Vad läser du i jul? Som bloggare dyker man ju in på en massa andra bloggar mest hela tiden och jag söker mig gärna till bland annat bokbloggar. På bloggen Hyllan läser jag ett tips på chicklit med jultema för dig som vill ha feelgood-böcker och just de här är på engelska eftersom det är en stor genre i Storbritannien. Bloggen nämner bland annat It Must Have Been the Mistletoe av Judy Astley om ett insnöat Cornwall. Eftersom jag för bara några veckor sedan tog med mig Away from it All av just Judy Astley hem från vårt bytesbibliotek på jobbet när jag såg att den handlade om mitt kära Cornwall så blev jag nu alltså varse om att hon är rätt känd (njae, jag läser inte så jättemycket chicklit men det händer).

Away from it All har samma tema som tusentals andra feelgood-böcker om Cornwall och det är väl därför det ofta blir just sådana jag drömmande väljer i chicklit-genren: stressad storstadskvinna omprioriterar i den avslappnade miljön vid Atlanten. Det här är inget undantag men det förstår jag ju på tre sekunder bara av att läsa baksidestexten. Alice bor med sin dotter, andre man och dennes son i London men växte upp hos sin extremt bohemiska kändismamma i Cornwall. Nu har mamman varit sjuk och den nu ganska präktiga Alice tar med sig barnen ner till Cornwall på sommarlovet för att hjälpa sin bror och svägerska med henne. I mammans stora, nu nedgångna hus finns också en trevlig spökförfattare som ska skriva hennes memoarer och på ingång är också ett gäng som vill göra en TV-serie om henne.

Under sin tid tillbaka i den lilla byn vid havet varvar Alice ner mer och mer och dottern Grace som älskar djur likaså. Grace umgås med de helvilda kusinerna och jag minns särskilt kapitlet när gänget åker på en dagsutflykt till St Ives och de där kusinerna tar tag i problemet med de stora trutar som alltid attackerar alla som har något ätbart. Här var igenkänningsfaktorn hög eftersom min egen dotter vid vårt första besök blev av med en croissant och hade märket av en trutfot i pannan där den tagit avstamp med hennes bakverk (nuförtiden har vi lärt oss). Dock känner jag aldrig något behov av att utsätta trutarna för hämnd men boken tar det hela ditåt och jag kan känna att jag tycker att både de där kusinerna och en och annan person i övrigt är dragen lite för långt i ivern att göra något speciellt av den här boken. Det finns chicklit som lämnar mig med en känsla av att boken ändå varit rätt underhållande och dit hör inte den här som jag skulle ge en tvåa av fem. Jag känner igen mig väldigt väl i beskrivningarna av Cornwall med sina delikatessbutiker för Londonbor och sina tidvattengrottor och det är därför jag fortsätter läsa för just de är träffsäkra. Jag suckar däremot över hur Alice förutsägbart bor i ett hus i Richmond utanför London och därmed har de pengar som krävs för att göra lite vad hon vill i livet och boken är ganska platt och förutsägbar när det gäller henne vilket Astley verkar ha velat balansera genom att göra mamman bohemisk och övriga släktingar vilda eller frustrerade. Förutsägbart alltså men visst händer det att jag fnissar lite åt galna händelser. Vill du slå ihjäl lite tid och älskar Cornwall så absolut – annars kan du välja något annat.