Det första som mötte mig i centrum var en hoper stora betongkolosser, den ena fulare än den andra och på väg från busstationen till mitt hotell passerade jag de där typiskt brittiska nattklubbarna i tegelbyggnader med en massa sopor utanför tidiga morgnar. Mitt intryck var alltså sämre än sämst av staden som jag kommit till av flera skäl men nu framför allt för att min kära Richard III just upptäckts under en parkering här och det rådde Richard-feber. Efter en stund hade jag tagit mig upp på gågatorna högre upp i staden och plötsligt började jag se ett klocktorn och ett fint sekelskifteshotell och det började se lite spännande ut även om det fortfarande var slitet. När jag checkat in på mitt hotell tog jag mig ner till turistbyrån för att inte slösa tid på att leta efter alla platser associerade med Richard och jodå, de hade en specialgjord karta att följa som tog mig runt hela den gamla stadskärnan och det är jag glad för eftersom promenaden visade att Leicester trots sin moderna fulhet har massor av sin gamla historia insprängd här och där och vilken historia!

Klocktornet på gågatan.

Huvudstaden i Leicestershire är stor som Malmö men ännu fler bor i distrikten runt omkring. Trots detta finns det faktiskt vacker landsbygd inte alls långt bort om än mindre dramatisk än i andra delar av England. Den första delen av namnet kommer eventuellt av legenden om kung Leir som skulle ha grundat ett fort här och som Shakespeare bygger King Lear på. Som man ser på slutet av namnet (av castra som betyder läger) så har den romerskt ursprung. Här och var i staden finns det kvar små detaljer och på Jewry Wall Museum kan du se delar av ett gammalt romerskt bad vilket jag aldrig hade sett om det inte hade varit för Richard III. Danska vikingar tog över ruljangsen när de slog sig ner i England och den här romar- och vikingakombinationen fick såklart mig som gammal York-bo att känna mig precis som hemma men från vikingatiden finns inte lika mycket bevarat som i York.

En av de första sevärdheterna jag kom till var stadens katedral och det blev väldigt känslosamt eftersom det är här lokalpolitikerna vill begrava Richard III nu när hans kvarlevor hittats medan vi är många som tycker att han hellre skulle få vila i York Minster eftersom Yorkshire var hans bas och han själv faktiskt planerade ett mausoleum där som inte hann färdigställas. I Leicesters katedral finns sedan 80-talet en minnessten till honom eftersom man länge vetat att han legat i jorden någonstans men aldrig riktigt var. Nu var kyrkan också hem för en insamling till begravningen som om allt redan var bestämt. Om Richards Leicester, hela historien om de arkeologiska utgrävningar som ledde till fyndet och debatten om begravningen har jag så mycket att skriva om att det får bli ett eget inlägg en dag så jag fortsätter istället med att säga att katedralen kändes mer som den stora kyrka den ursprungligen var och den har faktiskt bara varit katedral sedan 1927 även om det funnits biskopar i Leicester under dess tidiga historia.

Leicesters katedral

I närheten av katedralen ligger stadens vackra Guildhall, huvudsakligen från 1400-talet och från den vandrade jag vidare på min kungliga promenad ner till floden Soar med några kanalbåtar och stadens slottspark. Själva slottet ser idag inte så intressant ut från utsidan eftersom man möts av en tegelfasad från sent 1600-tal men man kan se dess layout och framför allt under dagar med olika evenemang passa på att titta in i den stora medeltida hallen som senare använts som rättssal i staden och det var faktiskt detta som räddade salen när resten av slottet fick förfalla under senmedeltiden. Slottet byggdes på 1070-talet ovanpå de romerska stadsmurarna (synd, annars hade vi haft en stad till med stadsmur) och eventuellt faktiskt av Vilhelm Erövraren själv och den som kan engelsk historia kanske blir upphetsad av att Edward I och II har varit på besök samt att den betydelsefulle John of Gaunt avled här. Personligen tycker jag bäst om den gamla slottskyrkan St Mary de Castro alldeles utanför vilken hotades av stängning under mitt besök eftersom spiran höll på att rasa ner och nu har kyrkan faktiskt stängt medan man monterar ner tornet och renoverar. Man tror förövrigt att det var här som poeten Geoffrey Chaucer gifte sig – bara en sådan sak. Henry VI dubbades till riddare i kyrkan och eventuellt var det hit Richard III:s lik togs innan det slutligen försvann efter slaget vid Bosworth.

Guildhall

St Mary de Castro

In till borggården

Port ut från slottsområdet

Vad gör man då i Leicester om man ger blanka fanken i engelsk historia? Det är en studentstad med det stora De Montfort University, uppkallad efter den medeltide earlen av Leicester så det finns mängder av musik och teater på kvällarna. Det nationella rymdcentret finns här också vilket jag själv inte hann besöka.

Staden har en av Englands största asiatiska befolkningar av vilken majoriteten är indier och längs Melton Road strax utanför centrum ligger de indiska restaurangerna, godis- och klädbutikerna vägg i vägg hundratals meter och här firas de stora indiska högtiderna rejält. Jag passerade kort förbi och kommer absolut att återvända men det finns en hel del indisk mat även i stadskärnan och själv åt jag god mat från Kerala på en restaurang i närheten av järnvägsstationen. En del politiker försökte stoppa invandringen av asiatiska ugandier under Idi Amins tid på 70-talet men istället fick dessa upp ögonen för staden genom denna kampanj och idag har hela Leicester en unik atmosfär faktiskt. Jag har aldrig varit med om en engelsk storstad med så få spänningar mellan olika folkgrupper och det är nog inte bara min uppfattning ser jag i media. Här har man jobbat hårt för att det ska fungera.

Marknaden i Leicester