Yorkshire Dales är en stor nationalpark och ordet ”dales” som lånats från de skandinaviska vikingar som kom till trakten betyder just dalar. Jag lovade redan i mitt inlägg om fina Richmond att berätta mer om stadens närmaste dal – Swaledale.

Swaledale med floden Swale är en av de mest älskade dalarna av flera skäl. Den är inte lika bred som grannen Wensleydale i söder utan mer dramatisk och omsluten och dessutom går vandringsleden Coast to Coast genom den så folk känner till den bättre än flera av de mindre dalarna. Den är också mer storslagen, full av blomsterängar och mindre besökt än dalarna längre söderut som ligger närmare storstäderna och har bättre kommunikationer.

Allra enklast om du inte vandrar är att upptäcka Swaledale med bil men har du ork så går det såklart att cykla och har du tid så finns det buss från Richmond (och från tåget i Darlington) några gånger om dagen vilket kräver mer planering men du kan iallafall hinna se två-tre byar eller välja en att upptäcka och kanske vandra några timmar i landskapet runt den.

Inte långt från Richmond in över gränsen i nationalparken ligger Swaledales största by Reeth där dalen möter den mindre och vildare Arkengarthdale i norr. Här finns några trevliga pubar, hantverksbutiker och museum och det är trevligt att gå runt i byn och kika. Den är inte tillräckligt pittoresk för att vara min favorit men man känner att den varit centrum för gruvnäringen i trakten och har en levande historia samt ett nationalparkscentrum där du kan få veta mer om flora och fauna och köpa kartor. I Reeth finns också en av Yorkshires bästa lekplatser för den som har spring i benen och definitivt med bästa vyerna.

Reeth – en känsla av att himlen är stor

I Gunnerside är Swaledale nästan som allra vackrast och kanske speciellt i maj och juni när höladorna på ängarna får sällskap av tusentals blommor (fåren hålls uppe på sluttningarna). Det är inte konstigt att konstnärer kommer hit för att måla och vandrare stannar till på byns pub. Härifrån fortsätter den som vill ännu längre västerut medan dalen blir smalare och smalare och man under våren kan räkna fasaner i hundratal längs vägarna. Ni kommer att få se egna inlägg på alla byar jag skriver om framöver för jag har många fler foton men under tiden kan ni googla fram helt fantastiska foton av Swaledale på nätet för den lockar inte helt otippat många proffsfotografer under alla årstider.

Hölador i Gunnerside

Muker är namnet på nästa by och den är också riktigt mysig tycker jag. Bussen släpper av dig precis utanför puben och här ligger också en bra hantverksbutik med fårskinnsprodukter, kepsar och allt det där du drömmer om som anglofil. Ta en promenad runt det pyttelilla postkontoret och du möts av berg och fårhagar som lockar till vandring. Efter Muker delar sig vägen och du tar till vänster om du vill korsa höjderna vid Buttertubs Pass och ta dig in i Wensleydale men annars fortsätter du in i Swaledale där vägen blir ödsligare och ödsligare tills du kommer till Keld som knappt kan kallas by för här finns ingen annan service än ett vandrarhem. Den smala B-vägen fortsätter härifrån över hedarna till Kirkby Lonsdale i Cumbria men bussen går inte längre. Du hinner gå ner till floden Swale och titta hur den ser ut här men ska du vandra upp till Englands högst belägna pub Tan Hill (som ryktet säger har gått ner sig lite) och tillbaka så gör du bäst i att boka det där vandrarhemmet.

Farmers Arms i Muker

Världens gulligaste postkontor finns i Muker

Sugen på vandring blir man

Mellan Muker och Keld

Keld

Floden Swales övre delar

Vilda vägar vilken du än väljer