Det är mycket nu. Så mycket att jag knappt hinner blogga men gör det ändå eftersom ni är mina cybervänner därute i världen och inte ska behöva vänta förgäves. Dessutom är det skönt att få skriva av sig.

På jobbet har hösten verkligen kommit igång. Vi påverkades mycket av Brexit då allt liksom avstannade men nu kör vi våra stora möten som planerat och jag anordnar två stycken i början av oktober så det är full rulle nu när jag ska få hit deltagare från hela Europa och se till att de har allt de ska ha om ämnet och att vår resebyrå har lyckats hitta hotell och annat vilket inte är helt lätt i Köpenhamn med alla sina konferenser. Tidigare hamnade många som kom till Köpenhamn på konferenser också på hotell i Malmö eftersom det var så lätt att resa över men i och med ID-kontrollerna som infördes i januari så är det hopplöst oförutsägbart att ta sig över så istället blir det väldigt fullt i Köpenhamn om nu inte arrangörerna skaffar fram bussar som gör resan enklare än tåg.

Ett engelskt ord som alltid får Malmös turister att stanna upp när de kommer förbi den kända restaurangen.

Härhemma planeras för dotterns 18-årsdag om bara några veckor och dessutom har hon själv fullt upp med körlektioner, läkning av foten och att hänga med i vad som händer i det egna laget. Dessutom leder hon fotbollsträning för yngre tjejer så när vi väl ses härhemma spenderar vi så mycket tid vi kan med att prata tillsammans på kvällarna medan maken som är kvällstrött går och lägger sig.

Mitt i detta har mamma funderingar på att flytta till Malmö så jag har börjat gå på lägenhetsvisningar vilket är kul. En spännande sak jag länge tänkt på är att Malmö faktiskt är som London när det gäller geografi. Medan Stockholm och Göteborg har utspridda stadsdelar, separerade av vatten, bergknallar och skogsdungar så är Malmö en väldigt kompakt stad och det gör att man inte helt säkert kan säga ja eller nej till vissa områden utan det hänger helt enkelt på vilken gata man pratar om. Mycket välbärgade villakvarter gränsar dessutom till stadsdelar med miljonprogramshus och arbetslöshet på ett sätt som känns unikt för Sverige och nog beror just på Malmös kompakthet. Jag kan jämföra med att komma från John Nashs imponerande Cumberland Terrace vid Regents Park i London och stövla rakt ut på Camden High Street och möta försäljare av tidningen Socialist Worker. Själv tycker jag det är ganska roligt att det är så här. Man tvingas se och möta varandra på ett sätt som gör att det finns en speciell Malmöanda här. Kvällspressen basunerar ut svarta rubriker om Rosengård och visst är Malmö segregerat men det finns verkligen en gemensam känsla av att bo i Malmö som alla delar och som kanske är svår att greppa om man inte bott här. Vilka städer känner ni till som är så här kompakt blandade?

Ibland känns Malmö även som Venedig när Tareq Taylors bror Zafer är ute och navigerar.

Egentligen hade jag tänkt skriva om en av Brexits effekter idag men jag är på bra humör och kände att det var alldeles för tungt så ni fick istället en inblick i mitt vardagsliv. Jag ska fila lite på det där inlägget i helgen istället. På lördag däremot blir det ett restips igen för det var ett tag sedan och sådant är definitivt roligt att skriva.