Idag firar kanaltunneln 30 år! Fantastiskt att vi sedan 1994 har kunnat ta oss med tåg till London under Engelska kanalen, utan att behöva byta till färja.

Jag minns det fina i att se Dover eller Ramsgate från en båt och visst var det något romantiskt att ta tåget från hamnen till Victoria Station i London just för att det kändes så gammaldags. Så som tusentals resenärer och inte minst soldater färdats över kanalen och vidare. Samtidigt är det onekligen bekvämt att nu susa fram på ett och samma tåg, trots säkerhetskontroller. Det ger också en fin känsla av samarbete. Tänk att Frankrike och England lyckades med detta projekt tillsammans, även om det sprängde varenda glädebudget med råge.

Jag för min del reser ju gärna vidare norrut tvärs över gatan när jag kommer till London och det är inte bara klassiska transportvägar som ändras utan också klassiska maträtter. Du som gillar Yorkshirepudding har kanske sett att det på senare år dykt upp puddingwraps både i Nordengland och på Camden Market. Nu kan du även få Yorkshire Pudding-burgare.

Jag vet inte vem som kom på idén men Wapentake i Leeds var definitivt ett av de första ställena att erbjuda det på menyn så naturligtvis var vi tvungna att testa när vi var där senast.

Ordet Wapentake har samma mening som svenskans ord ”härad” och användes i vikingarnas Yorkshire och andra delar av områdena inom Dannelagen istället för det ”Hundred” som anglosaxare på andra platser sa. Det är lite hemmakänsla här alltså. Pastellfärgade cafébord ute byts ut mot en mer engelskt bastant inredning med bar därinne och det serveras lite allt möjligt, inte minst olika frukostmenyer och gott kaffe men vi visste ju vad vi ville ha.

Man kan tänka sig att det ska vara som en Sunday dinner i och med puddingen och i Yorkshire är det oftast mycket mat på tallriken men här var det mer som just hamburgare med pommes storleksmässigt vilket ju kan vara bra det med.

Fotot gör inte rättvisa åt puddingen som ser mer ut som en bakpotatis här men det är också lite för att den var i krispigaste laget. För mig var potatisen och inte minst husets gravy mer intressant men det utesluter inte att det var en rolig rätt. Burgaren med sin ost var ganska standard när man kommer från en svensk storstad med alla våra pretto-burgare men med det sagt absolut god den också. Du ser hur svåräten den är. Här blir det inte elegant bordsskick. Allt ihop slank ner förträffligt med en lokal pint från Kirkstall Brewery vars öl du borde prova när du är i krokarna. Ute i Kirkstall finns en klosterruin så där finns en öltradition även om dagens bryggeri är betydligt yngre.