Nej jag har inte tänkt sluta blogga. Det här är ett inlägg som fått smyga sig in för att vi förlorat så oerhört många stora britter bara de senaste veckorna. Förr skrev jag ju inlägg om var och en men nu när jag inte har tid att blogga varje dag så måste jag iallafall få skriva mitt lilla tack till dessa giganter.

Hilary Mantel

Det chockade mig att läsa att Mantel hade gått bort i sviterna av en stroke. Jag tycker inte sjuttio år är någon ålder idag även om jag vet att människor kan dö när de är 56 likaväl. Det var nog det att hon kändes så väldigt aktiv i allt hon fortfarande hade att berätta även om jag själv bara läst det hon skrivit om Henry VIII och som gjorde att hon fick Bookerpriset två gånger.

Peter Robinson

Nu bodde Robinson sedan länge i Kanada men född i Yorkshire var det ändå det han skrev om i böckerna om kommissarie Banks och Yorkshire är ju min största kärlek i det brittiska. Även om TV-versionen av Banks var det jag snöade in på så är det ändå på hans grund den vilar och han avled 72 år gammal under en vistelse i sitt fritidshus i Richmond i Yorkshire. Visste du att han läst kreativt skrivande på universitetet i Windsor i Kanada under självaste Joyce Carol Oates? Det skrev hon såklart inget om i sin underbara och självbiografiska Änkans bok som jag just läst och verkligen rekommenderar den som förlorat en livspartner.

Angela Lansbury

Det här var damen som man tyvärr väntade på denna nyhet om så länge som hon varit med oss. Ändå var den nästan sorgligast av allt just därför. Ja och så för att min mamma kan nästan alla Mord och inga visor utantill vid det här laget. Jag har skrivit om hennes kända politikerfar och annan intressant bakgrund tidigare och alltid undrat hur hon välkomnades i USA med den bakgrunden men oj så mycket hon fått gjort av att komma dit.

Robbie Coltrane

Sist men inte minst var det lite chockartat att Coltrane lämnade oss också. Visst, även han över sjuttio men det var mest hans närmaste som visste hur ont han hade av sin osteoartros även om fansen sett honom i rullstol ibland på senare år. Jag såg honom i Cracker när jag bodde i York på 90-talet och min dotter som älskar Harry Potter tänker på honom som Hagrid. Vad han än associeras med så var han också en rolig personlighet privat verkar det som enligt alla som umgicks med honom. Skottland har definitivt blivit lite gråare.