Brittiska skolbarn är olyckligast i världen efter de sydkoreanska. Tittade ni på Aktuellts ”Utblick” igår (jag länkar inte eftersom det bara ligger ute i nio dagar) så fick ni höra denna sorgliga men för mig inte ett dugg förvånande nyhet efter att Childrens Society UK släppt en ny rapport om saken. Barnen är nöjda med sina vänner och prylar men något går snett i skolvärlden där det är extremt mycket mobbing. I inslaget får vi se klipp från brittisk press och insändaren ”nanstallon” (förövrigt en för mig speciell plats i Cornwall) skriver ”The British have a bullyboy mentality that starts at school and all too often carries on into the workplace”. Britterna mobbar varandra i skolan och tar detta vidare med sig till arbetsplatsen menar han alltså och vore det inte ett så allvarligt ämne så hade det varit riktigt roligt att jag precis igår nämnde just det intrigerande arbetsklimatet! Det är alltså inte bara jag som inflyttad svensk som ser sådana mönster och det känns bra för då är jag inte bara en observerande utböling som inget begriper utan då har de faktiskt själva insett att det här är ett frustrerande drag många har och börjat undra om det är samhällets fel, det vill säga i slutändan allas ansvar.

Vad händer innanför skolans väggar?

I Aktuellt säger reportern att ”nu höjs rösterna om att förändra attityderna kring en kultur som länge handlat om stiff upper lip och att inte klaga”. Vi får sedan se i reportaget hur skolor skapat anti-mobbningsgäng och verkar ha börjat med mer av det värdegrundsarbete vi har i Sverige men de har ju ett mastodontjobb framför sig som alla som vistats i brittisk vardagsmiljö inser. Bara klasskillnaderna gör att det känns enormt för det är inte bara de allra rikaste som går på privatskolor (däremot de dyraste och finaste sådana). Min man och jag diskuterade förövrigt tidigt skoluniform och jag menade att det ju måste vara bra att ha just för att ingen sticker ut när alla ser likadana ut. Min man påpekade då att det inte alls fungerar så utan även om alla har samma färger på kläderna så har man istället tröjor av olika märken eller sätter sin klassprägel genom diverse assessoarer.

Femton länder har varit med i den beställda undersökningen gjord av forskare på Yorks universitet och skrämmande höga femtio procent av brittiska skolbarn säger sig ha varit utsatta för utanförskap medan 38 procent någon gång blivit slagna. Det här är ju skrämmande siffror! Få minns väl skolan som toppen med tonåringens alla känslor men därifrån till att gå och vara rädd är steget långt. Jag minns att vi tjejer i skolan inte heller alltid var så trevliga mot varandra och vi formerade oss i gäng och tramsade men så här långt gick det aldrig.

Igår var första dagen jag hörde talas om rapporten så jag har inte läst hela än eller satt mig in i metodiken men det kommer jag göra för det här behöver mer än bara ett inlägg. Klicka på länken ovan om du själv vill läsa den under tiden.