Det ryktas att engelsk mat tar över Frankrike och det kan man ju inte annat än fnissa åt som anglofil. Nu handlar det mycket om tomma kolhydrater i form av chips och smörgåsar så man behöver inte hoppa högt av glädje eftersom det visar att britternas tradition av korta luncher vid skrivbordet (som är något av det sämsta med landet) spridit sig söderut och att fransmännen har börjat stressa med maten vilket bara är sorgligt. Al fresco har bytts ut mot ”Al desco” som det nu skämtsamt kallas. Ni som varit i London känner säkert väl till smörgåskedjan Pret a Manger vars namn betyder ungefär ”färdigt att äta” och som har låtit lite fräscht franskt för engelsmännen och kommit som en frisk fläkt. Nu har kedjan över tio ställen i Paris där unga karriärister snabbt fixar en god lunchmacka eller sallad. Marks & Spencer handlade jag ibland på i centrala Bryssel när vi bodde där och jag vet inte hur de har det på den belgiska marknaden idag men i Paris har de nu inte bara en utan flera butiker varav en del är bara för mat. Där är storsäljaren Englands inofficiella nationalrätt chicken tikka masala som säljs i tusental liksom annat färdiglagat.
Pret a Manger Foto: Wikipedia
Dock finns det ett stort glädjeämne i detta utöver det faktum att fransmännen köper brittiskt och det är att en av produkterna de köper är ost. Hur har brittisk ost lyckats marknadsföra sig så i ostlandet Frankrike??? Förmodligen genom att vara annorlunda och ofta smaksatt men också helt enkelt bra (stilton och cheddar är onekligen ostar i världsklass) och lätta att äta. Det är inte många av dem som stinker i lunchlådan och man behöver sällan oroa sig för att de flyter iväg över allt annat så där underbart som en Brie de Meaux. Även franska restauranger har nu börjat fråga efter de mindre engelska mejeriernas fina ostar i takt med att engelsk mat fått ett helt nytt rykte.
Frankrike är nu andra största exportmarknad för brittisk mat efter Irland enligt The Food and Drink Federation och det är ju faktiskt enastående när man tänker efter. Landet som alltid hånskrattat åt de överkokta grönsakerna mer än något annat land. UK Trade & Investments kontor i Paris har helt klart varit otroligt flitiga liksom alla de fransmän som bor i London och sprider budskapet att det går att äta engelskt.
bara brittiskt 
De där små smörgåsställena i England gör väldigt goda och nyttiga smörgåsar, finns inget liknande här alls, nu tänker jag kanske inte på någon kedja utan små ställen som sköts av ett par och säkert är privata. Men så gott och fräscht alltid och görs medan man väntar. Ost har jag undrat över varför inte Sverige exporterar, av de sorter som vi har så goda utav, till både Storbritannien och Frankrike. Kanske inte lönar sig eller så har vi inte jordbruk tillräckligt, men skulle säkert uppskattas.
GillaGilla
Jag har också undrat varför vi inte exporterar mer ost. När jag bodde i York hittade jag faktiskt grevé i delikatessdisken på stora Tesco och blev hur förvånad som helst men något annat har jag inte sett.
Smörgåsbutikerna gillar jag – det blev många ”scufflers” på lunchen i York och allra helst med coronation chicken. 🙂
GillaGilla
Skrivbordsluncherna är inget vidare. Efter många år på kontor fick jag till slut en frände som gick med mej och åt varm mat nästan varje dag. Mest för att komma ut och andas lite men också att äta någonting vettigt med näring. Och fikapauser existerar ju inte alls. Eller kaffebryggare! Eller ett trevligt rum att lugna ner sej i. Allt görs vid skrivbordet samtidigt som man jobbar. En helt annan hets.
GillaGilla
Ja jag vägrade skrivbordslunchen. Det blev förvisso ofta smörgås men iallafall ute. Kontoret var en minut från stadsmuren i York så jag brukade sätta mig på den när vädret tillät.
GillaGilla