Jag älskar cocktailbarer men hamnar ofta på mer moderna och sällan på någon riktigt utpräglad annat än hemma i Malmö där jag har tre favoriter. I vintras gjorde jag dock slag i saken och gick till kända American Bar på Savoy Hotel eftersom jag bodde snett emot. Det var lite som att kliva tillbaka i tiden och lyxa till det.
Jag kom in på ett Savoy som var så fantastiskt julpyntat att jag omgående bestämde mig för att kosta på mig att bo där i mellandagarna någon gång. Mängder av fluff och mys. Gick förbi Gordon Ramsays restaurang och tänkte på alla program jag sett den i men snart stod jag istället framför trappan upp till barernas bar. Det var bara att gå upp och höra sig för om bord eftersom jag inte bokat.

Jodå, efter frågan om jag var hotellgäst som jag ju tyvärr fick svara nekande på så gav värdinnan mig ett bord i en timme och ledsagade mig dit genom den härligt lugna baren med lite jazzmusik i bakgrunden. Min servitör i svart kostym kom emot mig och det heter ju inte American Bar för inget utan jag fick ett stort leende som inte förvånade mig alls liksom frågan om hur jag mådde på amerikansk engelska men sedan visste jag alls inte hur jag skulle reagera. Plötsligt började servitören prata om att det var länge sedan vi setts och ”ville jag ha samma cocktail som sist eller kanske prova något nytt?” Jag spelade med och svarade förvirrat att jag skulle ta en titt på listan och se. Tänkte att det vore lite spännande att se om det kommer fram vem han egentligen tror att jag är eller om jag märker att det hela är någon spännande lek för att pigga upp vistelsen ännu mer och förstärka känslan av lyx. Hur det än var så kände jag mig nu väldigt intressant och flärdfull.

Valfrihet kan vara en bra grej men när det gäller cocktails blir jag ibland obeslutsam om listan är lång. Här hade jag dock redan kikat i förväg och det fick bli en Jaberwocky Sour. Jag älskar sours med äggvita. Jaberwocky är ett monster påhittat av Lewis Carroll som du som kan din Alice vet.



Hendrick’s gin, Haku vodka, Manzanillasherry, rooibos och kolanötste, absint samt citronjuice blev en harmonisk blandning även om jag hade förväntat mig mer av en kick av allt detta och tyckte att den var lite för anonym och snäll.
Till det hela serverades gröna oliver men också en slags majssnacks som var galet goda så gillar du sådant så gå hit men smaka drinkarna först såklart. Har aldrig sett denna majs någon annanstans. Som i kluster likt granola.

En servitris i vit kavaj dök upp och frågade om jag ville ha en till eller något annat. Det är såklart inte vrålbilligt här och jag hade en kommande middag bokad på kvällen men vid det laget hade jag sugits in i miljön och ville njuta mer så det fick bli en New York Cherub. ”A good choice” tyckte servitrisen.
Whisky dricker jag gärna som den är men whiskeydrinkar är normalt inte min grej. Här var det dock många ovanliga drinkar man inte ser annars och utöver Rabbit Hole Rye Whiskey så innehöll den så många saker jag gillar att jag blev nyfiken. En 15-årig Bowmore, vermuth på bortprioriterade mosade hallon, Maraschino (jag älskar körsbär) och kryddiga violbitters (jag älskar viol och hade aldrig tänkt på att det går att ha smaken i bitters. Den var god den också men här var det tvärtom, det kändes att det var just en whiskydrink och det var rejält klös i den.

När jag började känna att värdinnan snart skulle komma med nästa gäst bad jag att få betala. Då var det dags för min amerikanske vän att dyka upp igen. Han undrade vilken drink jag föredrog och jag sa mest att de var väldigt olika. Mobiltäckningen var usel så här långt in i den gamla byggnaden så kortbetalningar tog sin lilla tid men vi skämtade om att vänta på den tillsammans. Naturligtvis dricksade jag lite extra både för att servicen var otroligt bra och för att jag ville fortsätta känna mig lyxig in i det sista.
Mycket nöjd gick jag tillbaka ut i korridoren vid trappan och beundrade allt som besökande filmstjärnor lämnat och som sparats i montrar.


Det finns många roliga cocktailbarer i London såklart och det gör det svårt att komma tillbaka till favoriter men den här hoppas jag verkligen jag tar mig till snart igen. Vilken helhetsupplevelse.

Jag duger inte för en cocktail bar. Passar bättre uppklättrad i ett äppelträd. Men vad helt underbart och Hollywood-romantiskt att din amerikanske ”vän” kände igen dig och visste vad du läppjat på förra gången. Jag kan se er framför mig, även om jag bildmässigt bara vet hur du ser ut, inte han. Och den där checken på 465 dollars 30 cents som Ava Gardner skrev ut första mars 1960, om mina ögon ser rätt – det var pengar, det, på den tiden. (Tja, även i dag.) Men hon bosatte sig visst inte för gott i London förrän 1968 när ”Mayerlingdramat” spelades in. Vet du om det finns nån minnesplatta eller nåt på huset hon dog i, i Westminster, vet ej gatan. Kände du dig vid senaste besöket i cocktail-baren som Ava Gardner, eller som dig själv? (Önskar jag vore Susan Hayward, just as classy as Ava.)
GillaGilla
Det var mitt första besök i baren så sjutton vet vem servitören trodde att jag var, haha. Kul var det hur som helst.
Om det finns någon blå minnesplakett där Gardner bodde och dog hade jag ingen aning om så jag Googlade och ja det gör det. Den finns till och med som sevärdhet på Googlemaps. Gatan ligger i South Kensington och adressen är 34 Ennismore Gardens.
GillaGilla
Hjärtligt tack för din ansträngning och adressen 34 Ennismore Gardens. Skulle gärna tipsa folk i USA om den, men jag är väldigt begränsad då till radiostationen The River i Nebraska och WUSB öster om New York City. Inga kontakter alls kring Hollywood, tyvärr.
GillaGillad av 1 person
Du får väl skriva på sociala medier i krokarna.
GillaGilla
Har aldrig varit över dessa ädla trösklar men förirrade mig som jeansklädd yngling i Westminster en gång upp i andra våningen och in på ett alltför flott ställe. Den mest elegante tjänare mötte mig, och jag bad att få låna telefonen. Utan ett uns av förakt kom hans svar: ”But certainly, sir.” Den lågmält tutande tonen i telefonluren liksom bekräftade mitt kliv in i vuxenlivet, som i vanlig telefonkiosk kanske skulle dröjt ett år till.
GillaGilla
Ja men det är ju så när man kommer till tjusiga ställen. Där möts man av artighet. Det är mycket märkligare bland nyrika.
GillaGilla