Jag tycker det är spännande med känslor till platser eftersom jag själv har många. Vad är det egentligen som gör att man går igång lite extra? Vad är det hos dig som får dig nästan gråtfärdig av längtan till ett land, i det här fallet Storbritannien?
Många gånger läser jag kommentarer om hur mina känslor kommer fram i bloggen och ja, jag är ganska känslostyrd utan att för den sakens skull rusa in i saker utan att tänka efter. Jag springer inte runt och gråter för kritik på jobbet eller av smöriga grejer på TV men om Yorkshire oväntat skulle dyka upp på skärmen kan jag nog bli lite känslosam. Däremot är det inte det alltid det storslagna landskapet som sätter igång mig. Det kan lika gärna vara detaljer. Här kommer några av de brittiska saker jag går igång på när jag ser dem hemma i Sverige, både på TV och i verkligheten.
Järnvägsperronger
Jag har stått på så många brittiska perronger och väntat på tåg och med få undantag (som när jag lämnar York) har det varit med förväntan och upphetsning över att vara på resande fot i favoritlandet. Jag blir därför alltid påverkad av att få se perrongtak med järnbalkar och snickarglädje och gärna vackra skyltar som lämnats kvar. Allra mest känslosam blir jag om jag får se Newark Northgate i något program. Platsen för otaliga byten mellan York och Lincoln.
Gatlyktor med orange ljus
Det här påminner mig om alla de gånger jag istället tagit bussen. Till platser dit tågen inte går, på ersättningsbussar eller dit det blivit billigare så när jag rest på liten budget. Ofta har resorna skett vinter och kvällar då bussarna stånkat sig uppför huvudgatan i någon liten by i Penninerna eller förbi något universitetscampus.
Trutars skrik mellan husen
Hemma i Malmö klagar människor ofta på störd sömn när måsarna återvänder och börjar häcka på hustaken. För mig är de sommar i Sörmland sedan barndomen och jag älskar dem. Den känslan finns med även i Storbritannien men där talar vi stora trutar av typen som inspirerade Daphne du Maurier att skriva Fåglarna. När de låter, då hörs de och speciellt mellan husen i små fiskebyar och hamnstäder. De relativt få stora trutar som finns härhemma ger inte samma ekon i våra stora skärgårdar men däremot just i storstäderna där de hörs mellan husen och raskt placerar både dottern och mig i Cornwall i några sekunder.
Dörrar med blått klistermärke
Inte minst deckare rör sig ofta i offentliga byggnader och poff så sitter det där bakom huvudpersonen. Det lilla blå klistermärket som visar en branddörr. Genast påminns jag om alla mina gamla kontor, inte minst om dörren är en lite äldre med rutigt glasfönster. Långa hotellkorridorer med dörrar i märkliga vinklar och doften av klor…
Småstädernas juldekorationer
Åh så längtan griper tag i mig när TV-bilder och filmer visar gator där pyttegranar med blått ljus sitter uppsatta utåt över butiksdörrarna. Om hela gatan sedan har en ljusslinga i zickzack hela vägen mellan husen så är jag hemma. I St Ives, Whitby eller Skottland.
bara brittiskt 
Förstår dig. Skulle kunna skriva en mängd men låter dina exempel tala, precis så är det. Ibland hugger det riktigt tag när det är oväntade men ack så fulla av minnen, de olika händelserna.
GillaGillad av 1 person
Ja precis. Vissa reaktioner är mer intensiva än andra och såklart efter det allmänna måendet också.
GillaGilla
Exakt så. Den största saknaden väcks av de små detaljerna. Som att jag häromdagen hittade en orange påse från Sainsburys.
I övrigt letar jag med ljus och lykta i svenska butiker efter Terry’s chocolate orange inför julen. Vet att det går att beställa online till rejält överpris men hade hoppats på det skulle dyka upp lite mer lättillgängligt.
Tack för mysig blogg!
GillaGillad av 1 person
Visst är det så. Har du kedjan Normal nära dig? De brukar ha Terry’s även om mint oftare finns kvar än apelsin.
GillaGilla
Evelina, fick två Terry’s i helgen, choklad-mint, choklad-apelsin. Köpta i två olika butiker i Sverige men jag hittar dem inte så sortimentet är olika i de två stora kedjorna och beroende på vilken stad. Ska fråga mer, den enas hemsida urusel konstigt nog, inte en endaste vettig information.
GillaGillad av 1 person
Åh då måste jag fortsätta leta. Mint, vit och mörk har jag hittat på Normal men var ute efter original apelsin 😊
GillaGilla
Ja jag ser nu att du hittat till Normal redan. Den tillverkas ju inte i York längre så jag misstänker att fabriken skickat ut en massa extra att sälja billigt och då med mint…
GillaGilla
Älskar när läsare kan hjälpa varandra.
GillaGilla
Stånkande buss uppför huvudgatan i vinterkvällen… Jodå, det minns man. Finns förstås än i dag men med diesellukten dämpad. Och vad sägs om att intill en trevlig främmande pälsklädd jättedam, som talar lyriskt om barnbarnen, sitta klämd emot fönstret och försöka hålla fötterna ännu en centimeter längre bort från det alldeles glödheta lilla värmeelementet? Och på trottoaren försöker en glatt kämpande småflicka cykla lika fort som bussen, vilket för några ögonblick är fullt möjligt.
GillaGilla
Haha, ja elementen ska alltid vara glödheta. Jag som själv är storvuxen känner mig alltid enorm på tåget när jag måste ta på vinterkläderna.
GillaGilla
Göteborgs alla gråtrutar plus en och annan havstrut inne i bostadsområdena kallas okunnigt (även av lokalradion) för fiskmåsar. Måsar ser jag väl mer vid Byfjorden, dock sällan inne i själva Uddevalla. Och Vänersborg med dess mängder skrattmåsar på kaféer vid Vänern ger en sagolik känsla. Jaså, ni har gott om måsar i Malmö. Tänkte en gång på loppis i Åkarp köpt en uppstoppad mås men mindes mammas ord att det betydde döden. Men ditt inlägg i övrigt – jag gillar den vackra stationsklockan med romerska siffror. Må den icke bytas mot en digital. Och klistermärken… Önskar deras visdomsord ibland vore mer historiskt välmenta. Don’t Touch the Cat But a Glove.
GillaGillad av 1 person
Oj, finns det sådan vidskeplighet om uppstoppade måsar?
GillaGilla
Du kanske sett avsnitt 4 av First Lady med David Batra, åh så mycket igenkänning och han var i UK denna gång och lärde sig mycket😄, väldigt både roligt och intressant. Sista avsnittet blir väl inte så roligt med det avslut som blev. Och om det kan diskuteras i oändliga och lite väl mycket i media. Kul för oss att se för makens kusin var landshövding i 6 år och slottsboende så vi vet lite vad som är och sker bakom kulisserna.
GillaGilla
Åhå, nu blir jag ju nyfiken på vilken landshövding det var. Jag har faktiskt inte sett Batra. Gillar honom men begriper inte hur man kan få sända den här efter jätteskandalen. Nu blir jag ju lite lockad ändå…
GillaGilla
Jag gillar din feeling i klarsyntheten, mixen av kuriosa och väsentligheter. Har du skrivit om Rotherham, Sheffield, Dronfield ännu?
GillaGilla
Sheffield har jag ett inlägg om (och några mindre tips). En favoritstad trots modernismen i centrum. Har du varit i Dronfield? Själv har jag bara varit i Chesterfield åt det hållet.
GillaGilla
Endast övernattat hos ett konstnärspar i Dronfield för nästan tjugo år sedan, mörk kväll så här års, ingen turistupplevelse, ingen känsla av tusenårig stad men mängder av träd. Jag har inget begrepp om Virgin Mary-anknytningen. Skulle hellre se Chesterfield som du nämner. Aldrig varit där men suttit i Chesterfield-fåtöljer även i Sverige. Och som ung i Warszawa känt röken av äldre bröders för Polen unika Chesterfield-cigarretter, de var ju dock inte brittiska utan från staden i Virginia, USA.
GillaGillad av 1 person
Känsligt med en så fin perrong. Kommer tåget i riktning åt vad man med själ och hjärta lever för? Eller står man med blytung returbiljett tillbaka till ingenting.
GillaGillad av 1 person
Mina sista blå KLISTEMÄRKEN med vita korset, skotska flaggan, kan jag inte slösa var som helst, för Patricia som gav mig dem blev spårlöst uppslukad av Afrikas kontinent 2017. Jag har förståelse för att Röda Korset i jakt på nya volontärer måste förtiga en del hjälparbetares öden, men samtidigt tycker jag varje sådant öde är värt att hedras. Innerligt glad att i någon mån ha fått ut Patricias mysterium på YouTube, där det hittas på orden Nikkonen Patricia (musikproducentens och skotska Red Cross-arbeterskans namn). Många olika kvinnor ses på bilderna som lite överdrivet vackra vardagspersoner – min idé att illustrera så snurrigt – för jag avser att berättelsen om en enda volontär skall hedra dem alla. Och skulle du tycka att jag missbrukar din blogg med egna YouTube-tips, så säg bara till mig, så ska jag hålla mig på (wilton)mattan, inte göra om det. Och förresten Skottlands flagga – Danmarks riksdagsbeslut att privatpersoner utöver Dannebrogen endast kan få hissa de övriga nordiska staternas samt USA:s flagga, det innebär alltså att folk i Danmark inte får hissa den skotska på sina stänger i egna trädgårdar??? Vad himla odanskt tänkande!!! Men i Sverige ska Skottlands inte alls svårsydda flagga upp, för St Patrick på hans dag och för Glasgows salig Patricia vilken flaggdag som helt.
GillaGilla
Du behöver inte hålla dig på någon Wilton-matta. Jag ska bara hinna hänga med på allt på Youtube också, haha. En borttappad rödakors-voluntär alltså? Det låter ju dåligt att inte ha kunnat gå ut med vad som hände där.
Jag hoppas skotska flaggan får dyka upp på St Andrews i november också och nej, slösa inte med klistermärkena. Visst är det odanskt att förbjuda vad folk gör sådär.
GillaGilla
Bland klistermärken jag har finns mååånga olika Red Cross-märken. Mina favoriter är Red Cross Edinburgh, Lothians and Fife. Fattar dock inte om volunteers där uppe måste gå via brittiska huvudkontoret i Moorfields, London, för att skriva in sig. Skottar är väl mer självständiga än så, tänker jag.
GillaGilla
Haha, ja det borde de ju vara. Brukar de där märkena också dyka upp på TV? Jag har inte tänkt på dem och sådant här är ju typiskt baserat på egna minnen.
GillaGilla