Jag håller mig kvar i London och i närheten av jättehotellet i det förra inlägget för regnet öser ner här i Malmö och visst är det i sådant väder man blir sugen på värmande mat. Det blir helt enkelt som så ofta ett inlägg om uteätande. Få saker är så roliga i min värld och allra mest gillar jag att få bekanta mig med kök jag inte känner till så bra. Ett sådant hittade jag på Fatt Pundit i Covent Garden.

Jag älskar asiatisk mat. Mest av allt indisk och japansk men det mesta är gott. Lite extra roligt blir det med asiatisk fusion när restaurangerna är både experimentella och fantasifulla med kul inredning och mat full av färger som gör dig glad. Ofta är sådana restauranger resultatet av kreativa kockar som kan några olika kök med specifika tillagningstekniker men ibland är det så enkelt som att det faktiskt är två olika kulturer som blandats på riktigt i världen, som Indio-köket med peruansk-japansk mat. Just så är det på Fatt Pundit som ger dig mat från staden Kolkata (tidigare Calcutta) där de så kallade Hakka-kineser som flyttat dit från trakterna av Kanton har gjort att det uppstått ett Hakka-kök som blandar kinesiska matlagningstekniker med indisk kryddning. Det är det kinesiska namnet Fatt som gett restaurangen första delen i dess namn så det har inget med fet mat att göra alls. En ”pundit” är helt enkelt en lärd person i Indien och har blivit ett ord som även britterna använder men på ett lite annorlunda sätt med mer kritik i betydelsen, som en förståsigpåare.

Påsk i London är det ofta fullbokat på restaurangerna i West End och det var det på Fatt Pundit i Soho men Covent Garden hade alltså plats. Jag kom tidigt till mitt bord eftersom puben jag ville till först hade påskstängt men det var inga problem och snart hade jag en aptitretande cocktail på bordet i form av en Plum and Tamarind Cooler baserad på gin. Jag älskar det syrliga i en tamarind så den hade jag spanat in på förhand och den var härligt uppfriskande om än lite för söt för just mig.

Specialiteten i Hakka-köket heter momo och är den indisk-kinesiska versionen av en dumpling. Den inleder ofta måltiderna och jag som både ville lära mig kulturen och älskar just dumpling var naturligtvis tvungen att inleda med dem. Det måste vara de vackraste dumplings jag sett! Små konstverk med sin fyllning av killing. Såserna hade inspiration från Bhutan, Nepal och Tibet vilket inte förvånar för det är ju vägen till Indien från Kina och påverkan kommer även därifrån. Båda var starka.

Jo, jag vet att det var killing i mina momos och kanske skulle jag tagit något helt annat som varmrätt men jag älskar lamm och inte minst indiskt för det brukar tillagas så väldigt bra. Det här var inget undantag. Mina stora lammkotletter med Stone flower masala rub var kolgrillade till perfektion och rosa inuti. Köttet ramlade av benen och kryddningen var hur god som helst. De serverades med en tunn och grön mintsås som påminde om den dressing du får till förrätter på indiska restauranger men med betydligt mer djup. Till detta beställde jag ett ris med ägg och kryddor från Szechuan. Det sistnämnda gjorde att jag förväntade mig hetta och det var riktigt starkt men så gott att jag helt lämnade det vanliga ris jag också fått av misstag av servitrisen.

Någon efterrätt hade jag inte tänkt mig men jag hade ätit en så rolig måltid att jag ändå ville löpa linan ut och se vad de gick för. Det blev den spektakulära Snowflake Gelato Sizzling Brownie den av sina två desserter de är mest kända för och som visade sig vara en brownie med vaniljglass på och när den kom in hällde servitören chokladsås över glassen och eftersom allt serverades på ett sizzlar-järn så rök det om hela härligheten och slog ut små flammor från chokladsåsen vad det nu var i den. I övrigt hände inte så mycket med den och snart hade såklart chokladen stelnat i den kalla glassen och desserten blev väldigt västerländsk. Detta dock utan den goda glass vi västerlänningar är så bra på. Det här var någon helt vanlig paketglass som inte kändes värdig restaurangen. Själv är jag inget jättefan av brownies heller så jag säger, skippa desserten och ta hellre en cocktail till.

Så fort jag ätit upp min dessert kom notan och jag var visserligen klar men det stör ändå lite att de känner att de måste stressa gästerna. Jag tog mig en titt på nedervåningen med toaletterna också och där satt en otrolig massa indier. Det glädjer mig alltid att se att människor som kan köket ifråga sitter på restauranger jag besöker och där nere kändes det plötsligt betydligt mer indiskt än kinesiskt. Jag vill absolut komma hit igen trots den snabba utcheckningen och då kanske prova deras kända Popcorn Cauliflower, Crackling Spinach eller varför inte Crunchy Pepper Crab men det blir svårt att slita sig från det där lammet. Ett av de bästa jag ätit.