här kräver bra planering men många gör åtminstone den korta vandringen en bit upp för huvudparkeringen med sitt lilla servicehus var fullpackad av bilar och bussar och detta alltså redan runt påsk så om du är vandrare så planera noga om du vill ha någorlunda fri sikt. Att gå upp till den gamle gubben tar sisådär 45 minuter till en timme så du får ha ett par timmar på dig här.

Du som följt mig länge kanske minns att jag skrev om dinosauriespår en gång. Jodå, det finns det ju också här på Skye och på väg till dem hittar man först vattenfallet Lealt (med dramatiska halvön The Brother’s Point en bit bort) men sedan det andra vattenfall vi verkligen planerat att besöka i form av det vid Kilt Rock för visst är det något speciellt med vattenfall som störtar rakt ner i havet. Det visade sig dock inte vara så vild atmosfär här utan istället en gigantisk parkeringsplats med avgift och tja, de måste ju få in pengar för att motverka allt slitage på öns natur men det ger alltså en turistig stämning. Klipporna är som du kan ana ett perfekt ställe för fågelliv så ornitologer hänger också gärna här och det är förbjudet att flyga drönare. Bara en kort bit härifrån hittar du det lilla dinosauriemuséet i Staffin och vill du själv ner och se dinosauriernas fotspår är det till stranden An Corran där Staffin möter havet som du ska bege dig.

Här runt Staffin tyckte jag som varit på Irland att landskapet påminde om det. Stora gröna ängar vid foten av klippor och berg och med havet alltid närvarande. I fonden börjar det nu dyka upp fler och högre berg och det är Trotternish som avslutar norra Skye och gett namn till hela denna halvö. Längst norrut ligger den dramatiska delen The Quiraing och allt detta var den allra största anledningen till min fascination för ön och alltså det som lockat mest. Det var precis lika vackert som jag hoppats och trott.

Nu gällde det bara för oss att ta oss in i denna värld av fler berg med formade av skred. Vägarna blev smalare och smalare. Den som vill kan fortsätta runt hela nordspetsen av Skye istället och hittar då små stränder, fler steniga kyrkogårdar och annat på vägen runt till Uig men vi, vi svängde vänster. Hur det gick får du läsa i nästa inlägg för nu är det här redan hur långt som helst.