Så har den kallats, Castle Combe i Wiltshire. Häng med till byn där jag klev av bussen vid marknadskorset och utbrast ”skjut mig” eftersom det var en ren pittoresk käftsmäll. Det gulligaste jag sett där i solskenet. Byn som är som att kliva in i en saga fast det är på riktigt. I dess kärna har inget byggts sedan 1600-talet.

När du kör in i den äldsta, lägre, delen av Castle Combe via Chippenham så kör du en smal väg med höga kanter upp till en skog som redan den ger dig en sagokänsla. En sådan där lummig engelsk skog du sett i filmer. Den enda stora skillnaden är att här står i högsäsong en lång rad bilar parkerade som på så många liknande platser runt om i Europa som också är små till ytan och har många besökare. Som vanligt ville jag ta första buss för dagen för att slippa den värsta rusningen och det är jag glad att vi gjorde. Gör det du också om du kommer under sommarhalvåret. Även framme i byn är det bilarna du önskar att du kunde trolla bort.

Inte ens fem kilometer bort ligger resterna av en romersk villa så den här trakten har varit bebodd länge. När du kommer åkande där genom skogen så hamnar du vid marknadsplatsen och vi beslöt oss för att utforska den delen först. Upp förbi hotellet The Castle Inn och fram till Park Lane där besökare ombeds att inte promenera in men det är lika fint att bara beundra infarten. Istället svängde vi till vänster, in på West Street med sin rad av vackra stugor. Avslutningsvis kommer du till fina The Manor House vars italienska trädgård vetter mot just Park Lane. Har du inte råd att bo här så kan du boka afternoon tea men annars har hotellet egen golfbana utanför byn med paket för entusiasten.

Vid marknadskorset som är byns kärna ligger Ellen’s Cottage som har tårtor och annat. När det är stängt kan du ändå handla te och kakor från ett bord utanför om du har kontanter. Snett emot ligger det gamla vackra tingshuset, idag ett hotell det också i form av Old Court House. Vilka vyer att vakna till. Där börjar The Street som alla besökare följer ner till ån, vi också.

Gatan ner till ån Bybrook är full av vackra hus den också och ger vackra vyer över den där trolska skogen. Då och då både hör och ser du rovfåglar. Snart är du nere vid bron och Water Lane och fortsätter att blinka av overklighetskänslor. Får folk bo så här vackert?

Det är otroligt varmt under vårt besök och nere vid bron låter vi hunden svalka sig i ån medan besökarna blir fler och fler. Ån fortsätter nedanför kyrkan i en krök som gör att du kan gå längs den bort till andra sidan hotellen uppe vid West Street. En otroligt grön by. Varför heter den då Castle Combe när jag inte nämnt något slott? Det fanns ett här vilket byggdes på 1100-talet av en av Henry I:s oäkta söner, Reginald de Dunstanville men idag finns bara stengrunder kvar på platsen norr om byn. Det ersattes av just Manor House som övertog titeln som baronens säte och byggdes om på 1600-talet och senare under 1800-talet. Byn blev redan på 1300-talet känd för väverier eftersom Cotswolds var känt för sin ull och ån hade flera vattenkvarnar men sedan sjönk vattenståndet så det blev just en å snarare än en flod och väverierna försvann på 1700-talet. Innan dess hade de gjort byn rik och dess män hade varit på slagfälten i Frankrike med Henry V.

Tillbaka uppe vid marknadskorset tog vi en sväng in på den trevliga puben som jag kommer berätta om senare men har du bil kan du också ta dig till kända Salutation Inn en bit norrut. Trakten är full av fina större byar, förhistoriska monument och andra sevärdheter.

Idag bor det dryga 350 personer i Castle Combe och då räknar man in även den mer moderna övre delen närmare parkeringsplatsen. Det märks, för nere i den gamla delen finns mest hotellen och ett och annat tea room och någon hantverksbutik. Här står flera hus tomma och någon mataffär syns inte till. Det står stora bilar utanför en del av husen men det är svårt att säga om det är permanentboende som pendlar till exempel till Bath eller om stugorna bara används som Airbnb. Det är sådant som gör det lättare att åka härifrån. Man vet att det ändå inte är en verklighet man skulle trivas i men ack så vackert att vila ögonen på några timmar en solig dag. Ett klart måste för alla som tänker sig en tur till Cotswolds.