God fortsättning. London har flera historiska pubar längs Themsen och jag har inte hunnit utforska alla men kanske hälften. Vissa känns väldigt tillrättalagda för turister men en av favoriterna är The Grapes. Här kommer som utlovat mitt inlägg om puben som ägs bland annat av självaste Ian McKellen.

Det tidigare inlägget handlade om stadsdelen Limehouse där puben ligger och i det kan du läsa om hur du enklast tar dig hit och vad du kan se på vägen. Där skriver jag också om vilket vackert kvarter Narrow Street är och nu ska du få se själv. Som om tiden stått stilla och någon kommer att gå runt och tända gasljusen på kvällen om det inte vore för alla bilar. Det blir inte mer London än i de här kvarteren.


Puben hette från början The Bunch of Grapes och har nu funnits i snart femhundra år. Idag känd på grund av McKellen som faktiskt fått med sig Gandalfs stav från filminspelningarna och ställt den här men innan honom har mängder av kändisar haft vägarna förbi detta vattenhål. Jag vet inte om den berömde dagboksskrivaren Samuel Pepys besökte puben men han var iallafall i kvarteren. En som kom oftare och faktiskt drack här var Dickens och inledningen av hans bok Vår gemensamme vän utspelar sig just på The Grapes om än med annat namn, något som definitivt märks inne på puben. Du kan läsa mycket mer på puben hemsida där McKellen skrivit om höjdpunkter genom århundradena.
Man vet inte riktigt vad man ska vänta sig för atmosfär när man kliver in här för som sagt kan hisroriska pubar vara väldigt olika när det kommer till stämning men man anar ju att det måste vara okej om McKellen är inblandad och det är mer än så. Vi kom på eftermiddagen en väldigt tyst och lite disig dag och personalen hade tid att småprata vilket de såklart inte alltid har men vi kände oss verkligen välkomna. Jag är övertygad om att vi tillfälliga besökare ses som de turister eller Sagan om Ringen-nördar vi oftast är men man känner inte någon trötthet hos dem för det. Här är vi inte ett nödvändigt ont utan vi är välkomna pubgäster.

Det första du kommer till är baren och där hittar du Gandalfs stav upphängd på väggen. Vi undrade hur många skämt personalen får om den.

Dickens är såklart också på hedersplats i den mysiga delen på väg ut mot balkongen.


Ute på den lilla balkongen finns inte mycket plats men vi kom en bra tid och fick plats att sitta där en stund och spana på båttrafiken på Themsen med allt från snabba ribbåtar till smäckra skönheter i långsam takt. Ute på sin stolpe i floden ser du också Antony Gormleys skulptur Another Time. I högvatten ser det ut som om mannen går på vattnet och Gormley som är bäst känd för Angel of the North utanför Newcastle blandar in människor och vatten i nästan allt han gör. Det är oklart om det faktiskt är McKellen som äger den. Om du kikar runt väggen på östra sidan så kan du faktiskt närmast se in i McKellens hus men det känns oartigt att stå där och glo. Bättre då att komma en måndag för då är det frågesport och han är ofta där själv och pratar med folk.


Om du inte får plats ute eller vädret är uselt så finns det inomhusaktiviteter. Samlingen romaner av Dickens är visserligen inlåst men här finns gott om brädspel. Det är verkligen lokalbefolkningens vardagsrum det här.



The Grapes är inte en pub för dig med barn under 18 för deras licens tillåter inte detta av någon anledning. Det kan också bli problematiskt med rörelseproblem tyvärr för toaletterna är en trappa upp och både de och trappan är smala. På övervåningen finns däremot också ännu ett mysigt rum som känns väldigt mycket Dickens. Både uppe och nere kan du äta enklare klassiska pubrätter och ölsortimentet är trevligt med många ales från både större och mindre bryggerier bland annan öl och bra cider. Bara se till att du kommer till denna mysiga pub i god tid om du tänker komma en måndagskväll…

Ett ställe jag skulle vilja komma till. Ibland undrar jag varför historiska platser och saker väcker ett sådant pirr i mig och nästan också en trygghetskänsla.
Så fin målande beskrivning också. Tack!
GillaGilla
Tack själv! Ja men det är något visst med historia och att man behöver rötter i tillvaron.
GillaGilla