Idag har jag strosat runt i Köpenhamn med dottern efter jobbet. Jamie Oliver var i stan och siktades vid Torvehallerne av en av mina vänner i sällskap med den danske kändiskrögaren Claus Meyer men själva missade vi honom, annars hade det här blivit en spontaninlägg som hette duga. Nu får ni istället en sedan länge planerad bokrecension, haha.
Maeve Binchy är en sådan där bästsäljarförfattare jag inte riktigt fått några känslor för men utan att kunna sätta fingret på varför. Nu är jag ingen storläsare av den här typen av litteratur men till exempel Rosamunde Pilcher läste jag betydligt mer av i tonåren utan att ha satt min fot i Cornwall även om Binchy nog är snäppet mer allvarsam och djup i sina ämnen.
En av hennes böcker skiljer sig från andra och det är Victoria Line, Central Line som faktiskt är en samling noveller om människor längs de två tunnelbanelinjerna med dessa namn i London. Jag läste den i just London för att stämningen skulle infinna sig men det gjorde den aldrig och jag ger den kanske två stjärnor av fem i någon slags bedömning. Det ska sägas att jag inte heller är något större fan av noveller utan tycker om att gräva ner mig i tjocka tegelstenar men är de tillräckligt bra så fungerar det. Här blir det bara platt och intetsägande. Inte en enda av karaktärerna intresserar mig trots att de har helt olika problem och bakgrund. Själva idén tycker jag är jätterolig och just den fungerar ju egentligen i ett novellformat där varje station har en egen person men nej, det är helt enkelt för ytliga personbeskrivningar. Det blir bara en massa ord om personer som ska på dejt eller har komplicerade relationer i största allmänhet vilka man alltså inte hinner fördjupa sig i och inte en enda har ett ordentligt slut utan överallt får läsaren tänka sig vad som händer sedan. Jag fick nästan en känsla av obekvämhet när jag läste vissa historier och tvingade mig mest att läsa ut den för att den ändå var välskriven på många andra sätt och handlade om just Londons tunnelbana där jag försökte sätta någon egen form av klasstillhörighet och intellekt på persongalleriet beroende på var de klev på och av, jag som själv bodde nära just Victoria Line i norra London.


Nej, den blev man inte sugen på att läsa.. Gillar inte MB.
Kan tipsa om två romaner som jag har i min bokhylla: Barbara Vine (Ruth Rendell) – ”Kung Salomos matta” och Keith Lowe – ”Tunnelseende” om man gillar och är intresserad av Londons tunnelbana (som jag), inte det bästa jag läst men definitivt inte dåligt och kul om man gillar tunnelbanan.
Mest om den i ”Tunnelseende” som handlar om ett vad att hinna åka genom Londons hela tunnelbanesystem (267 stationer) på ett dygn!
GillaGilla
Jamen den har jag hört talas om. Den är alltså läsvärd?
GillaGilla
Ja, det tycker jag.
GillaGilla