Det är mycket nu. Du märkte kanske att förra veckans torsdagsinlägg kom ut på fredagen och det är svårt att hinna skriva inlägg på förhand att ta till när det kniper för just nu är jag rätt trött. På jobbet har vi släppt en rapport som blivit jättepopulär och genererar massor av möten och annat så när jag kommer hem vill jag mest bara sätta mig på balkongen och läsa, gå och simma eller gå ut med familjen och koppla av. Jag har kommit till en period när jag inte orkar någon personlig press och jag lyssnar på mig själv. Med det sagt är ju bloggen hur kul som helst. Jag ska alltså bara ha orken att fokusera.

En som kanske snart inte orkar mer på jobbet är Rishi Sunak som igår kväll äntligen utlyste valet vi alla väntat på. Den fjärde juli som ger tankar på annat än Storbritannien blir det av. Det hade som jag skrivit tidigare kunnat bli till hösten och han var nog lite nervös att bli bortknuffad av någon partikamrat ett tag men nu verkar det som om han vill ta tillfället i akt eftersom brittisk ekonomi tagit ett kliv uppåt i världskonkurrensen och han kan dra fördel av goda nyheter.

Att de konservativa skulle vinna är det nog ingen som tror men med ett sommarval precis innan britternas skollov och semestrar kan han möjligen lyckas hålla kvar fler valkretsar än man trodde tidigare och det får ju anses vara en sorts vettig strategi i sammanhanget. Speciellt som hans utlovade flygplan med asylsökande till Rwanda fortfarande inte lyft trots hans löften.

I mitt inlägg om saken för några veckor sedan skrev jag att Reform UK kunde bli en stor konkurrent i valet och de har fortfarande möjlighet att växa bland människor som tröttnat på de två stora partierna. Däremot andas nog båda deras ledare ut eftersom den gapige Nigel Farage nu beslutat att inte engagera sig i Reform UK mer utan istället hjälpa Trump med sin kampanj. Kvar på hemmaplan blir en inte alls lika karismatisk partiledare.

Om nu Labour vinner som förmodat så blir det knappast guld och gröna hedar för det. Keir Starmers plan är att ta tillbaka typiska arbetardistrikt i norr, de så kallade Red Walls och han kommer fokusera på det mer än en massa annat. Dock har han uttalat sig om bättre samarbete med EU men någon fri rörlighet ska vi inte förvänta oss utan här kommer det först jobbas på att tillmötesgå de där tidigare kärnväljarna varav många röstat på Brexit. Även om flera nu ångrar sig så vill de fortfarande inte öppna några som helst gränser utan mest förenkla handeln och hålla matpriserna nere.

I min egen favoritdel av England har det redan varit ett annat val, nämligen det till borgmästare för York and North Yorkshire. Det är en helt ny titel efter en reform där staden York slagits samman med den omgivande landsbygden vilket båda sidor varit nervösa över. York har ofta haft Labour i ledningen men som jag skrivit tidigare är landsbygden konservativ och bland annat är det just här flera toryministrar, inklusive Sunak, haft sin valkrets. Det blev vinst för David Skaith från Labour eftersom han fick många röster i själva York så nu kommer regionalpolitiken i övriga trakten alltså färgas av detta. Med det sagt var det ett ganska jämnt valresultat även på landsbygden så en del kanske är trötta på hur det har varit.

Uppdatering 3 juni 2024: Farage har nu gjort en helomvändning och tagit över partiledarskapet i Reform UK trots allt. Det är inget parti i traditionell mening utan han själv har aktiemajoritet så det är bara att ta för sig. Han kan sitta där i fem år utan problem. Frågan nu är om han vill vinna en plats i parlamentet också eller bara synas. Han ställer iallafall upp i Clacton-on-Sea där stödet nog är stort.