Jag har haft ”Brexitutmattning” efter år av chock och frustration kring hur detta påverkade familjen och efter alla inlägg jag spottade ur mig om detta. Nuförtiden har jag ingen hemma att diskutera brittisk politik med heller utan får roa mig själv med uppdateringar eller prata kort med brittiska vänner och det blir sällan tid till samma djuplodande tyvärr. Det har därför inte blivit så många inlägg om samhällsutvecklingen senaste året eftersom det också varit svårt att rakt av kunna se vad som är effekter av brexit och vad som är coronaproblem men här kommer nu en uppdatering.

Torypartiet har nyligen avslutat sin konferens i Manchester och de gjorde det bland annat genom att just där berätta att den nya höghastighetsjärnvägen HS2 från London inte skulle förlängas till just Manchester som planerat utan ha sin slutstation i Birmingham (den utlovade sträckan till Leeds ställdes in redan 2021). Kanske inte det smartaste draget att offentliggöra detta för potentiella väljare just där.

För mig är det självklart att planer förändras när ekonomin försämras av både brexit, pandemi, inflation och krig. Det är dock märkligt att just det här prestigeprojektet blir det som får stryka på foten inte bara för att projektet redan är i full gång utan mer eftersom de konservativa hela tiden pratat om hur Nordengland nu måste få investeringar (så att väljare som bytt sida där uppe på senare år hålls kvar till höger i nästa val). Stora delar av Londons Camden har ritats om och naturen i de rika väljardistrikten på åsryggen The Chilterns offrats och så kommer man bara till Birmingham som det går relativt fort att ta sig till ändå från London med vanliga tåg.

Rishi Sunaks regering har även lagt ner planerna på den gröna politik de utlovat vilken hade inneburit förbud att sälja nya bensin- och dieselbilar efter 2030. Förvisso finns det en del (utlandsägd) bilindustri kvar i Storbritannien men den hade ju kunnat ställa om. Det här handlar snarast åtminstone delvis om att han tack vare andra i sitt parti verkar tro att väljarna inte skulle gilla att behöva köpa dyrare bilar. Kritik mot kursändringen har kommit inte bara från miljöorganisationer utan även från Boris Johnson som hör till de partimedlemmar som skakar på huvudet åt detta. Johnson lär inte ha påverkats av sin mer miljövänliga fru den här gången utan verkar istället irriteras av att det här ger näringslivet dubbla budskap och de vet inte om de ska ställa om och utveckla grön industri eller ej. Sunak kontrar med att att utsläppen ska ner till noll men först 2050. Den tiden vet nog till och med han att vi inte har och många påpekar att i slutändan blir detta dessutom dyrare både för det offentliga och för väljarnas privatekonomi. Detta mål som sattes 2020 har också varit lite av en ledstjärna internationellt vilket gör det extra synd att det försvinner.

Med allt detta sagt är Labour inte nödvändigtvis lösningen för de väljare som vill tillbaka till övriga Europa och som vill se stora offentliga investeringar i vård, skola och miljö. Precis som socialdemokraterna i Sverige och många andra länder har Labour stadigt glidit åt höger de senaste åren med sin nye ledare Keir Starmer. Från början lovade han att ena partiet efter all splittring under den kontroversielle Jeremy Corbyns tid. Detta har det inte blivit mycket av utan mest tycks han ha struntat i diverse löften han gav i början som att införa en förmögenhetsskatt. Istället verkar han vilja vänta på att ekonomin ska bli bättre igen för att kunna genomföra sociala reformer och naturligtvis sitter han i en ovanligt jobbig sits för att kunna spendera i den tid vi lever i men kommer han att hålla sina löften om ekonomin vänder? Det finns veteraner bland politiska journalister som inte alls tror på detta och mängder med klipp inte minst på Youtube om hur Starmer först säger en sak och något år senare något helt motsatt om vitt skilda områden. Han har nu bland annat lovat att snabbt stärka arbetstagares rättigheter om Labour vinner nästa val och vet att det finns stora väljargrupper som följer detta och känner sig lurade efter att ha röstat på de konservativa senast så vi får väl se hur det blir till slut.

Under tiden han väntar på bättre tider har Starmer dragit igång förändringar i motsatt riktning, som att ta kontroll över vilka som alls kan kandidera för partiet i parlamentsval vilket har inneburit att mer vänsterorienterade kandidater (inte bara Corbyn) helt enkelt strukits. Besvikna har många lämnat Labour helt och hållet. Han samtalar också regelbundet med Blair vilket kan komma att bli ett problem för honom eftersom Blairs gloria falnade betydligt efter hans röriga hantering av landets inblandning i Irakkriget men vi får väl se vad som spiller över på Starmer om något. Han är också väl medveten om behovet att få med sig Murdochs media och har setts på bjudningar hos mediamogulen trots de många lögner och upplåsta nyhetsrapporteringar som finns i dennes tidningar.

Många antar att det blir val till hösten som planerat men nu tror andra istället att det kan utlysas val redan till våren. I november kommer nämligen utfallet i rätten om de konservativas förslag att flyktingar ska kunna skickas till Rwanda med flyg omgående istället för att sitta i brittiska flyktingboenden. Kommer de tillåtas att skickas till Afrika så börjar transporterna så fort som möjligt. Samtidigt har det börjat bli vinter och få flyktingar kommer alls över Engelska kanalen i gummibåtar. Det kommer alltså att se ut som om de konservativas plan fungerar extra bra och flyktingar i båtar så gott som stoppats till Storbritannien. Alltså skulle det kunna vara perfekt att utlysa val medan man ser ut att ha situationen under kontroll. Fler och fler britter halkar nu också ner i högre avgifter för huslån precis som här. Bäst att låta dem rösta innan situationen blir ännu värre alltså. Ingenting är dock säkert än så håll utkik och om den här taktiken verkligen hjälper de konservativa är hur som helst långt ifrån säkert nu när Labour leder väljarundersökningarna rejält.