Här sitter jag i nästan trettiogradig värme i Devon och orkar väl inte filosofera så mycket men idag kom det inte helt oväntade beskedet att Keir Starmer avgår, detta efter att Manchesters borgmästare Andy Burnham vunnit en valkrets inte långt därifrån och därmed en plats i parlamentets underhus.

Starmer som har ett par jobbiga händelser i bagaget som premiärminister hade sagt sig vilja stanna och kämpa trots att alla visste varför Burnham kandiderade; han vill kunna bli premiärminister. Till slut insåg han nog att allt för få av hans partikamrater stöttade honom för att han skulle kunna hålla ihop alla. Risken fanns att det skulle kunna bli en strid mellan de två falangerna i partiet och det skulle inte göra Labour något gott alls utan tvärtom skulle partiet kunna gå samma eländiga väg som det konservativa Torypartiet gjort som nu är helt marginaliserat.

Jag tycker själv det är lite synd att Starmer försvinner av två skäl. Det första är ett rent rättviseskäl. Det finns inte en chans för ens den bästa politiker att på två år hinna genomföra det den anser är förbättringar efter ett annat partis politik. Dessutom är Starmer öppet EU-vänlig och ska nu i juli ha vidare samtal i Bryssel om fler överenskommelser kring handel och annat. Något jag verkligen vill ska lyckas så att man återigen kan handla brittiska kläder och mat online utan att ruinera sig på tullavgifter. Andy Burnham är visserligen också en EU-vän men är betydligt mer svävande på svar när han får frågor om detta. Han har inte velat skrämma bort brexitväljare inför det här lokalvalet han nu vunnit så det finns en chans att vi får se mer raka svar på frågor om detta när han inte längre riskerar förlust men Burnham som jag först tyckte var en rätt framåt person med mer beslutsamhet än Starmer har senare visat sig vara just lite svävande i många frågor. Han vill göra det bättre ekonomiskt för låginkomsttagare och annat som känns som en tillbakagång till mer typiskt gamla Labour men jag vet egentligen inte hur han vill åstadkomma allt han vill. Vad han vill med utrikespolitiken? Jag har ännu ingen aning eftersom han just vunnit sin nya plats och inte behövt berätta så mycket om det än.

Kommer Burnham ens vinna partiledarröstningen? Fram till 16 juli får medlemmar föreslå kandidater men nog ligger han bra till och har stöd från den tidigare hälsoministern Wes Streeting som själv funderade på att ställa upp. I intervjuer hörs många supportrar säga att politik känns spännande igen.