För snart två veckor sedan begravdes Bonnie Tyler, eller Gaynor Hopkins, senare Sullivan, som hon egentligen hette. Tusentals människor kantade processionen i Mumbles utanför Swansea innan det var dags för familjens privata farväl i Swansea Minster. Själv hade jag inte skrivit något om hennes död. Det har helt enkelt känts som alldeles för många som lämnat oss på sistone. Nu är det iallafall dags för även jag har såklart minnen av sångerskan som kallats en kvinnlig Rod Stewart på grund av sin hesa röst.

Rösten ja, den blev faktiskt hes efter en operation hon gjorde för att få bukt med knutor på stämbanden men inte förrän hon redan var känd. Först startade hon 1969 sitt band Imagination efter att både ha körat bakom andra sångare och vunnit en lokal talangtävling. Det var i den vevan hon bytte namn för första gången och började kalla sig Sherene Davis för att inte blandas ihop med en annan walesisk sångerska med efternamnet Hopkins. Det dröjde till 1975 men då small det till och hon upptäcktes under en spelning i Swansea och fick packa väskan och resa till London. Det blev dags att byta namn igen och valet blev en kombination plockad från en vanlig tidning.

Åren 1976-77 blev händelserika med många låtar. Som bäst låg Lost in France nia på listorna på hemmaplan och vintern 1977 släpptes debutalbumet The World Starts Tonight. Albumet kom trots tillhörande nationell turné inte in på den brittiska listan men i lilla Sverige klättrade den upp på andraplats och vi har väl sedan haft en speciell relation till henne här. Det var efter detta den olycksaliga operationen gjordes som nog hade kunnat lyckas om hon inte själv skrikit i frustration över att behöva vila rösten i sex veckor. Tur då att hon redan under sommaren kom med nya låtar och senare i november med sin klassiker It’s a Heartache som raskt blev fyra i Storbritannien och trea på Billboard i USA och mycket av hennes vidare utveckling skedde just där, allt medan hennes låtar fortsatte att uppskattas i de nordiska länderna.

Mitt eget största minne av Tylers musik är utan tvekan jättehiten Total Eclipse of the Heart. Den släpptes vintern 1983 och jag höll inte reda på musiksläpp alls men just den sommaren var jag på ridläger i Gnesta och doften av solvarm fjordhäst och smaken av hemgjord jordgubbssaft är fortfarande det som dyker upp i minnet varje gång jag hör låten. Det har gått så långt att min dotter säger ”ridläger 83” om den spelas någonstans när vi är tillsammans. Sämre minnen kan man ha av Bonnie.

Jag har faktiskt sett henne live en gång och det var när hon skulle delta i Eurovision i Malmö 2013 med Believe in Me. Då körde hon en show i det tält artisterna visade upp sig i på stan och det var en stor mängd walesiska flaggor i Malmö den dagen.

En av alla i en stor syskonskara i en djupt kristen familj i Wales kolgruvedistrikt norr om Port Talbot lyckades Bonnie ta sig ut i världen och skapa sig ett namn på sin talang. På äldre dagar slog hon sig ner i Portugal men kom alltid hem till Wales där hon hade ett hus i just lilla trevliga Mumbles. Det är inte bara där man kommer att minnas henne.