York har som sagt seglat upp som stor restaurangstad men redan innan detta erkännande har jag haft ett par ställen jag varit nyfiken på. Ett av dem var Rattle Owl som öppnade i mina gamla hemkvarter för några år sedan och som snabbt blev känt för sin matfilosofi. Den omnämns i Guide Michelin bland alla de där restaurangerna som inte fått stjärnor men ändå är värda ett stopp. Förra året hann vi inte dit men i år hade vi fler dagar i staden.

Under åren jag bodde i York låg på den här adressen i ett gammalt 1600-talshus Blake’s Head. En fantastisk bokhandel som saknas av många. I engelsk bokhandelstil med en blandning billiga pocketböcker, nyutkommet, barnlitteratur och vackra fotoböcker om Yorkshire, trädgårdar och historia. Längst in i lokalen fanns en cafédel med glastak där du kunde köpa flapjacks, teacakes, bakpotatis och mackor. Jag var där ofta och fikade och botaniserade bland böcker och därför kändes det otroligt märkligt att nu kliva innanför dörrarna till något helt nytt men samtidigt i en väldigt bekant lokal.

Jag hade tittat efter bord på restaurangen flera veckor i förväg och det fanns många tider. När det sedan närmade sig velade vi kring om vi verkligen skulle lägga en massa pengar på deras avsmakningsmeny så tidigt in i resan och med kronans urusla värde i år. Tiderna var vid det laget också betydligt färre att välja mellan så istället valde vi att boka deras helt nya koncept Tansy Beetle på den bekanta bottenvåningen istället. Där har bokhandeln nu blivit till en informell matsal i stil med en gastropub. Den är uppkallad efter en ovanlig skalbagge som bara finns här i York, längs med floden medan Rattle Owl med sin casual dining nu endast är på övervåningen.

Det passade oss att komma hit en söndag och då är det Sunday dinner som erbjuds på bottenvåningen. Det kan man ju äta på pubar i hela stan men på Tansy Beetle jobbar de också med ekologiska produkter och örter de plockar lokalt själva på sin väg in till restaurangen så det är garanterat mer unikt än de flesta publuncher.

Vi kom in och uppmärksammades direkt av personal i entrén med sina vinskåp. Vårt bord blev ett i mitten av lokalen, just vid de där takfönstren jag mumsat mackor under men nu utan den enkla, lantliga inredningen. Istället slog vi oss ner vid ett bord med en snygg restaurangsoffa i en rad små alkover.

Vinerna är flera och trevliga men vi skulle ju äta stek och körde i engelsk stil med en cider och lokal öl på flaska. Medan vi väntade på maten blev vi serverade ett fantastiskt bröd som vi kunde ätit hur mycket av som helst eftersom det också serverades med smöret ni ser på bilden nedan. Galet gott!

Vi behövde inte vänta länge på middagen eftersom söndagstraditioner är så populära i England att köket hålls igång för just detta. Det gick inte att välja kyckling här men däremot de andra typiska alternativen, fläsk- eller biffstek med yorkshirepudding samt en vegetatisk rätt. Vi testade de båda kötträtterna och var nöjda. Mitt fläsk skulle serveras med knaperstekt svål vilket är typiskt Yorkshire som är som Danmark på den punkten. Jag älskar detta men här dök det upp i helt ny skepnad i form av ett stort krisp. Det var lättare att äta än traditionell svål men tusan vet om det var fullt så gott. För mig är konsistensen med rätt ugnsstekt fettrand halva njutningen. Roligt var det däremot att bli lite överraskad och få något annorlunda.

Fläsket smälte i munnen och både detta och biffsteken serverades med perfekt glaserade morötter med tuggmotstånd och en härligt krämig blomkål som det var alldeles för lite av samt haricot verts. Yorkshirepuddingen var jättegod men den har större konkurrens i Yorkshire än mycket annat ätbart så svärmors är fortfarande de godaste jag ätit och jag vill gärna ha en fin öppning till min skysås. Mätta och belåtna blev vi hur som helst och undrade hur vi skulle orka med efterrätten men vi hade beställt tvårätters och det var faktiskt ingen fara alls när den lätta och delikata citronpuddingen med somriga jordgubbar dök upp framför oss.

För knappt 30 pund får du tvårätters just nu och får ge 35 för en trerätters middag och det här kändes värt pengarna. Vill du istället ha avsmakningsmenyn uppe på Rattle Owl så kostar en stor (10 rätter) i skrivande stund 110 pund och den mindre (7 rätter) 60. Då kan du få ostron, hummer från Whitby, lokalt lamm och vilt samt fina ostar bland annat som är i säsong och som de tar med från sitt födosök (”foraging”). Just det säsongsnära är verkligen tydligt och jag som följt restaurangen ett tag ser att det finns vissa helårsrätter medan andra ständigt byts ut. Jag hoppas så att jag får komma tillbaka och prova den stora menyn. Speciellt som en del av min nota går till att rädda den lilla grönskimrande skalbaggen.

Uppdatering 3 juli 2023:

Jag hade haft detta inlägg uppe i två dagar när restaurangen igår oväntat meddelade lokalpressen att den stänger på lördag denna vecka efter tio år. Ägarinnan förklarar på hemsidan att hon är stolt över att ha gått i täten för att ha gett Micklegate sin nya profil som gourmetgata men att hon som ensam ägare nu vill spendera tid på sina tonåringar och sitt välgörenhetsarbete i en organisation mot kvinnomord (mycket välgörenhet i hennes liv alltså). Personalen har vetat om ett tag att restaurangen varit till salu så för dem var det ingen överraskning. Nya ägare blir det fina granncafét Partisan som kommer att utveckla sitt företag och även kommer att fortsätta köpa in lokala råvaror av Rattle Owls producenter. Trots det blir det ju något helt annorlunda framöver men jag kan garantera att det blir värt ett besök.