Waterstones överträffar numera Foyles för min del och störst är bokhandeln på Piccadilly i London som du kanske känner till. Vackrast är däremot butiken i Bradford som slår alla andra med hästlängder.

Det som gör att det här är den finaste butiken i landet är att den huserar i stadens gamla Wool Exchange, ullmarknaden alltså. Första stenen lades av premiärminister Palmerston och byggnaden i venedisk-gotisk stil stod färdig 1867. Idag har den fått ett glasparti som hyser dess Café W på en balkong på andra våningen (hiss finns) där man kan slå sig ner när man behöver en paus i botaniserandet. Glaset har gett hela butiken mer ljus än då den var handelsgolv.

Ända tills 1970 såldes ull här även om det inte var i samma skala som under den viktorianska tiden när Bradford var en otroligt rik och betydelsefull industristad med sina många spinnerier för både ylle och annat.

Butiken känns högtidlig men man känner igen sig som Waterstones-besökare med böckerna tydligt skyltade efter genre och med kort, prylar och roliga spel nära ingången.

Det som är betydligt ovanligare är att man går omkring bland diverse statyer, inte minst en gigantisk av fabriksägare och politikern Cobden. Pampigare bokhandel får man leta efter i England.

Byggnaden ligger i centrala Bradford, mitt emellan stadens två järnvägsstationer och är lätt att hitta. Det kommer snart en liten uppdatering av mitt inlägg om Bradford som inte är Englands roligaste stad men som överraskar och som är väl värd ett stopp för mycket mer än Waterstones.