Jag kan inte säga att alla förvånar. Vem som helst som varit vid Brick Lane begriper ju att det måste vara något asiatiskt språk som kommer tvåa där och jo då, vid trendiga Shoreditch och stationerna däromkring och österut är det såklart bengali med stor majoritet. Det som fascinerar är att bengali fortsätter att vara andraspråk även ute vid stationerna i finans- och tidningsvärldens Docklands om än i betydligt lägre siffror men ja, nedanför alla fina skyskrapor finns det faktiskt kvarter med radhuslängor för den som tittar efter vid en tur med Docklands Light Railway.

Ici on parle français – Baker Street

Vad som är intressant är hur hela City tycks uppfyllt av franska. Cirklarna vid stationerna där är alls inte lika stora som för bengali i East End men franskan är ändå klart identifierad som andraspråk överallt i detta finansdistrikt vilket får anses berätta något för den som vill analysera. Även i South Kensington hörs franskan överallt och där ligger också franska skolan Lycée Charles de Gaulle som letar större lokaler så populär är den. London lär idag vara Frankrikes sjätte största stad, mycket tack vare den mer flexibla engelska arbetsmarknaden som lockar yngre karriärister som vuxit upp med globalisering.

I West Acton dyker det upp japanska och jag har faktiskt aldrig tänkt på var japanerna håller hus i London (man hittar dem även i Swiss Cottage och Finchley visar det sig) så det var nytt för mig. Däremot vet jag att de västra delarna av staden är populära bland polackerna och detta visar kartan också. Mina polska kollegor och vänner har släktingar i Acton och jag hör ofta just polska på tunnelbanan ut till Heathrow. Väl ute vid flygplatsen ser man att Southall ligger bara en kort bit norrut för taxiförarna på flygplatsen talar väldigt ofta punjabi. De som talar gujarat från den indiska regionen närmare Pakistan har istället sina områden runt Wembley och där vet jag att man hittar roliga indiska snabbköp. Kvarteren runt Edgware Road och Paddington vistas jag mycket i på väg till Cornwall och där förvånar det inte alls att språket är arabiska för det är i princip det enda man hör där utöver engelskan och såklart fortsätter det in mot stationerna vid Regents Park där centrala Londons stora moské ligger. Även i St James’ Park, Pimlico och Knightsbridge med Harrods är arabiska tvåa och här misstänker jag med tanke på fastighetspriserna att det är investerare från den arabiska halvön som dykt upp. Harrods ägdes ju till exempel tidigare av familjen Al-Fayed som för några år sedan sålde varuhuset till Qatars kungafamilj. Jag vet inte om de fortfarande äger det.

En intressant iakttagelse är att i Westminster är kinesiska på andraplats. Här börjar man fundera. Det här kan inte vara kineserna som driver restaurang utan snarare de som vill se vad vi gör i Europa och skaffa rätt kontakter och det kommer snart att komma ett eget inlägg om Kina som jag inspirerats av utan att alls ha London i tankarna. Om vi fortsätter att titta på områden man gärna rör sig i som turist så är Piccadilly Circus och Charing Cross nere vid Trafalgar Square inte helt förvånande kinesiska delar men det förvånar att franskan dyker upp på Leicester Square som känns minst lika nära Chinatown som de första två. Franska gäller även vid Covent Garden.

Här talas kinesiska.

I mina egna gamla delar av norra London i Harringay som blandar det rika Crouch End utan tunnelbana med det slitna Green Lanes så är det solklart för mig att det är turkiska som är klar tvåa. Jag bodde bara några kvarter från kända Yasar Halims bageri och snabbköp med underbart turkiskt bröd när jag lämnade det mer engelska Crouch End och hela den långa Green Lanes med stationen Manor House är full av turkiska butiker men redan ute vid Turnpike Lane har polskan nu tagit över och fortsätter längs denna den norra delen av Piccadilly Line ända till de sista två stationerna där det blir grekiska.

I Richmond hade jag kunnat tänka mig att svenska skulle fått vara med längre ner på listan för många Londonsvenskar bor ju där eller vid svenska skolan men inte ens här slår den de ynka procenten italienska, franska och polska. Wimbledon känns riktigt engelskt men har ett par procent polsktalande och inte helt förvånande dyker koreanska upp här också för jag vet att områden längre västerut som bara nås med tåg på väg till Hampton Court har ännu fler koreaner och koreanska restauranger. Om vi stannar kvar söder om Themsen så är Stockwell och stationerna däromkring fulla av brasilianare för där dominerar portugisiskan vilket jag inte hade en aning om efter terrordåden 2005 när jag minns att just en brasilianare sköts av polisen misstagen för terrorist vid Stockwells station. Runt Waterloo fascineras jag av att andraspråket är tagalog som talas på Filippinerna. Kanske var det en sur filippinare som drev servicebutiken på York Road jag var inne i nu i påskas och där jag inte kunde placera ägarens utseende. Nere i Morden som är sydlig ändhållplats för Northern line är det urdu som dykter upp vilket talas i Pakistan och här har Europas största moské nyligen slagit upp sina portar vill jag minnas.