Ännu ett år är till ända och vilket märkligt år det har varit på många vis. Människor verkar äntligen ha börjat se att det här med klimatet vi pratat om länge på jobbet är på allvar men samtidigt vill politikerna bara bli omvalda och överlåter till medborgare och näringsliv att ta ansvar för förbättringar. Världen plågas av folkmord, tillbakagång av kvinnors rättigheter och annat på en skala jag inte kan minnas från någon tidigare period i mitt nu rätt långa liv och för mig personligen är förändringarna i Tyskland en stor oro. Vår största handelspartner och ett land jag tillbringat stora delar av mina lov i under barndomen. Mitt i detta börjar jag själv känna av det där hyfsat långa livet i kroppen, inte minst i knäna. Samtidigt gläds jag åt min dotters framgångar och andra saker i vardagen och är tacksam för mitt roliga jobb och allt det ger.

Det har varit ett år när flera av de som varit en del av vårt kulturliv lämnat oss. Storheter som Timothy West, självaste Maggie Smith och nu i dagarna Olivia Hussey vars skönhet jag hänfördes av i skolan när vi såg Romeo and Juliet, för att inte tala om i rollen som den alltid bortvalda Rebecca. Undrar hur Sam Neil känner det, han som alltid fascinerats av oss svenskar och vår kärlek till Ivanhoe. Dessutom saknar jag för egen del den Tony Blairs vice premiärminister John Prescott, uppvuxen i Yorkshire med en pappa vid järnvägen och med en stil jag därför är mer än väl bekant med.

Årets höjdpunkter för min del har inte helt otippat handlat om semester. Jag börjar bli för gammal för att min karriär ska nå så värst mycket längre och skrivandet och sådant härhemma är kul men ett pågående projekt snarare än att det var ett mål 2024. Jag inledde året själv med nyår i Yorkshire innan det blev påsk i nordväst med norra Wales. Sedan blev det sommar i södra Wales och delar av Cotswolds vilket verkligen blev en kanonsemester på flera sätt. Höjdpunkten var nog en båttur bland lunnefåglar men också Rhossili.

Bäst av allt var att min arrendetomt nu äntligen kan komma att bli till salu. Vi stugägare har promenerat runt med representanter för kommunen ifråga och det hela har skickats till Lantmäteriet. Nu får vi se vad de säger och inte minst Länsstyrelsen senare när förslagen tröskats igenom för många hus ligger i ett naturreservat. Hur som helst är jag försiktigt optimistisk och har väntat på det här sedan barndomen. På väg hem från vår träff med kommunen i höstas gjorde vi en fin roadtrip längs mina gamla barndomstrakter och vidare till Kalmar där jag också har många av mina anor så vi körde runt byn där farfars far föddes och annat och bodde på mysiga och hundvänliga Calmar Stadshotell med ett litet spa.

Jag har som vanligt kikat på de mest lästa inläggen här på bloggen i år. Flest läsare hade Elva brittiska toppenfilmer och jag hade som ambition ännu ett inlägg om filmer jag gillar men höstmörkret kom och gick utan att jag kom till skott. Det får bli bättring för det finns ett gäng favoriter till att rekommendera sedan sist.

Mysteriet med de sju katedralstäderna som varit välbesökt i alla år sedan det skrevs fortsätter utan att jag begriper varför. Englands mest historiska stad är mindre av ett mysterium eftersom jag i sociala medier alltid rekommenderar York till människor som undrar vart de ska resa och speciellt om de vill ha ett stopp mellan London och Edinburgh eller reser med barn. Överlag är många av inläggen om tågresor populära vilket är roligt. Både London till Cornwall med tåg och att ta tåget till Storbritannien. Inget av dem slår däremot Färja till England. Det verkar som om fler än jag tror trots allt har tröttnat på att flyga och även saknar våra färjor från Skandinavien så nu hittar de mitt inlägg om båt. Till sist förvånar det väl ingen att clotted cream fortsätter att vara ett populärt ämne. Jag förstår inte att inte fler erbjuder detta på sitt afternoon tea i Sverige. Det är verkligen inte svårt att göra.

Mina förhoppningar inför 2025 är naturligtvis mest att världen ska bli en bättre plats. I år önskar jag det mer än någonsin för den är ju sanslöst galen. Samtidigt har jag inga jätteförhoppningar. Dock tror jag att mycket kommer att ställas på sin spets och sådan dramatik kan ju efter ett tag göra att det rör sig åt ett bättre håll när människor vaknar.

Personligen hoppas jag såklart på bra resor till Storbritannien. Inget konkret är planerat men jag tänker mig att återvända till Liverpool i sommar på grund av ett evenemang och då vill jag passa på att se mer av nordväst. Det arbetas på en plan. Påsken är sen och jag hoppas det kan bli något kul av den eftersom jag förmodligen är hundvakt på hemmaplan under klämdagarna i maj men allt beror på hur det går med mina krånglande knän och annat. Kanske orkar jag mindre än jag tror och då blir det skrivande istället för resande. Det här med sommarstugan gör också att jag inte kan spendera fullt så mycket pengar som i år på resande. Kanske ska jag ta en tur till östra Centraleuropa som jag försummat en hel del. Det där får bero även på världsläget då. Jag som alltid varit en anpassningsbar själ tar det som det kommer men märker att precis som för många andra så påverkas reslusten av denna osäkerhet. Överturism är heller inte så lockande och påsken är ju en stor resehelg. Kanske borde jag leta upp någon riktigt okänd pärla i Frankrike eller på Balkan. Ställen där jag har kvar massor att upptäcka. Kanske fastnar jag i Storbritannien en gång till. Jag fyndade Interrailkort när det var rea nu i december så det borde iallafall bli minst en tågresa någonstans. Planerar du själv något särskilt? Hur som helst hoppas jag du får ett Gott nytt år och ett fantastiskt 2025.