Sitter på tåget efter begravningen som var jättefin och i en av de där jättegamla kyrkorna ute på den sörmländska landsbygden i landskap där jag spenderat mycket sommartid. Nu var det höst men en strålande vacker dag bland åkrar och timmerknutade gårdar. Kyrkan hade en gammal golvgrav med tudorrosor och lampor som påminde om kungakronor och den är nog en av de kyrkor jag känner mig mest hemma i av alla jag besökt inte bara på grund av detta.

Som vanligt blir man filosofisk av begravningar och även efteråt när man pratar med släktingar man ser allt för sällan. Idag handlar inlägget just därför om känslor och att bry sig om medan man har tid. Jag hade inte tänkt lägga ut det här förrän i december men det passar så bra idag.

Varuhuset John Lewis har alltid en spektakulär reklamfilm runt jul och årets film är mycket omdiskuterad. En ensam farbror sitter på månen och det är rent hjärtskärande men visst finns det någon nere på Jorden som bryr sig?

Jo det gör det men kritiker menar att filmen trots att företaget i år donerar till organisationen Age UK och säger sig vilja få oss att tänka på ensamma äldre istället får oss att döva det dåliga samvetet genom konsumtion. Dessutom menar en del att det enda som händer är att vi själva fasar för att ensamheten ska drabba just oss. Titta själv och se vad du tycker.

https://youtu.be/wuz2ILq4UeA