Tror du inte att vapen intresserar dig? Tänk om. Det handlar om så mycket mer än krig och även de eländiga bitarna berättar mycket om vår historia och vårt samhälle. Dessutom går de ofta hand i hand med inte minst hästar men också mer exotiska djur. Lägg lite tid på Royal Armouries.

Royal Armouries är just vad det låter som – nationens historiska vapensamling. I hundratals år har samlingen varit inhyst på Towern i London eftersom tillverkningen av vapen i Greenwich och Woolwich åt regenten styrdes därifrån. Sedan kom 1600-talet och moderna handeldvapen gjorde att den nationella tillverkningen förändrades men en stor mängd vapen av olika slag fanns kvar på Towern och gör så än idag. I modern tid har en hel del kunnat visas för allmänheten men långt ifrån allt. Till slut gick det så långt att man beslutade att flytta delar av samlingen för att kunna visa mer. Artilleriet flyttades till Fort Nelson utanför Portsmouth och 1996 öppnade Royal Armouries i Leeds för mycket av det andra sedan det beslutats att Nordengland också skulle få hysa en del. Här är det lätt att spendera ett par timmar även med ett mindre vapenintresse.

Muséet ligger i de gamla hamndockorna nere vid floden Aire där det byggts nya bostadskvarter med restauranger och vattentaxi och du tar dig hit på en kvarts promenad längs floden från centrum. Gratis inträde gör det än mer lockande att ta sig hit och se samlingarna från inte minst engelsk medeltid och Orienten.

När du kommit in kan du gå rakt till maffiga Hall of Steel med trappor upp till övriga våningar för den som inte vill ta hissarna men framför allt med en fem våningar hög samling vapen och rustningsdelar ovanför dig som ger ett imponerande intryck och ett initiativ till att ta trapporna.

Det är tydligt skyltat på varje våning så du ser vad du kan vilja fokusera på. Själv orkade jag inte med allt i detalj men stannade länge vid det som intresserade mig mest, nämligen just Orienten och det som rörde engelsk historia.

På andra våningen är ena sidan huvudsakligen vikt åt slagfält såsom Waterloo och de vapen och strategier som då kan förekomma. Är du anglofil så vill du inte missa den hörna som handlar om slaget vid Agincourt i Frankrike 1415 under hundraårskriget mellan England och Frankrike. Henry V vann segern åt England vilket du vet om du läst din Shakespeare eller sett Kenneth Branaghs mäktiga film om detta. Här får du inte bara en modell över slagfältet utan även en databas med symboler att klicka på där de olika symbolerna står för olika samhällsklasser i slaget. Klicka på en riddarsymbol och fram träder ett namn på någon som troligen deltog.

Hästens betydelse i strid visas överallt på muséet och gruppen från inte minst 15-1600-tal drar verkligen blickarna till sig bland besökarna.

Andra sidan på samma våning är vikt åt tornerspel och att visa styrka och skönhet genom detta. Här finns såklart mer saker för den hästintresserade, inte minst en otrolig rustning för en häst. Den var en gåva från kejsar Maximilian I till Henry VIII och omöjlig att ta kort på bakom allt reflekterande glas. En intressant film visar vilken rörelsefrihet man har i rustning och inte.

Det enda jag saknade här var mer om Rosornas krig som ju till stora delar utspelades i Yorkshire men här bara representerades av en stackars ensam bågskytt. Med det sagt är det inte jättelångt till slott och slagfält i trakten och jag anar att muséet inte vill bli ett lokalmuseum. Dessutom höll de på och byggde en ny utställning i ett hörn i närheten av den där bågskytten så vem vet.

Världskrigen får heller inte mycket plats men kom ihåg vad jag skrev innan om att vapentillverkningen förändrades när den moderniserades och att det ju finns mängder av andra platser där den perioden visas. En liten del får trots allt plats på en mezzanin.

Trots alla vapen är det inget som glorifieras. Tvärtom finns här en liten hörna vikt åt A Farewell to Arms och överallt sitter texter som får dig att tänka efter.

En av höjdpunkterna är ändå den orientaliska avdelningen. Ibland vet jag inte var jag ska titta. Här är stora delar vikta åt exotisk jakt bland stormoguler och andra och fokus ligger på Indien och Japan. Dragplåster är de två indiska elefanterna i rustning – en makalös syn.

En liten del av muséet tar också upp saker som utvecklingen av forensiska metoder med exempel från USA samt vilka lagar som gäller för vapeninnehav i olika länder och typ av vapen. Här ser man att synen på vapen skiljer sig åt mellan länder.

Som på så gott som alla större brittiska muséer finns här människor som levandegör det du ser också. Själv lyssnade jag på en berättelse om misslyckanden under Krimkriget. Befäl som inte varit i strid på 40 år och inte såg hela slagfältet eller helt enkelt inte pratade med varandra av familjeskäl och soldater som glömdes bort när de kom hem och återigen, betydelsen av hästar för alla inblandade. Allt framfört med känsla och med hjälp av Rudyard Kipling.

Dottern med pojkvän gick på en visning om samurajers stridstekniker som de uppskattade medan jag istället var på en träningsstund med en yngling och hans mästare i svärdteknik som på typiskt engelskt sätt skämtade om hur man inte gör och poängterade det uppenbara i att man ju inte hyr in en svärdmästare för dyra pengar för att omgående råka hugga av honom handen utan först är det såklart träsvärd tills man besitter nog med kunskap och teknik. Många roliga finter blev det med rörelser man inte tänkt på hur utsatta de gör dig.

Det här var min sammanfattning och beroende av vad som erbjöds under vårt besök. Kommer du under det brittiska sommarlovet på sensommaren så kan du också lyckas tajma in tornerspel med separat biljettköp och uppvisningar med vikingavapen och annat. Vad du hur som helst inte ska missa är den välsorterade museibutiken där du kan köpa allt från billiga vykort med historiska skämt till dyra kopior av utställningsföremål samt en mängd leksaker, saker med elefant i rustning och inte minst böcker om strider och historia. Fina bilderböcker om Henry VIII och annat säljs ofta ut till reapris.