En av de populäraste aktiviteterna i York är att promenera uppe på stadsmuren med anor från romartiden och förstärkt fram till medeltid. Mellan varje murdel finns portar med skilda karaktärer och vissa delar är vackrare och mer intressanta än andra. Det slog mig nu senast att det här är värt ett helt eget inlägg så häng med runt.

Eftersom där är portar i muren och den är helt gratis att gå på så måste du inte ta allt på en gång eller ens hela utan du kan plocka russinen ur kakan bara du går dagstid för på kvällarna är uppgångarna stängda. Två delar är i särklass mest populära och den första är den bit som går utanför järnvägsstationen och det första många besökare ser av York om de kommer med tåg. Du kommer upp på den en kort bit ner mot floden vid den öppning som gjorts för trafikökningen i modern tid. Härifrån går du vidare tillbaka mot järnvägsstationen där det blir högre och det kan kännas lite läskigt när staketet på insidan tar slut men muren är bred med gräsvallar på insidan. Vänder du dig om här så får du en av Yorks klassiska vykortsvyer med Minstern i fonden. Högst upp kan du se ner på både den nya och den gamla stationen på var sin sida om muren. Till Yorks första station gjorde man det första hålet i muren så att tågen kunde gå hela vägen in i staden innan den senare blev en stor järnvägsknut och expanderade så mycket att den fick flytta ut. Idag syns det gamla perrongtaket innanför murarna och en stuga på utsidan från denna tid. Från krönet kan du också se ut över stationsområdet där det tidigare byggdes järnvägsvagnar men där det nu rivs för nya kvarter.

Sista biten den här vandringen tar dig via en muralmålning av den lokala och mycket ovanliga skalbaggen tansy beetle fram till Micklegate Bar. Det är alls ingen pub utan bar är namnet på stadsportarna i York och murdelarna heter the bar walls. Micklegate är den port som ledde in i staden från London och fortfarande är det genom den alla kungligheter som kommer hit på besök kommer in. Det var också här man under medeltiden hängde upp huvuden på avrättade och döda i slag som skrämselpropaganda. Richard III:s far är kanske den mest kände som råkat ut för detta. Här kan du gå ner och själv vandra tillbaka ner längs Micklegate in i stan eller ta en titt på klostret Bar Convent (vars namn nu blir självklart) som träffades av en bomb under andra världskriget.

Vill du istället fortsätta med nästa murdel så fortsätter du din vandring. Du följer då Nunnery Lane på utsidan medan du på insidan ser mina gamla hemkvarter i form av rader av små stillsamma gator med typiskt engelska hus. Inte några större sevärdheter men du kommer till början av Bishopthorpe Road om du går den här sträckan. En lång gata med flera trevliga butiker och caféer bland fina och allt dyrare hus eftersom kvarteren blivit populära. Vänder du istället in mot staden till vänster så korsar du floden och fortsätter med nästa del efter slottsområdet med kärnan Clifford’s Tower och Castle Museum.

När du rundat muséet är du vid platsen där ån Foss rinner ut i den stora floden Ouse. Här hittar du Fishergate Postern Tower (och runt hörnet även stråtrövaren Dick Turpins grav eftersom han hängdes i York). Det är bara en väldigt kort mursträcka bort till Fishergate Bar där du sedan kan vandra vidare.

Vägen vidare är inte full av sevärdheter den heller men ändå ganska trevlig. Utanför muren ligger området Barbican som precis som sin mer kända namne i London fått sitt namn från en romersk tillbyggnad för vakter i en försvarsanläggning. Det här var från 1500-talet och fram till 1976 stadens stora kreatursmarknad och mängder av djur drevs hit innan de senare kom i järnvägsvagnar. Allt eftersom staden växte blev det mer och mer olägligt och marknaden flyttade till en by längre ut. I dess ställe kom den fula York Barbican som du nu kan se. Här hålls alla större konserter och liknande och du som älskar snooker lär också känna igen namnet. Vandra vidare så kan du kika in i människors vitt skilda trädgårdar. I den här delen av York finns även en del kommunala bostäder vilket känns otippat om man inte vet att kvarteren runt Walmgate, nära ån Foss som det fiskade i hörde till stadens fattigaste. Idag finns här många studentboenden eftersom universitetet ligger längre ut åt detta håll.

När du väl når Walmgate Bar så kan du låta dig fascineras av en port som inte ser ut som de andra för den har kvar just sin barbican (som även övriga portar hade fram till 1800-talet när trafiken ökat) men också sitt fällgaller. De äldsta delarna av porten som syns idag är från Edward I:s tid på 1200-talet när York verkligen var en samlingsplats för strider mot skottarna men på stadssidan av porten syns även en elisabetansk påbyggnad med romerska kolonner. Här föreslår jag en kaffepaus eftersom ett av Yorks bästa och ovanligaste caféer ligger i porten. Sedan kan du bestämma dig för om du vill pausa vandringen och istället gå Walmgate upp till Fossgate och en hel hoper trevliga matställen och småbutiker eller fortsätta din murpromenad.

Det ska sägas direkt så du kan bestämma dig där under kaffepausen. Walmgate till The Red Tower är inte någon favorit. Vill du ha gått hela muren så absolut men här går du med de stora snabbköpskedjorna och en hårt trafikerad väg på utsidan och inga större sevärdheter. Det är dessutom en liten men trist bit att gå utan någon mur alls och med mer modern utveckling tills du kommer till Peasholme Green där vägen mot Malton och kusten börjar och där du åter kan vända inåt stadskärnan och muren, kanske via en avstickare till den lastgamla puben The White Swan med massor av historia (och kvällstid ofta musik). En kort murbit härifrån tar dig vidare till Monk Bar.

Monk Bar har på 1300-talet flyttats nära 100 meter från sin ursprungliga plats från 1100-talet och är den högsta porten med individuellt försvarbara våningar. Den har också ett fungerande fällgaller. Här huserade tills för något decennium sedan ett museum dedikerat Richard III som hade sitt maktcentrum i Yorkshire där han vuxit upp och höll många slott. Här visades ett alternativ till Shakespeares version av en puckelryggig barnamördare (vinnaren skriver som bekant historien och Richard III var förloraren). Tyvärr överlevde inte muséet men nu är du inne i de riktigt gamla delarna av York med mycket att se.

Sträckan från Monk Bar till Bootham Bar är min personliga favorit och den andra av de två mest populära sträckorna. Den är dels lummig och grön och skänker svalka varma dagar och dels är den full av vackra vyer för här är du alldeles bakom den gigantiska York Minster med historia överallt. Dessutom är porten Bootham från 1000-talet och därmed stadens äldsta ännu existerande på platsen för romarnas Porta principalis dextra. Dock är det du ser idag mer 1300-tal med vissa ändringar från 1800-talet när dess barbican revs. Även här finns ett fällgaller och det här är porten mot Skottland bortom vilken du hittar många fina hotell och andra boendemöjligheter längs Clifton Road eller kan svänga höger direkt längs Gillygate med sina delikatessbutiker och caféer. Här vid Bootham fortsatte muren en gång ner till floden men som ni redan sett i texten om portarna så gjorde 1800-talets trafikökning att den delen nästan helt revs när man på den viktorianska tiden skapade St Leonard’s Place. Du ser bara spridda delar på sidan av Museum Gardens.

Det tar sin lilla tid att gå alla men mina två favoriter hinner du lätt under några dagars besök. Ha bra skor på fötterna. Jag ser alltid några som tacklar muren i skor med klack eller i flipflops och inget är varken säkert eller bekvämt på ojämna, ibland lite hala, stenar. Du kan vandra året runt men alrq vackrast utöver den lummiga sommaren är påsken när vallarna är täckta i ett hav av påskliljor.