Jag har inte sett så mycket om det på svenska nyheter men häromdagen rasade en stor bit av klippan vid fyren Beachy Head vid de kända klipporna Seven Sisters nere vid kanalkusten. Jag har skrivit lite om området i mitt inlägg om Eastbourne och det är populärt bland vandrare så nu får de hålla sig lite längre in en bit.

Fyren ligger väldigt nära klippkanten och flyttades faktiskt in en bit efter ett tidigare ras på 1930-talet så det här är inget oväntat. Den brittiska kusten rasar dessutom konstant både i söder och öster vilket jag skrivit inlägg om förr. Dramatiskt nu är dock dels att det rör sig betydligt fler människor här idag än förr men också att att det inte bara var en bit klippa som dundrade ner på stranden nedanför. Det blev också en stor spricka i den som var kvar. Här krävs nog en flytt av fyren igen snart som du ser på de här bilderna. Vill du läsa om vandring längs de här klipporna så kan du göra det och se vackra vyer hos bloggen 4000mil.

Har du hört talas om Easton Bavents? Det hade inte jag heller häromveckan. Det är en av alla byar havet ätit upp och den ligger granne med Dunwich som jag skrev om för några år sedan. Byn ligger strax norr om Southwold och du ser på den dramatiska bilden nedan hur det ser ut nuförtiden. Varför skriver jag då om ännu en by i de här krokarna?

Jo för det här raset är bara en bråkdel av vad byn har gått igenom. Här nere ser du en karta där både Dunwich och Easton Bavents är med och den sistnämnda låg alltså ännu längre ut än den första. Det var faktiskt Englands östligaste församling på sin tid. Bykyrkan slukades dock i slutet av 1600-talet och idag bor det bara ett fåtal personer i området medan Dunwich fortfarande är en liten by. Intressant är att ett slag i det engelsk-nederländska kriget ägde rum alldeles utanför Easton Bavents 1672, alltså mitt i all denna geologiska dramatik. Jag misstänker att flottans män inte hade tid att studera erosionen. Idag har människor mer tid till detta och tar sig ut längs stränderna här för att leta fossiler.

Dessutom är byns namn roligt för en svensk eftersom Easton började som Estuna när det först dök upp i landets kända domedagsbok 1086. Vad ”Es” i namnet egentligen kommer från? Det betyder ”Eastern” och inte Eskil men vårt helgon Eskil kom faktiskt från England så visst hade det varit roligt om det varit samma ursprung. Nu får vi nöja oss med det gemensamma ”tuna” vars ursprung är omtvistat men står för boplats.