”Storbritannien känns inte som något mat- och ostland” står det i senaste numret av resetidningen Vagabond där man slår ett slag för cheddarosten men alltså återigen låter den förlegade synen på brittisk mat som äcklig leva vidare och visar hur lite man vet om framför allt England som ostland. Jag tänker inte gå in på övrig mat idag utan hålla mig till just det där med osten och länka till mitt tidigare inlägg om BuzzFeeds lista på 25 brittiska pilgrimsresor för ostälskaren. Vet de på Vagabond att britterna idag exporterar ost till självaste ostlandet Frankrike eftersom det nu bor så många fransmän i inte minst London att de äntligen fått upp ögonen för vilka fina ostar som görs i framför allt England? Vet de att minsta lokala matmarknad har åtminstone ett bord, oftast fler, med ostar från trakten? Den som inte har eget kylskåp på semestern kan prova i de ostbutiker som finns även i mindre städer eller varför inte på ostrestaurang. Det finns också ofta ostbrickor med lokal prägel på dessertmenyer på pubar och restauranger.

Ost bara från Yorkshire

Jag har tidigare skrivit om Cheshire Cheese Company och deras fantastiska smaksatta ostar där piña colada kanske är att dra det för långt men rioja och karameliserad lök är fantastiskt god. Lymn Bank Cheese i Lincolnshire är ytterligare ett företag med lök, pepparrot och jag vet inte allt i sina härliga ostar och Bowland cheese är en osttyp från Lancashire med äpple och kanel. Nu gillar dock inte alla den brittiska faiblessen för att smaksätta ostar men då finns det oerhört många goda val att göra istället.

Stilton är väl den mest kända engelska osten utöver just cheddar och få saker är så goda som en engelsk paj eller pasty med stilton och något annat. Den här blåmögelosten smakar inte som andra mögelostar utan är väldigt säreget syrlig och krämig i kombination. Den ska egentligen inte serveras ur de lerkrus man ofta hittar den i på julbord utan bara direkt som den är men portvinet kan du med fördel ha kvar när du njuter av den.

En annan ost från Midlands som jag faktiskt inte är så förtjust i är Red Leicester och jag tror att det kan vara det röda färgämnet annatto som spökar. Annatto kommer från en sydamerikansk växt och är vanlig i mat man vill göra orange eller röd men den har dessutom en egen lite pepprig smak som några också tycker påminner om muskot. Jag älskar muskot och känner inget av detta i osten men det är framför allt den torra konsistensen jag inte gillar. Det ska dock sägas att Clarissa Dickson Wright har berättat att det här är en ost som fallit offer för massproduktion till snabbköp och att man bör leta upp någon från ett eget litet mejeri istället för att se att smaken egentligen är helt annorlunda.

Lincolnshire Poacher är en prisvinnande ost som också finns i rökt variant och tycker man om det här annorlunda så varför inte prova Hereford Hops som är omsluten av rostad humle.

I sydvästra England är det ovanligt grönt och frodigt av Atlantens alla regnväder och det varmare klimatet och därför kan ni ju tänka er att det blir en väldigt bra kvalitet på mjölken. Härifrån kommer en mängd roliga ostar varav jag redan berättat om några. Cornish Blue är den jag själv älskar att göra sås av till nyårsmiddagar i St Ives. Vad sägs annars om Keltic Gold som doppas i cider från Cornish Orchard under sin lagringsprocess? Den är iallafall god nog åt självaste Arsenal och finns ibland att köpa på Fortnum & Mason i London.

Sudding bild av det lokala utbudet i Cornwall

Wales mest kända ost är nog caerphilly och av den gör man de underbara vegetariska Glamorgan-korvar jag också skrivit om. Den som älskar riktigt feta ostar ska ta sig till Tain i de skotska högländerna däremot och leta upp en caboc att äta till havrekexen. Med nästan 70% fett kan den ju helt klart mäta sig med clotted cream och lockar iallafall mig att vilja boka en resa på studs.