Har du saknat mina mer seriösa inlägg med politiska inslag? Vet du det har faktiskt inte jag. De har hela tiden känts så negativa och gnälliga och inte vad jag ville när jag skapade en reseblogg. Samtidigt har det funnits tillfällen när jag känt mig tvungen för att det hänt viktiga saker som knappt rapporterats i svensk media och när brexit kom blev den biten jättestor och dessutom personlig så då kändes det också nödvändigt. Tre års brexitsorg gjorde att jag använde bloggen lite som terapi för mig själv också. Sedan blev det plötsligt lättare att hantera. Jag hade kommit ut på andra sidan även om brexit fortfarande frustrerar mig men ilskan och sorgen har lagt sig. Jag har hittat ett sätt att leva med saken.

Till detta kommer att jag nu ju inte har någon hemma att diskutera med heller vilket är både bra (mindre gemensam frustration) och dåligt. Inte för att jag inte diskuterar politik både på jobbet och med mor och dotter men det blir inte samma djup och kunnande i just det brittiska med jämförelser från en som växte upp under Thatchers era och det saknar jag. Allt det här är saker som gör att jag nu skriver mindre om samhällsfrågor men så finns det faktiskt ett skäl till.

Varje gång jag förr flyttade hem från England märkte jag hur Sverige några år senare rört sig i samma riktning när det gäller försämringar i samhället som det England jag lämnat. Idag när det är enklare att följa nyheter känner jag hur det fortsätter men i snabbare takt. Det jag tyckt Sverige varit så mycket bättre på än Storbritannien håller snabbt på att försvinna. Sverige idag kan fortfarande skryta med att vi inte får slå barn och har en fantastisk föräldraförsäkring, barnomsorg och gratis skolmat och universitet. Visst är vi fortfarande privilegierade med bra sjukvård, gott om plats och annat men köerna till vården är långa, vi har fått ett betydligt skräpigare land än förr, vi har anammat gig-ekonomin med helt egna anställningsregler och i inget annat land i världen går det att bli miljonär på att starta skolor med skattemedel på samma,sätt. Skolor där barnen idag inte ens verkar få lära sig att stava, vare sig deras föräldrar väljer undervisning på svenska eller engelska. Läraryrkets status har dalat.

Det som skaver i mig är ändå inte just allt det där för det känns ganska självklart att globalisering, IT-revolution och annat påverkat vårt land inte bara på gott utan också ont. Istället störs jag ännu mer av att medieklimatet förändrats (delvis just på grund av båda faktorerna ovan) liksom de politiska samtalen. Där det tidigare fanns visioner hos våra folkvalda och artiga debatter med motståndarna i Riksdagen är det nu ren och skär pajkastning. Alla tävlar i att skylla på varandra istället för att säga vad de själva vill, så till den grad att jag som alltid varit intresserad nu inte orkar följa nyheterna på TV längre. Dessutom deppar jag över att trots att energifrågan är så stor så har klimatfrågan helt försvunnit i valrörelsen. Den är som bortblåst hos nästan alla, så till den grad att näringslivet nu klagar! Det här valet ger mig ont i magen på riktigt av flera anledningar. Nä, min ork vill jag använda till roligare grejer och detta även på bloggen.

Idag blir det däremot några nyhetskommentarer eftersom det händer så mycket. BoJo är borta och in kommer Liz Truss, en av de jag själv verkligen inte hoppades på i valet mellan pest och kolera. Riktigt konservativ och dessutom odiplomatisk nog att redan ha stött sig med inte minst Kina vilket världen inte behöver just nu. I Yorkshire har hon också retat gallfeber på folk efter att ha pratat skit om skolan hon gick i under sin tid i en välbärgad del av Leeds. Hon har dessutom kallat sig en ”straight talking Yorkshire woman” fast hon är född i Oxford och flyttade till Leeds från Glasgow som tolvåring vilket upprör helt vanliga yorkshirebor även om några av de mest kända torypolitikerna är eller har varit parlamentsledamöter för valkretsar i Yorkshire men då mest i små välmående landsortsstäder.

Hela valet av ny partiledare har handlat om att imponera inte på väljarna utan på övriga i partiet och det har hon gjort. Nu får vi se hur det går när hon kliver i sin nya roll mitt i en energikris vi sällan sett maken till och allra värst är den i Storbritannien där priserna är långt värre än här. Mina släktingar har än så länge klarat sig men förväntar sig katastrofsummor under hösten även om Truss nu i dagarna lovat bidrag till hushållen. Det hade nog blivit upplopp annars och många kommer ändå att tvingas välja mellan mat och värme. Upplopp trodde vi härhemma redan för flera år sedan att det skulle bli de kommande åren som du som följt bloggen länge kanske minst och idag verkar än fler hålla med oss efter järnvägsstrejker, urholkad demokrati och inte minst inflationen som också den är högre i Storbritannien än här. Vill du läsa mer om Truss så rekommenderar jag som alltid Katrine Marçal.

Från skotska Balmoral ryktas idag att drottning Elizabeth II står under medicinsk bevakning och hon har ju varit krasslig ett tag. Först var det ingen jättenyhet just därför men så kom den kompletterande informationen att hennes samtliga fyra barn är på väg till henne eller har kommit dit och det ger ju upphov till mer undran även om man såklart besöker äldre sjuka föräldrar av diverse skäl. Igår tackade hon nej till ett uppdrag så det kan ju inte vara gravallvarligt tänkte jag innan jag började undra om det visst kan det för ”hon har det bekvämt” säger ju inget annat än att hon inte lider. Tänk att den nya premiärministern hann dit först för att bli officiellt godkänd. Hade jag varit elak hade jag kommenterat något om effekterna av detta på drottningen men jag avstår och hoppas istället att den 96-åriga monarken just inte lider. Skulle hon lämna oss nu så skulle ingen manusförfattare ha kunnat få ihop det lika dramatiskt rent tidsmässigt och drottningens eget ”annus horribilis” från branden på Windsor Castle skulle få en ny innebörd.

Edinburgh i augusti med festival och Fringe lockar alltid en massa kreativa människor i största allmänhet till gator och torg så för att muntra upp oss kan vi alltid lyssna på en ny version av Simon & Garfunkels The Boxer. Här är The Boris: