Vi som inte flyger längre har en del utmaningar när det gäller att blogga om vi inte förberett något inlägg på förhand. Vi möts av svajigt WiFi på tågen och dessutom fina vyer man gärna vill titta på. Dagarna fylls av sevärt och under måltider och kvällar pratar man med resesällskapet såklart. Just därför är det här inlägget sent, för vem kan förinställa ett inlägg om ett plötsligt dödsfall.
Penelope Keith har varit med mig på TV hela livet. Serien Livet är grönt (The Good Life) var jag så liten att jag inte minns så mycket av men Ombytta roller (To the Manor Born) där hon spelade mot Peter Bowles är för alltid en del av min barndom och ännu en serie jag präglades på som barn apropå mitt tidiga inlägg om anglofili. De två passade så bra in i historien om det stora, fina huset även om jag som barn såklart inte förstod alla nyanser. Det var något med deras utseenden som jag såg som klass och som väldigt engelskt. Än idag tycker jag fortfarande att Penelope Keith hade ett av de mest engelska utseenden jag kan tänka mig. När man dessutom får reda på att hennes far var major så börjar tankarna rusa kring hur hon uppträtt i olika roller, trots att just han övergav familjen i hennes barndom.
Att hennes far försvann ur hennes vardag redan när hon var väldigt liten gjorde att familjen fick bo hos släktingar och sedan skickades hon till katolsk klosterskola som sexåring trots att familjen inte var katoliker. Garanterat inget jag själv uppskattat i den åldern och hon formades säkert oerhört av detta. Jag är osäker på vad som sedan fick henne att börja med teater men det lär ha varit just på skolan som hon fick upp ögonen för detta liksom det faktum att hennes mamma då tog henne till West End på loven. Jag är jätteglad att hon gjorde det och det blev inte bara de nämnda serierna utan massor av annan komedi men också Royal Shakespeare Company. Att jag inte sett mer av henne i vuxen ålder beror på att hon ofta hållit sig på teaterscener lika mycket som på TV och att jag aldrig lyckas tajma mina besök med diverse intressanta föreställningar, inte minst för att jag ofta är någon annanstans än i London där mycket går. Har du lyckats se henne på scenen? Yngre generationer kan ha sett henne i Döden kommer till Pemberley om inget annat.
Både komedi och drama har alltså varit stort för Keith som senare gifte sig med en polisman. Tillsammans hade de ett sommarställe i Avoch utanför Inverness där de ett tag till och med ville öppna tea shop men byråkrati gjorde att det blev en trädgård av planerna istället eftersom hon var trädgårdsentusiast. Med sina två adoptivsöner var de också ofta i lilla fina Wycoller i Lancashire som hon älskade, jag vet inte om maken var från trakten. Lite roligt tycker jag som gillar Nordengland, när hon själv både kom från och senare bodde i Surrey. Penelope Keith kommer också att minnas för sitt engagemang i olika stiftelser och liknande för kultur och natur. Bland annat var hon engagerad i National Trust och hon var också ordförande i Actors’ Benevolent Fund för skådespelare i några år efter Laurence Olivier. Driftig både på scen och utanför alltså. Vila i frid.
bara brittiskt 
Både rubriken och första raden hann få mig tänka att det var bloggens sista inlägg. Kände ett styng av sorg innan jag insåg att så inte var fallet. Uppskattar verkligen dina inlägg!
GillaGilla
Oj! Det var inte meningen även om inläggen blir lite oregelbundna så här på sommaren, oftast på grund av dålig täckning och mer tid för familjen. Tack för fina ord.
GillaGilla
Fint att du skrev så mycket om allt hon gjort. Minns ju hennes ansikte och uttryck så väl. Såg att hon debuterade på teaterscen i Chesterfield som 19-åring och glad att hon fick uppnå hög ålder men alltid hajar man till, oj också lämnat och gått före.
Ha det fortsatt bra där du är, fattar som att du är på fin och intressant resa fortfarande.
GillaGilla
Tack, ja vi var borta ett par veckor och nu är det fortfarande full rulle de långa kvällarna. Hoppas du har det bra också.
Visst är det många som försvinner nu. Idag blev det ännu en.
GillaGilla
Ohh, ett superengelskt ansikte som ”alla” känner igen men inte (och inte jag heller) kunde säga namnet på. Sorgligt att denna Penelope nu gått ur tiden. Man har, som du nämner, sett henne i mycket mer än TV-serier. Och mest i komedier, fast jag egentligen tog mer intryck av hennes rollkaraktärer inom drama. Tydligen en stark och självständig kvinna, inte styrd av pappa majoren eller make polisen. Tack för dina upplysande minnesord om Penelope – kvinnan bakom det kända ansiktet.
GillaGillad av 1 person
Ja hon hade ett speciellt utseende och gick sin egen väg.
GillaGilla
Jag avundas din förmåga att urskilja och geografiskt placera olika accenter, och i ditt vetgiriga resande utvecklar du ständigt förmågan. En accent som jag i min ungdom trodde var typiskt Londonsk, i stil med Penelopes, var alltså från Surrey, som visserligen är ett angränsande grevskap. Penelopes accent var väl senare inte så värst påverkad av vistelserna i Nordengland och Skottland. Och ansiktsformen… Min mor hade på engelskt vis ganska långt ansikte, men det var i hennes fall av vallonska gener. Men typiskt engelskt. I romanen A Murder is Announced (1950) låter Agatha Christie kommissarie Craddock bedöma trädgårdsarbeterskan Philippa Haymes med askblont hår och rätt långt ansikte som mycket engelsk till sin typ. Men personlighet… Penelope Keiths härligt omedelbara sätt kom så fint till uttryck i hennes agerande. Och faktiskt har man sett liknande glimtar hos ”vanliga” kvinnor i tunnelbanevagnar, varuhus och på pubar.
GillaGillad av 1 person
Tack, ibland handlar det ju om klasstillhörighet också så det är inte så lätt för mig heller jämt. I Penelopes fall kan hon säkert ha blandad lite som skådespelare gärna gör och så bodde hon i Essex som liten ett tag och det kan ju sitta något kvar som hörs ibland när hon vill…
GillaGilla
Du nämner (13 juli) att ”i dag blev det ännu en” som försvann. Det har jag missat men lär förstås snart bli varse det. Dock skickade jag till en väninna i Wales häromdan en slant till en bukett för Bonnie Tylers begravning. Hon fyllde för fem veckor sedan 75. Det stod aldrig Bonnie i hennes pass, men hon kallades så efter en romanfigur (dock stavad Bonny) hos Woolrich för uppemot 80 år sen – någon bok som Bonnies mamma tog intryck av. En som meddelat att han vill säga några små ord vid kistan är Rod Stewart.
GillaGilla
Ja Bonnie slår det mig nu att jag inte ens skrivit om. Det blir lite så i semestertider men det får såklart bli ett inlägg om henne också. Såg henne i Malmö när hon var med i Eurovision.
GillaGilla
Minns ej vilken ung irländsk skådespelerska det var som i en BBC-intervju i vintras sa att det var Penelope Keith som övertygade henne att genomgå teaterskola. Och att Penelope hjälpte henne att för en olyckligt gift faster be en bön till gifta kvinnors speciella beskydderska Saint Monica. Då Penelope väl aldrig visade tecken att vara katolik kan väl bönen ha varit ett exempel på hennes goda skådespeleri. Men, vid sidan av ämnet… Tror du att kvinnor som heter Monica kan ha en litten, liten, liten genväg in i irländska hjärtan?
GillaGilla
Oj, ja vem kan det ha varit? Som jag skrev i inlägget så gick hon ett tag i katolsk klosterskola så det kanske var därför.
GillaGilla