Igår stängdes Englands sista kolgruva och runt 450 personer blev av med jobbet på Kellingley Colliery (ett ”colliery” är en kolgruva) i Knottingley i Yorkshire där man också marcherat i ett känslosamt farväl. Storbritanniens sista djupa kolgruva är därmed historia liksom en hel era av brittiskt 1900-tal där kolet spelat oerhört stor roll inte minst i Nordöstra England och i Wales. Jag nämnde ju auktionen av Thatchers ägodelar häromdagen och var det någon som slogs mot gruvarbetare så var det hon. Gruvnäringen nationaliserades 1947 och strejker var vanliga även under 70-talet men ökade när Thatchers regering på 80-talet varnade för indraget stöd till gruvnäringen och flera gruvor stängdes.

Thatcher utnämnde 1983 Ian MacGregor till chef över National Coal Board  – MacGregor som redan gjort stålindustrin i British Steel lönsam genom att få hälften av arbetskraften uppsagd. Efter att MacGregor besökt ett par gruvor i Northumberland och efter att arbetarna sett att gruvor börjat stängas blev de oroliga och storstrejk blev ett faktum under ledning av fackets man Arthur Scargill. Strejken blev faktiskt den största nationen sett sedan 20-talet och många av er har säkert hört talas om den och minns nyhetsrapporteringen.  Under gruvarbetarstrejken 1984-85 flyttades till och med polis upp från Sydengland till Yorkshire för att de skulle kunna kunna hålla ordning på arga gruvarbetare utan att behöva vara deras grannar och vänner på hemmaplan vilket säger allt om den hätska stämningen. Gruvstrejken avbröts till slut vilket blev en storseger för Thatcher. Gruvor har sedan fortsatt att stänga och fackets makt minskat rejält i Storbritannien.

Jag är kluven kring det här med kolvgruvorna även om jag aldrig sett kol som bra i sig. Lönsamhet i all ära men vad händer med samhällen vars livsnerv stängs utan att ersättas med något annat? Speciellt när de är så många i en och samma region samtidigt. Jag som bott i Yorkshire och kunnat se kolkraftverket Drax i fjärran från vårt takfönster och som sett verken inte minst i Ferrybridge och Eggborough på nära håll längs A1 och järnvägen på väg till York vet hur betydelsefull den här näringen är lokalt. Samtidigt jobbar jag med miljö så fossila bränslen är en stor återvändsgränd i mina ögon och inget vi ska satsa på. Jag har stuga i Småland och har sett nog av kalkade sjöar och jag skrev i mitten av 90-talet en uppsats om hur södra Sverige påverkas av försurning genom svavelutsläpp där jag kom till slutsatsen att Storbritannien på grund av vindarna från väster påverkade oss mer än kontinentens utsläppskällor. Jag ser på jobbet hur just de kolkraftverk jag nämnde ovan hamnar i topp på listan över klimatpåverkande utsläpp i Europa. Nej, jag vill verkligen inte ha mer kol i samhället. Jag vill bara att deprimerade orter i Nottinghamshire, Yorkshire, södra Wales och så vidare ska få en chans innan man rycker undan fötterna på folk. Var är nytänkandet med produktion av framtidens energi? Dessutom har man i Storbritannien inte slutat elda med kol i varken hem eller kraftverk – man importerar bara billigare centraleuropeiskt kol istället. Det användes 60 miljoner ton kol 2013 och av detta var 50 miljoner ton importerat samtidigt som kolfältet runt Selby söder om York är ett av Europas största och med kol av bra kvalitet. Kolnäringen privatiserades igen 1994 och år 2009 fanns nio öppna gruvor jämfört med nästan tvåhundra på 80-talet. Massor av samhällen är fulla av desillusionerade invånare och ungdomar utan framtidstro och det är lätt att säga att de ska ta tag i sina liv men här pratar vi hela orter med mängder av drabbade familjer som slåss om de möjligheter som ges eller helt enkelt bara ger upp. The Guardian har kartor över utvecklingen.

Gruvsamhället Grimethorpe i södra Yorkshire var 1994 fattigast i hela landet enligt en EU-undersökning och det följdes säkert av just andra gruvsamhällen i den där undersökningen. En av storheterna med brittiska gruvor är deras tradition av mässingsorkestrar och ni har kanske sett filmen Brassed Off, dramakomedin där en gruva ska läggas ner och vi får följa dess orkester till en tävling i London (det är säkert ingen tillfällighet att filmens gruvort heter Grimley). Filmens musik framförs av Grimethorpe Colliery Band och om du alls gillar mässingsorkestrar så ska du ladda ner deras musik tycker jag. De har gjort mängder av album eftersom de varit igång sedan 1917 även om det var filmen som gav dem dess internationella genombrott och gjorde fenomenet gruvorkestrar känt i världen.

Ni minns kanske Raymond Briggs bok Snögubben som också filmatiserades. Så här i juletider vill jag säga farväl till kolgruvorna genom ledmotivet till den, framfört just av Grimethorpe Colliery Band.