Shakespeares version av Richard III är inte min version. Jag är så kallad Ricardian och tror inte att han lät mörda sina brorsöner i Towern även om han säkert skickade dit dem – han var ingen beundrare av sin storebror Edward IV:s drottning Elizabeth Woodville och hennes ärelystna familj så när brodern dött och han själv blivit övertalad att bli prinsarnas förmyndare 1483 gjorde han naturligtvis sitt för att säkra sin position och påstod eventuellt som många andra då att de unga prinsarna var oäktingar så att han kunde ta över tronen och hålla landet säkert. Samtidigt hade hans egen ende son och tronarvinge dött i sjukdom så han hade ingen i sin närmaste familj att försvara tronen för och han hade gott om fiender. Rosornas krig hade pågått sedan Richards och Edwards fars tid och många ädlingar bytt sida flera gånger. År 1485 stod slaget vid Bosworth där Richard III stupade och även där gick det som det gick på grund av sidbyten men också för att slaget ägde rum på sankmark. Jag begav mig hit en dag för att äntligen få se var allt hände och det blev ett väldigt speciellt besök.

Till Bosworth Battlefield kommer du inte helt enkelt. Hyr en bil rekommenderar jag dig som kan för vägarna här är inte fulla av kor och får som i mer vilda områden och med bil kan du ta dig runt till flera relevanta platser i trakten. Själv hade jag det inte och då tar man sig enklast hit med buss till den lilla välmående staden Market Bosworth i närheten från till exempel Leicester. Därifrån får man ta sig vidare med taxi och det är faktiskt ett antal kilometer så jag betalade strax över tjugo pund men det var värt vartenda öre (på hemvägen kan du behöva be besökscentret att ringa för mobiltäckningen är sisådär). Redan i Market Bosworth med sina små butiker och tea rooms anar man vart man är på väg för där kretsar allt kring Plantagenets och Tudors och stadens fish & chip shop har också den slagfältstema.

Väl på plats vid slagfältet mitt ute i ingenstans började jag med utställningarna som visar inte bara vapen och karta över slaget och uppställningarna utan också mer om livet på 1400-talet för en soldat. Här kan du testa tyngden av hjälmar och se hur mycket du ser ut genom springorna i visiret. Du får insikt i sjukvården och hur man kunde hjälpa skadade och du får följa med människor ur olika samhällsskikt genom utställningarna. Vilka familjer slogs mot varandra? Vad har man hittat på slagfältet? Det mest dyrbara har såklart tagits till olika muséer men en hel del intressanta fynd från utgrävningar finns kvar här. Efter en rundvandring kommer du till butiken som har en fantastisk samling böcker om Rosornas krig och annan historia för entusiaster som jag.

Man kan inte locka hit de riktigt stora massorna bara genom att erbjuda en vandring runt området så därför finns här också ett centrum med jaktfåglar vilka visas upp regelbundet och olika medeltidsdagar anordnas också så ta gärna en titt på hemsidan. Själv har jag sett fåglar i olika sammanhang och hade kommit hit för Richard III så jag valde såklart en slagfältstur. Den började med en promenad upp på Ambion Hill bakom besökscentret där det blev väldigt känslosamt med en gigantisk fana i Richard III:s färger. Den blåset aldrig ut helt så på mitt foto syns bara fötterna av det vita vildsvinet Blanc sanglier som var hans vapen men det räckte för att kännas väldigt speciellt. Uppe på Ambion Hill finns också ett minnesmärke i form av en kompass med en krona på en hillebard och runt den står troner för Richard III, Henry VII och deras mer kända lorder. På Richards tron finns återigen hans vapen och hans valspråk och på kompassen finns minnestexter om slaget.

Vi stod här uppe en stund och fick utpekat geografin omkring oss. Man ser bort till byn Sutton Cheney där Richard III slog sig ner kvällen innan slaget och alltså spenderade sin sista natt i livet på en herrgård. Vi delade in oss i grupper av Tudors och Plantagenets under de olika fanorna beroende på vem vi stödde efter att ha läst om dem på centret och vår fantastiska guide försökte vara så neutral hon kunde men det hördes att hon var Ricardian hon också. Barnen i vår grupp blev fanbärare och när hon berättade om vapnen och deras för- och nackdelar lyssnade flera noga.

Till slut ledde hon iväg oss på en promenad runt kullen och stannade på platser där det fanns något speciellt att peka ut eller berätta om slaget. Som jag sa redan i mitt inlägg om Melton Mowbray så är Leicestershire fullt av hästar och vi mötte flera ekipage på vår promenad vilket bara gjorde sitt för stämningen även om hästarna idag var betydligt nättare än de man använde i 1400-talets slag med tunga rustningar. På vår promenad kom vi också förbi byn Shentons lilla järnvägsstation där det idag körs tåg med ånglok på Battlefield Line.

Länge trodde man att Ambion Hill var platsen för slaget med sin strategiska kulle. Det har senare visat sig att Ambion Woods, skogarna nedanför kullen på 1400-talet inte alls var de träsk som beskrivs i berättelser om slaget även om promenadvägarna under mitt besök i februari var rejält leriga av vinterns regn (så fundera på bra skor om du kommer vintertid). Du som kan din Shakespeare vet att Richard III där ropar ”En häst! En häst! Mitt kungarike för en häst!” och det är inte rent hittepå som man säger i Skåne för en av orsakerna till att Richard förlorade slaget var faktiskt för att han hamnade med sin häst i en sankmark som den inte kunde ta sig ur utan han omringades av Henry Tudors styrkor och nederlaget var ett faktum. Alltså insåg man att slaget stått bortom kullen och började leta tecken på andra platser i närheten. Några kilometer västerut hittade man 2009 den plats man tror är där Richard III stupade. Det är sankmark och man har gjort arkeologiska fynd som visar på ett slag med högt uppsatta deltagare vilket stämmer med historiska beskrivningar. Har du den där hyrbilen så kan du ta dig bort till en bondgård vars ägare nu målat ”Tudor Barn” på sin lada men inte tar emot besökare på gården även om du kan stanna utanför. Ingen vidare bonde på något sätt i mina ögon…

Det var såklart ett stort slagfält och från promenadvägarna nedanför Ambion Hill kan du trots allt se stora delar av det. Idag är det fält fulla av häckar som delar in hagar men utgrävningar har gett vapen, smycken och en mängd annat och en och annan lord har stupat på platsen du ser framför dig från skogsbrynet. Efteråt traskar du tillbaka upp mot besökscentret via den källa där det sägs att Richard III drack innan slaget men detta har visats sig mest vara en legend även om källan fortfarande vördnadsfullt sköts som vore den helig.

Efter mitt känslosamma besök här fick det bli en vandring tillbaka ner till landsvägen där en taxi plockade upp mig och tog mig till byn Stoke Golding som faktiskt är närmare slagfältet än Market Bosworth. Hit ville jag av två anledningar; byn heter som jag själv men är också platsen där Henry Tudor kröntes till Henry VII efter slaget och den kallar sig därför lite kaxigt ”Birthplace of the Tudors”. Ta dig hit och upp på kullen där kröningen ägde rum om du fascineras av Tudors. Var beredd på att byns pubar håller stängt mellan lunch och kvällstid så när du väl sett vad du är ute efter kan du köra vidare eller ta bussen till staden Hinckley bara några kilometer bort och känd för Triumph-motorcyklar. Därifrån tar du enkelt tåget till exempel till Leicester igen.

Efter mitt känslosamma besök här fick det bli en vandring tillbaka ner till landsvägen där en taxi plockade upp mig och tog mig till byn Stoke Golding som faktiskt är närmare slagfältet än Market Bosworth. Hit ville jag av två anledningar; byn heter som jag själv men är också platsen där Henry Tudor kröntes till Henry VII efter slaget och den kallar sig därför lite kaxigt ”Birthplace of the Tudors”. Ta dig hit och upp på kullen där kröningen ägde rum om du fascineras av Tudors. Var beredd på att byns pubar håller stängt mellan lunch och kvällstid så när du väl sett vad du är ute efter kan du köra vidare eller ta bussen till staden Hinckley bara några kilometer bort och känd för Triumph-motorcyklar. Därifrån tar du enkelt tåget till exempel till Leicester igen.