Nordengelska Northumberland har jag skrivit väldigt lite om eftersom jag tenderar att fastna överallt runt omkring istället (men jag jobbar på det). Därför är det tur att vi har Youtube och Tales of Northumberland som är som klippt och skuren för Kunskapskanalen men där har jag inte sett den. Har du?
Tittar du på TV-serien Grantchester så vet du helt säkert vem Robson Green som spelar polisen är men kanske visste du inte att han är uppvuxen i den lilla marknadsstaden Hexham. Det är därför inte konstigt alls att han tackat ja till att visa sin region för TV-publiken nu när han till och med flyttat tillbaka dit.
Vad Kunskapskanalen faktiskt har visat är när just Robson fiskar här uppe i en tidigare serie om brittiskt fiske. I del ett av den här serien blir det däremot mer om hur fiske bytts mot turism i Seahouses. Han besöker öarna i inre Farne med sitt fågelliv och blir attackerad av tärnor. St Cuthbert har du som besökt katedralen i Durham en bit söderut hört talas om men på Farne bodde Cuthbert faktiskt i tio år. Det blir också märkning av lunnefågel, denna underbara fågel.
I del två bär det av till en avlägsen nationalpark. Vi tror ofta att Skandinavien och Nordamerika är de enda platserna med enkla övernattningsmöjligheter men här kan du vandra bland stugor i bästa fjällstil. Med alla får här uppe i dessa gränstrakter blir det också en hel del om bordercolliens historia och så får vi se var britterna kan hitta riktigt mörker att se stjärnhimlen i.

Holy Island också känd som Lindisfarne med sin tidvattensväg, sitt kloster och vikingarnas brutala invasion av det är given i serien och dyker upp i del tre liksom ett besök hos sälar. Här kör Robson också sin egen absoluta favoritväg, den ner till Bamburghs slott som du och jag känner igen från 80-talets Ivanhoe. Det blir besök på slottet.
Fjärde delen rör sig längs skotska gränsen. Hur var livet där i ständiga konflikter och med slagfält överallt? Du som rest mellan London och Edinburgh har sett staden Berwick-upon-Tweed från dess imponerande järnvägsbro, The Royal Border Bridge. Den är ritad av den kände järnvägsingenjören som faktiskt kom från trakten. Robson frågar stadens invånare hur det är att vara gränsbo och det visar sig vara många som vill vara skottar. Det blir ett besök på slagfältet Flodden känt från 1513 och så blir det Chillingham Castle.
Kultur är samlingsordet för nästa del. Robson besöker traditionella båtbyggare och vi får veta mer om Northumbrian pipes, de där säckpiporna som låter lite lugnare än de skotska. Det blir folkmusik i största allmänhet och vi får följa med till Rothbury Music Festival som jag aldrig hört talas om. Här märks att de är nära Skottland med barn i rutiga strumpor som dansar men också mycket mer som lockar mig. Det blir också besök i en skola där barnen får lära sig det lokala språket. Inte helt förvånande låter det skandinaviskt men det som förvånar är graden av detta. Det här var avsnittet som gav just mig mest i form av ny kunskap.
Keep calm and carry on har du säkert sett på både planscher och muggar men visste du att det var i Alnwick den bortglömda krigsuppmaningen fick nytt liv efter att aldrig ha använts? Om inte så är det del sex du ska se. Det handlar om Northumberlands anpassning till mer moderna tider. Hur slottet i Alnwick är mer känt som Hogwarts idag även om riddaren Harry Hotspur också får ett par minuter innan det går vidare till den världskända bokhandeln Barter Books i stadens tidigare järnvägsstation. Hört talas om Northumberlandia? En enorm kvinna skapad i ett kulligt landskap längre söderut och bäst sedd från luften som här innan Robson går över till kolets betydelse både för hans familj och regionen.
Matkulturen med Craster kippers och pubar längs kusten dyker upp i sjuan. Robson besöker vackra Howick Hall med sin fina trädgård och historien om Earl Grey. Sedan blir det Dunstanburghs dramatiska slottsruin.

Serien avslutas med Hadrianus mur och Kielder med sin stora reservoar som skapats genom att offra en by. Idag hyser området hälften av Storbritanniens röda ekorrar som ju knuffats bort av de invasiva grå. Robson avslutar hemma i Hexham med sin klosterkyrka.
En mysig och väldigt personlig serie där jag blir ännu mer sugen på ställena jag har på min önskelista. Du hittar del ett här:

Det låter som ett perfekt tips! Tack! Det ska jag snarast kolla upp. Såna program ligger på favoritlistan hos mig. Detta har jag inte hört talas om innan.
Förra veckan var jag i Durham (och katedralen förstås). Solen sken från klarblå himmel och lilla Durham visade sig från sin bästa sida. Och vi hittade Whitebait att äta också, det missar jag inte gärna om det dyker upp på någon meny! 🐟
GillaGillad av 1 person
Åh, fina Durham. Ja du kan nog gilla den här serien
GillaGilla
Vilket bra tips – tack! Såg precis första delen Northumberland betyder lite extra för mig.
GillaGillad av 1 person
Så bra. Ja ni verkar vara ett gäng läsare som älskar Northumberland mest.
GillaGilla
Låter intressant att titta på, men först ska jag se när han fiskar med Johnny från Mull eftersom jag känner ett par som bor på Mull!
GillaGillad av 1 person
Mysiga Mull. Ja fiskeserien är nog småkul den också just för naturen.
GillaGillad av 1 person
Jag ska ha gäster tisdag-fredag, inte från nordligaste grevskapet, men Fleetwood vid Blackpool för väl anses en bit uppåt. Snart två år sedan jag fick boken Victorian Recipes i julklapp, så det är på tiden att öppna den och testa något. Måttomvandlingstabell – jag skäms en smula att behöva titta i en sådan, men för mig som bara är nån vecka om året i England hinner pinches, ounces och pound gömmas, tills jag verkligen tar mig i kragen och lär in det.
Tack. Jag är så tacksam att du som nörd låter mig vara med och skriva lite kommentarer, som du och dina vänner nog ibland kan finna barnsliga, okunniga osv. Men jag trivs att vara nästan inom er gemenskap – och känna mig välkommen, tack.
GillaGillad av 1 person
Du är så välkommen. Jag har inte sett något barnsligt och definitivt inte okunnigt.
Fleetwood får man ju absolut kalla norr. Tror familjen Fletwood i Sverige kom därifrån. En stor släkt i trakten av Västervik.
GillaGilla
Vissa kyrkor må se mycket strikta ut, men engelska präster är ofta så mänskliga. I Agatha Christies ”Mordet i prästgården” försvarar pastor Clement sin slarviga unga hustru mot skvallertanterna. Hustrun tackar honom sedan för att han varit som en retad tiger. Pastorn, som är den romanens berättare, konstaterar lite självkritiskt att ”En engelsk statskyrkopräst borde aldrig försätta sig själv i en sådan situation att han kan beskrivas som en retad tiger”. (Men… varför inte?)
GillaGilla
Nej oj, inte får en herrens man brusa upp. 😀
Jag tycker mycket är mer mänskligt där, även sjukvårdspersonal.
GillaGilla