I många år ville jag till vad som nog är Englands mest kända antikvariat innan det äntligen blev av. Det har varit med i Antiques Road Trip och massor av andra kulturprogram. Vad kan jag säga så här efter besöket. Du måste resa till Alnwick uppe i Northumberland.
Barter Books är inte endast fullt av bra böcker. Det är också beläget i en gammal järnvägsstation från sent 1800-tal och det i sin tur är en station betydligt större och pråligare än den behövt vara för en liten stad av Alnwicks storlek. Det beror på att hertigen av Northumberland har sitt stora slott i staden och han är den förste av vikt i landet efter kungafamiljen. Det här var alltså en gång rena Downton Abbey fast på riktigt.
Hur hamnar då ett antikvariat där? Jo för att den ökände Doctor Beeching på 60-talet sattes att reformera järnvägen och stängde mängder av smålinjer varav många idag hade gjort stor skillnad för både pendlande och turism. 1968 var det dags att stänga linjen Alnmouth till Alnwick, hertig eller ej. Idag försöker en grupp järnvägsentusiaster att återskapa vad de kan av Aln Valley Line.
Stationshuset stod tomt och Barter Books flyttade in och som de gjorde det! För att hylla det vackra husets historia är ett rum inrett till stationscafé där du kan ta dig en fika eller lättare måltid. Det första du ser när du kliver in i huset är en sektion med barnböcker och lite lättare litteratur och mysiga fåtöljer men i nästa rum är det första som möter dig dessutom en modelljärnväg i taken ovan hyllorna.
Som om allt detta inte vore nog så var det här man hittade originalet till den kända krigsaffischen ”Keep Calm and Carry On”. Den användes aldrig på riktigt men blev känd när den hittades här och försäljningssuccén blev ett faktum. Här kan du därför köpa både affischer och muggar. Samma sal är full av faktaböcker om infrastruktur, krig och massor av annat medan hyllorna där under tåget håller skönlitteratur vilken fortsätter in i den stora hallen innanför. Även där finns kul möbler att sitta och botanisera vid och hallen har också hyllmeter av studieböcker så ungdomar letar böcker i alla möjliga ämnen. Där finns också en massa reselitteratur och kultur så gissa vad jag bland annat kom hem med. En äldre bok om Yorkshire jag aldrig sett förr såklart.
I den stora hallen står också inlåsta förstautgåvor och mer ovanliga signerade böcker samt riktigt gamla fynd. Letar du efter något särskilt svåråtkomligt kan det vara värt att kontakta Barter för de har bra koll och du kan även själv söka i deras dataregister i kassahallen på både titlar och teman. Även vackert inbundna böcker finns på detta enastående antikvariat.
Som du ser är lokalerna underbara och överallt fulla av litterära citat. Jag hade kunnat stanna hur länge som helst men det finns mer att se i historiska Alnwick vilket du får se i fler inlägg.
bara brittiskt 
Ojojoj… ett fullknåkat antikvariat med känsla av en stor vänthall på en järnvägsstation. Tar de emot kontanter? Jag är lite allergisk mot att swisha.
GillaGilla
Jag vet inte för jag betalade med kort. Fantastisk plats.
GillaGilla
Jag minns ett missat ögonblick 1979, inte just i Alnwick men bara någon mil ifrån, i Amble, vid havet. Jag fick se vår främsta korrespondent någonsin, Hedvig Thorburn, stå där i sin tweeddräkt på en busshållplats. Och jag ville påminna henne om ett brödköp på 60-talet. Men jag tvekade i bara någon minut och sedan var hon uppslukad av bussen.
Brödköpet? Jo, det var mitt sommarlov 1966. Jag var elva. Mina äldre sysslingar hade med utgångspunkt från Uddevalla börjat köra Bohusläns första ambulerande moderna brödbil – även djupfrysta tårtor etc. Jag fick följa med på några turer, hjälpa till, ta betalt, ge växel tillbaka. Och sommarledig dök Hedvig upp på Bokenäs brödhållplats, köpte en råglimpa och kanelbullar. En rörd äldre herre förklarade efteråt för mig vem denna fantastiska kvinna var.
Senare i livet, hösten ’92, hade min förläggare hyrt en sal i Kronhuset i Göteborg för att jag skulle presentera min bok om Göteborg på 1600-talet (med en del om brittiska familjers betydelse för stan, förstås). Och du må tro jag kände mig hedrad av att se Hedvig Thorburn sätta sig ner med block och penna. Denna legendar, som man inte ens visste var tillfälligt i Sverige, kom för MIN skull. Och självklart flätade hon in London redan i rubriken där i Svenska Dagbladet, där hon var den första som på allvar benämnde mig forskare. (Hedvig kände London rent av bättre än Alf Martin och Torsten Ehrenmark.)
GillaGilla
FEL AVSÄNDARE. Jag är i Alices sommarstuga, hennes dator undertecknade med hennes namn, men jag är förstås SÖREN.
GillaGillad av 1 person
Haha, ja det såg ut som det så jag reflekterade knappt.
GillaGilla
Jag erkänner på stört att jag aldrig hört talas om henne. Kan en hel del om tiden före mig för vi pratar mycket om sådant och gammal musik. Farfar var redaktör i Stockholm och kunde ha blivit Sveriges kulturattaché i London runt kriget men tackade nej, annars hade jag garanterat vetat. Just korrar från förr får jag läsa på mer om.
GillaGilla
Men själva släkten Thorburn från Skottland har dykt upp lite varstans. Thorburnsgatan i Göteborg namngavs 1946. Och min storasyrra Marita har som kosmetolog haft någon ytlig kontakt med unga Kelly Thorburn på Mellangatan i ditt Malmö, dock inte jag.
GillaGillad av 1 person
När jag en kväll hösten ´89 nämnde brödbilsminnet för dåvarande ambassadören Leif Leifland, tårades hans ögon mitt i ett leende och han sa: ”Den kvinnan, den kvinnan… Tänk när hon med ett leende gick rakt förbi tungt beväpnade vakter in på DDR-ambassaden och frågade vad i helsicke de har med fredliga kanadensiska affärsmän att göra. Den protest som konungariket Sverige då fick ta emot var mycket lindrig men dock en protest.” (Hedvid Thorburn avled i London i början av 2012.)
GillaGilla
Oj, jag får definitivt läsa mer om henne.
GillaGilla
Vilken fantastisk bokaffär! Som jag önskar att jag vetat detta när jag besökte slottet i Alnwick för länge sedan.
GillaGillad av 1 person
Ja den borde vara mer känd än den är.
GillaGilla
Jag läste detta inlägg strax efter Bara Brittiskt lagt in det men inte förrän nu får jag till att kommentera.
Vilket ställe! Jag skulle vilja göra ett besök mitt i veckan och utanför skollov och semestertider så jag kan riktigt uppleva byggnaden. Cafét ser lugnt ut på fotot (man kan tro jag är folkskygg men det är jag inte hihi). Av någon anledning har jag kommit att tycka om de ställen jag gärna besöker när det är få andra besökare. Upplevelsen blir starkare.
GillaGilla
Det är skönare när det är lugnt. Man slipper knuffas och hittar lättare. Du får ta dig från väst till öst när du är i Cumbria.
GillaGilla