Katten har fortsatt att klättra i träd men på en nivå där vi hunnit ifatt honom med stegen innan han hunnit högre tack och lov. Han litar nu på att vi ska komma och plocka ner honom överallt och sneglar upp mot var- och varannan tall. Detta och det faktum att min kusin från Tyskland semestrar i släktens hus i Småland har gjort att vi tidigarelagt vår resa söderut dit vi skulle tagit oss i helgen. Nu får han stå ut med fem getter och en sköldpadda samt en väldig massa barn men han är van vid det också och själva får vi plötsligt TV, dusch inomhus och annan lyx igen. Det här har gjort att jag spenderat sju timmar idag på att stänga vår lilla stuga och sedan suttit på tåg med katt och bagage och inte hunnit planera så mycket annat.

Ni ser ju vem som bestämmer.

Tiden uppe i min älskade Sörmlandsskärgård har däremot som alltid gett mycket i form av avkoppling och i år har det hjälpt mig att tackla just Brexit. Ingen plats i världen betyder mer för mig än min lilla stuga där jag tankar energi. Därför blir det snart ett inlägg om hur jag just här kommit över den värsta krisen kring Brexit (läs mina inlägg runt midsommar ni som inte minns) och hittat en ny väg framåt i min anglofili. Under tiden kommer ett par bilder från våra semesterveckor.

Mitt eget paradis.