Så här i juletider är det ju sällan rusning på bostadsmarknaden men det finns tid att sitta och titta på mäklarsidor och ”husknarka” som det lite roligt heter. Drömma om bostäder man vet har för dåliga kommunikationer, för dyr uppvärmning och för många kvadrat att städa men som ändå är otroligt charmiga. Jag minns när jag bodde i London och var ute på söndagspromenad med en vän. Plötsligt gick vi längs en gata i norra Hampstead med en väldig massa stora hus. Murarna som omgav dem var ännu större men här och där gick det att kika in genom grindar.  Vi hade hamnat på The Bishops Avenue, redan namnet är ju förnämare än många på flera sätt. Så här över 30 år senare har jag läst på flera håll att gatan tappat sin status och flera hus börjat förfalla. Som så många fastigheter i London har de här köpts upp av rika utlänningar som vistas väldigt lite i staden och det här är en lite avlägsen gata utan några restauranger och annat så det syns inte så mycket att ingen gör något utan de har uppenbarligen fått stå och förfalla. Vilka gator är det som gäller nu då? Det har The Telegraph tagit reda på för dess läsare är såklart alltid intresserade av sådant här. Jag har kollat listan över Storbritanniens femtio bästa gator att bo på.

Tidningen har tagit hjälp av mäklarfirman Knight Frank vars skyltar du säkert sett om du rört dig i välbärgade områden inte minst i södra England. De har ett separat bolag som heter The Buying Solution vars affärsidé är att mäkla bostäder som aldrig någonsin kommer ut på marknaden utan bara säljs på grund av att en kund har bett om hjälp att få köpa. Köpare ser helt enkelt ut hus på gator de vill bo på och låter mäklaren förhandla fram en affär utan att någon offentligt behöver få veta vad köparen betalade för eventuellt galen summa. The Telegraph har intervjuat en av deras toppmäklare som säger att det relativt ofta händer att människor till och med ber om hjälp med att få köpa gatans fulare hus om drömhuset inte är till salu. På så vis har de fått in en fot på rätt gata och kan köpa sig vidare några år senare. Bolagets hemsida säger att 60% av alla hus de hjälper till med är just sådana som aldrig kommer ut på marknaden. Håller det inte på att gå åt det hållet även i Sverige?

Knight Frank har använt statistik om skolområden, kriminalitet och transportmöjligheter när de letat fram de bästa gatorna men det står inte så mycket om vilka värden de har i toppen. Transport kan ju till exempel vara både bra och dåligt och flera rika kranskommuner runt om i världen har sagt nej till tunnelbanor och annat för att inte dra dit vem som helst. De har också pratat med lokala mäklarkollegor från olika firmor. Nordirland har inte fått vara med på listan och Wales och Skottland är varsitt stort område medan England delats in i nio regioner plus London. Det är för mig oklart varför Isle of Wight fått bli en helt egen region men transporten dit kanske gör att det slår för mycket gentemot Hampshire på fastlandet.

Östra Midlands är intressant för mig för att min svägerska och andra familjemedlemmar bor här och för att Lincoln som jag känner väl till länge varit en av Englands billigaste städer på grund av de dåliga kommunikationerna och det lågbetalda jordbruket runt omkring. Idag har universitetet seglat upp som ett av de bättre och fler direkta tågavgångar till London satts in men fortfarande finns här inget allt för rikt. Istället är det inte helt förvånande fina Stamford i söder för upp grevskapet på listan med Barn Hill. Klicka på länken till mitt inlägg så ser du vad som är den första skyddade stadsmiljön i hela England på grund av sin bevarade georgianska arkitektur. Själv har jag tagit en pint på puben The Crown precis nedanför Barn Hill och ja, det var mysiga kvarter med en opretentiös känsla av välmående. Staden väljs i sin helhet ofta som en av de lugnaste och finaste att bo i när den här typen av undersökningar dyker upp. Ändå kostar husen generellt under 300 000 pund på grund av det lite avlägsna läget, trots att det bara är tio minuter med tåg till Peterborough med mängder av snabba tåg till London. Dock inte just på Barn Hill där det stora godset nyligen såldes för fem miljoner pund och 600 000 pund istället är en normal summa. På listan hamnade även två gator i Nottingham – en nära godset Woollaton Hall där husen går på runt 200 000 pund mer än i området i stort och en söder om fotbollsarenorna för den som kan staden. Även Leicester fick vara med på listan med byn Oadby i utkanten av staden där 652 000 pund blev det dyraste i det här gänget, mycket på grund av fina skolor. I Västra Midlands representeras Birmingham av den i det här sammanhanget billiga förorten Edgbaston med sin bykänsla och grönska på Westbourne Road. Sutton Coldfield och Solihull har fått med två adresser där den sistnämnda ligger runt 890 000 pund vilket inte är extremt alls jämfört med andra landsändar. Den sista i gänget i väst är den något billigare Loxley Road i Stratford-on-Avon. Du som varit i Shakespeares hemstad kan lotsas rätt genom att från den stora statyn nere vid floden ta till vänster och sedan rakt fram ut mot golfbanan.

Fina Bath representerar Sydvästra England med Prior Park Road sydost om stadskärnan. Runt en miljon pund går husen på här vilket klår området Canford Cliffs i Poole nere vid kusten med en mindre summa men på just De Mauley Road där har hus sålts för nästan 1.5 miljon pund. Efter dem kommer ett hopp ner till byn Topsham utanför Exeter som jag aldrig hört talas om men när jag tittade på kartan insåg jag att jag sett den tvärs över floden Exes mynning varje gång jag tagit tåget till Cornwall för den ligger där på andra sidan så fort själva Exeter slutar. Jag kan tänka mig värre platser att bo på och här verkar det som om priserna kan ligga i samma klass om de i Bath generellt men på gatan Strand längs floden kostar de ofta 1.5-2 miljoner pund. Bristols fina stadsdel Clifton som jag varmt rekommenderar kommer också med på listan. Där ligger medelpriserna på 600 000 pund men på just College Fields kan de lätt gå för tre miljoner pund och uppåt.

Som östra England räknas även Hertfordshire på denna lista och där ligger det runt miljonen i medel i tre av fyra områden. Harpendens finaste gator The Avenues är en. Det här är ett område som blivit mycket mer populärt efter pandemin när människor velat lämna London. Nästa är Rickmansworth en bit bort där skolorna är fina och ”lantlig charm möter kosmopolitisk livsstil” enligt undersökningen men just på The Drive kommer du lätt upp i tre miljoner för de stora husen. Sist i miljongruppen hittar vi Grange Road i utkanten av Cambridge där du bor bland universitet och deras sportfält och det förvånar mig att detta inte är dyrare än de jag nämner ovan. Klart billigast i den här gruppen är inte helt förvånande Essex, här representerat av Brentwood där exemplet ligger på 513 000 pund men kan sticka iväg till runt 700 000 också på vissa gator runt Mount Crescent. Essex må ligga nära London men det dras därför med sitt dåliga rykte som hem åt alla som lämnat det fattiga East End efter kriget. Att just Brentwood nu seglat upp som en komet har att göra med den nya förbindelsen Elizabeth Line rakt in till Liverpool Street på 45 minuter och vidare till Paddington utan att byta tåg. Dyraste gatan ligger nära järnvägsstationen.

Cheshire är en speciell plats när det gäller huspriser för det är ett grevskap som i öster plockar upp många av Manchesters mer välbärgade familjer och där finns både fotbollsspelare och såpastjärnor. Tre av fyra adresser i kategorin Nordväst ligger just här och det är en adress i Wilmslow och en i Prestbury är 700 000 till en miljon pund är normalpriset men där större hus går för närmare fyra miljoner. I mysiga huvudstaden Chester är priserna trots all historia betydligt lägre och St George’s Crescent den dyraste adressen. Hale är Manchesters dyraste område med bra skolor runt Springbank Park och nästan en miljon är inget konstigt att hosta upp här runt Altrincham. Min man gick en matlagningskurs här i krokarna och stötte på flera TV-kändisar från Coronation Street och annat på den lokala puben på kvällarna.

Billiga nordöstra England kommer aldrig att chocka någon som sett priserna på annat håll. Newcastles förort Ponteland är full av hus som ägs av fotbollsspelare men inte ens på Darras Hall kommer du upp i samma summor som på andra platser och medelpriset ligger på 750 000. Gosforth i närheten är med Graham Park Road också tjusig men med 1.5 miljoner som normal toppsumma skrämmer den knappt någon ens från Malmös finare delar och detsamma gäller den gröna stadsdelen Jesmond. Sist upp på listan i nordost är Potters Bank i maffiga katedralstaden Durham där 900 000 varit det dyraste på sistone vid Potters Bank med utsikt över floden.

Yorkshire är inte heller jättedyrt men där skiljer det sig en hel del åt beroende på var. Billigast är trakten runt Sheffield som också länge varit en av Englands billigaste städer. Byn Dore i utkanten ligger precis vid kanten av Peak Districts nationalpark och på själva Dore Road säljs husen för runt 1.2 miljoner men det kan bli mycket mer för de riktigt stora. För oss som bott i York känns Harrogate väldigt snobbigt och den gamla spastaden tillhör alltid de dyraste orterna. Duchy Road och gatorna runt omkring är dyrast och detta i ett område vars medel redan ligger på närmare 700 000 och där husen är historiska med lyxinredning. Som jag nyligen skrev har Leeds liksom Malmö gått från industri- till utbildningsstad och därmed har lilla Ilkley en halvtimme bort med tåg blivit perfekt med sin tågförbindelse och den klår nuförtiden Harrogate med ett par hundra tusen pund i medel. Langbar Road är det man ska satsa på. Själva York är idag betydligt dyrare än när jag bodde där. Fler och fler studenter och fler och fler pendlare som flyttat upp från London med bättre tågförbindelser har verkligen trissat upp priserna de senaste decennierna. Allra dyrast i denna underbara stad är infartsvägen Bootham utanför stadsporten med samma namn. Jag är inte alls förvånad för vägen leder norrut, in i det välmående Ryedale med sina michelinkrogar och privatskolor och redan själva gatan är full av trevliga hus där den här lägenheten ligger i ett. Hotell som Churchill och No1 med sin ”Afternoon Sea” på den fina restaurangen Pearly Cow är värda att bo eller äta på om du vill tillbringa tid här men det finns mycket annat trevligt. Allt på gångavstånd till staden innanför murarna. Nästan 1.8 miljoner har ett stort viktorianskt hus sålts för nyligen och 800 000 är inget ovanligt för ett mindre imponerande medan medel längs sidogatorna i närheten ligger på 550 000. Inte undra på att det mesta nu verkar bli hotell och övernattningslägenheter och tyvärr ändrar stadens karaktär.

När det kommer till London kan man gissa vilka områden som är dyrast och blir inte förvånad att läsa att Barnes i Richmond är ett. Här ligger svenska skolan och livet längs Themsens grönare delar lockar alltid. Elm Grove är dyraste gatan och hela området ligger på nästan två miljoner i medel. Merton som hör till Wimbledon i samma hörn av staden ligger på liknande priser med Copse Hill som står ut med priser mellan en och fem miljoner pund. Ta en tur här uppe vid Wimbledon Common du också och dröm. Hadley Wood i Barnet förvånar mig lite mer men vid Beech Hill ligger ett hus för 2.5 miljoner medan det blir lite lägre summor längre söderut vilka fortfarande ligger runt 800 000 pund så medel hamnar lite mitt emellan. Du som gillar att läsa vet kanske var Alan Bennett bodde i många år och där den verklighetsbaserade boken och filmen Lady in the Van utspelade sig. Det är på Gloucester Crescent i Camden och 3 250 000 går ett stort flervåningshus med trädgård på här för det anses fortfarande som ett väldigt intellektuellt kvarter. Det påpekas att samma hus kostat 10 miljoner inne i Marylebone men centrala London är inte intressant i undersökningen. Otippat är gränslandet mellan Ealing och Acton med på listan i form av Goldsmith Avenue men kanske är det inte så konstigt med tanke på alla mediepersonligheter som valt västra London istället för de norra delarna nuförtiden. Två miljoner pund kan hus kosta här till skillnad från de 750 000 pund du betalar på gatorna runt omkring. Sist ut här blir den lite förvånande Wood Street i Walthamstow men så tänker jag att Walthamstow verkligen har exploderat på sistone. Förr kände ingen till stadsdelen som mest var något ”när man väl kommit förbi bråk och sunkighet längs Seven Sisters Road” men idag känner alla till stadens längsta marknad, Londons äldsta hus och God’s Own Junkyard så det är definitivt stor gentrifiering som pågår tillsammans med det faktum att Wood Street nu fått sin egen Overground-station.

Just där Greater London möter Surrey ligger Cobham och där finns Sandy Lane som är bland de dyraste i Sydost. Medelpriserna ligger på nästan två miljoner pund. Japp, medelpriserna. Det hela beror på att det här sägs vara den perfekta kombinationen av London och landsbygd och med tåg kommer du in till Waterloo på mindre än 45 minuter. Park Town i Oxford är inte fullt så dyr men inte långt därifrån och där tycks det bero på en alldeles enastående skola där både Hugh Laurie och Emma Watson varit elever. Något hundra tusen pund lägre i medelpris är det i Sevenoaks med Marlborough Crescent som också ligger i ett bra skolområde för de som vill bo i Kent. Även Cotswolds hamnar i region Syd i mäklarundersökningen och är betydligt billigare än exemplet inne i Oxford i närheten men där kan hus ju kosta hur mycket som helst bland TV-stjärnor och kungligheter. Just i det här fallet har man räknat på den lilla staden Charlbury för att den har tågförbindelse med London och det ger en rättvis jämförelse. Medelpriser på under 500 000 känns förvånande. Nere på Isle of Wight ligger Ryde som närmaste pendlarort till fastlandet och där ligger medel på en halv miljon pund men det finns gator närmare hamnen som är mindre tjusiga och populära med pendlare där det kan vara billigare.

I Skottland är oljestaden Aberdeen med sina pampiga granithus naturligtvis en av de dyraste med statsdelen Rubislaw i täten men dyra hus ligger ändå bara på runt 435 000 pund även där. Då är det värre nere i St Andrews där du kan få lägga på ett par hundra tusen om du vill bo vid klassiska The Scores. I Glasgow är The Clevedens de dyraste gatorna i innerstaden men priset framgår inte, bara att de har mer trädgårdsyta än övriga centrala delar och ett medel på strax under 200 000 för de små men populära husen. De yttre delarna av staden är betydligt dyrare med Bearsden varifrån det är lika nära in till Glasgow som upp till Loch Lomond och där de viktorianska husen har yta och grönska. Konkurrenten Edinburgh kommer upp i närmare en miljon pund för hus i New Town mitt i smeten vid Moray Place men 600 000 är medel. Mitt och många andras favoritkvarter Stockbridge med sin bykänsla och sina caféer förvånar med sitt låga medel på 260 000 men såklart finns det jättedyra fastigheter i området.

Vale of Glamorgan med byn Penart är i topp i Wales där ett stort hus med trädgård kan gå på 1.3 miljoner även om medelpriserna är under 600 000. Nästa lika högt är det i Llanishen i Cardiff med sin grönska medan priserna går ner till 450 000 i Monmouth men kan vara uppåt 700 000 på dyra Osbaston Road. Swansea med sina stränder nära har området Langland där du är nära havet och får punga ut med 850 000 för ett stort flervåningshus men medelpriserna är på 370 000 så något borde gå att hitta där för den som älskar att surfa. Inte konstigt att så många engelsmän flyttar just till södra Wales för där det inte är depression som jag nämnde i mitt förra inlägg så är det istället vansinnigt vackert och lugnt. Inne i Cardiff är området Portcanna det dyraste med miljonpriser på de finaste husen men med lägre medelpriser än Swanseas havsutsikt.

Blev du förvånad av något? Hittade du nya områden som gjorde dig nyfiken? Det gjorde jag när det gäller Sydengland. Jag har en vän från Harpenden och blev nu ännu mer sugen på att spana in staden. Oxfords utkanter har jag redan sagt att jag måste se mer av och jag märker att jag kanske borde prioritera Exeter nästa gång jag behöver ett stopp på vägen till Cornwall. Det förvånade mig förövrigt att inte Dartmouth och Salcombe hörde till de dyraste adresserna och jag saknade Winchester med sitt college och liknande som jag trodde skulle dyka upp.