Häromdagen åkte vi förbi den gamla puben Saltersgate Inn som ligger ensamt och dramatiskt till nedanför serpentinbacken Saltergate Bank (också kallad The Devil’s Elbow…) längs vägen mellan Pickering och Whitby och alldeles där jordbrukslandskapet ger vika för den vilda hedplatån med sin nationalpark. I närheten finns en färist så att får ska kunna ströva fritt omkring och nedanför öppnar sig den stora sänkan Hole of Horcum som är populär bland vandrare.

Idag är puben igenbommad och sliten och själv minns jag alltid mest den moderna grannen Fox and Rabbit uppe vid vägskälet till Pickering och har aldrig tänkt så mycket på Saltersgate Inn. Min man däremot sa när vi passerade att han mindes när den var öppen och påpekade att någon borde rusta upp den. Vi har bara hunnit vara hemma i två dagar när han plötsligt idag upptäcker en tidningsartikel som meddelar att puben ska ut på auktion på Cumberland Hotel i London den 26 maj med ett utropspris på 50 000 pund!

Ja, ni läste rätt. Samma pris som en villa i en svensk småstad. Innan ni hetsar upp er över detta fyndpris är det värt att påminna om att jag skrev ”sliten” här ovan och jag menar det verkligen. Puben köptes för något decennium av en person som nog hade alla möjliga planer men som fastnade i den ekonomiska krisen och stängde 2007. Han lyckades sälja puben året därpå men tiderna hade inte hunnit bli bättre och den nye ägaren tvingades också han sälja, dock inte utan att först ha påbörjat en renovering. Huset står därför delvis utan tak men han har täppt till så gott det går och satt plywood för fönstren som någorlunda ansvarsfull. Det hjälper däremot inte så värst mot det ganska stränga vintervädret uppe på heden och det är en sorglig syn att se puben idag så du får räkna med stora renoveringskostnader. 

Vad får du då egentligen? Jo en riktigt historisk pub och nationalparkskontoret är måna om en upprustning. Det finns därför ett tillstånd att driva pub men också viss hotellverksamhet och här är som sagt underbar vandringsnatur man kan anpassa sig efter.

Från början hette puben Waggon and Horses och öppnade 1648 i vad som då faktiskt var en hel by med flera hus och en skola. Med tiden har bara puben och en gård lite längre ner klarat sig kvar in i modern tid och idag kör många bilister förbi på vad som är en riktigt gammal landsväg mellan den norra delen av kusten och det historiskt viktiga York. På just den här vilda sträckan, inte långt från inspelningsplatsen för Tillbaka till Aidensfield var det på 1700-talet väldigt lämpligt att gömma smuggelgods och det är högst troligt att den gamle kapten som drev puben därför också var involverad och fick en hel del sprit den här vägen. Hit kom inte bara alkohol utan också tobak och salt som man plockat upp från större fartyg och rott iland i någon av kustbyarna. Legenden säger att den torvbrasa som fanns här alltid skulle hållas vid liv eftersom en tulltjänsteman under denna tid mördats när han kommit på smugglarna och därefter begravts under stenarna under eldstaden. Därför är Saltersgate Inn helt säkert förknippad med spökhistorier också som så många platser i Yorkshire.

I dagsläget är spöken däremot inte vad jag skulle oroa mig över utan snarare att en av mina grannar skulle bli Ministry of Defence med sin gigantiska anläggning Fylingdales som ligger som ett vitt Star Wars-skepp ute på heden. Den lär ha ställt till det för bilister som parkerat utanför puben de där sista åren eftersom vad de nu har för sig därinne störde billarmen så att många plötsligt gick igång och tjöt. Det gör att jag undrar vad för slags signaler man kan tänkas exponeras för från anläggningen i pubens riktning. Fortfarande frestad? Jag avstår nog – har hittat ett palats vi kan skramla till istället. Mer om det i ett kommande inlägg.