För inte så länge sedan blev det ett par turer till min gamla födelsestad för att jag hade ett par restauranger på önskelistan. Förr blev det rätt tätt mellan besöken men sedan min mamma flyttade ner till Skåne hon också har det blivit glesare. Eftersom jag är den jag är så försöker jag alltid klämma in något brittiskt vid mina besök också och den här gången föll valet på en pub.

Kapten Jack är ett ställe på Malmskillnadsgatan, i backen ovanför NK och har funnits runt ett år nu. Googlar man Sunday Roast i Stockholm så dyker det upp och med ett Google-betyg på över fyra blir det värt ett besök. Visst kan 4.8 se ännu bättre ut men jag har gått på nitlotter även på sådana beroende på vilka som recenserat och det dräller inte av topprecenserade brittiska pubar i vårt land så det här gjorde mig nyfiken.

Vi kom på eftermiddagen som man ju gärna gör för Sunday dinner så det var inga problem att få bord. Lokalen visade sig vara ganska stor och inredd lite som vi förväntat oss med saker som ska se brittiska ut. Allra bäst hade de lyckats med taket.

En trevlig sak är att puben har en bardel, en restaurangdel och en inre del med inte bara dart utan även biljardbord. Nästan överallt kan du se Premier League i något hörn när det är relevant.

Vi fick ett bord bredvid en mer svensk dekoration men är man hos Kapten Jack så passar den ju toppen och det var lite kul att se denna bekanta textrad på det här viset. Det var trevlig service och snabb fram till att vi ville betala.

Så till maten. Deras Sunday Roast kan variera och du hittar detaljerna på hemsidan men Yorkshirepudding ingår alltid. Som du ser på bilden nedan var den extremt liten och en gäst från Yorkshire hade bett om en till. Den hade också en märklig textur och liksom smulade sig snarare än var som den ugnspannkaka den påminner om. Jag vet inte vad som hänt. Till detta var det ugnsrostad potatis och äppelklyftor till dagens fläsk och det var gott medan själva fläsket var rätt torrt men det hade känts mer engelskt med äppelmos. Morötter och lite annat smått och gott var trevligt.

Till efterrätt tog jag en sticky toffee pudding som är en av mina favoritdesserter. Vid det laget förväntade jag mig inte någon wow-upplevelse men hoppades att den skulle vara god ändå för man vill ju prova om man nu tänkt sig ett blogginlägg om hela kalaset. Tyvärr var det en torr pudding. Inte alls så där saftig som den ska vara. Serverades med glass och en rätt knäckig kolasås. Nej jag kommer nog fortsätta äta brittiskt på The Old Brewer när jag är i stan.

Tråkigast var kanske ändå att det fanns så få brittiska ölsorter. Ett par från Shepherd Neame och inte mycket annat. Svårt att kalla sig pub då om man nu vill köra med brittisk inredning och Premier League. Då får man också ta och kolla stavningen och översättningarna i sin meny så gästerna vet om potatisen är stekt eller friterad. Fast kanske menar de ugnsrostad…?