En blandning av julförberedelser, förkylningar och en massa jobb så här i slutet av året gör det utmanande att hinna blogga men som pendlare hinner jag iallafall läsa andras bloggar på vägen ibland och därför är det nu dags att uppmärksamma några jag fastnat lite extra för.

Inger som driver Halloj världen skriver alltid tänkvärda inlägg som jag uppmärksammar alldeles för lite. Nu senast handlar det om hur man älskar sevärdheter trots att man vet att man är långt ifrån den enda besökaren vid de mest populära, tvärtom! Jag skrev ju själv senast i somras att hela West End i London kändes jobbigt överbefolkat under sensommaren och då har jag ändå sett de flesta rena sevärdheterna kvarteren har att bjuda på men det gick knappt att röra sig längs vissa gator. Samma sak har jag snuddat vid när det handlar om min gamla hemstad York där svärfar redan på sin tid sa att det började likna Disneyland. Han skulle bara veta hur det är nu när Englands mest fotograferade gata utnämns till något slags inofficiell Diagon Alley och är full av Harry Potter-referenser. Ändå är det ingen som skulle säga att du inte ska se Shambles du också. Det är en underbart vacker, historisk gata. Är du också en sådan som delar in turistfällor i sådana du aldrig skulle sätta din fot i och sådana du vet lockar stora mängder besökare men som du ändå inte kan låta bli att besöka för att de har ett värde för dig? In och läs här.

Under förra veckan när jag lade ut mitt inlägg om nyår så satt jag och funderade på om jag själv skulle åka till Edinburgh och fira nyår. Det fanns ju faktiskt fortfarande några hotell jag hade råd med på vettigt läge. Stadens Hogmanay är en riktig klassiker som firats i århundraden och känner jag Edinburgh rätt är firandet full av spontan gatudans i form av ceilidhs med folkmusik i flera dagar. Att det är maffigt med fyrverkerierna över slottet vid tolvslaget tvivlar jag inte en sekund på för jag har varit på Edinburghfestivalen och det är verkligen en stad som vet hur man festar på ett rätt avspänt sätt. Just som jag tänkte att jo visst verkar det häftigt med fackelvandring genom staden så fick jag istället kalla fötter. Jag tittade lite på Youtube för att inspireras men det som hände var att jag istället bara såg just trängsel. Jag tänkte att ”ok, det här är ett utomhusevenemang och var sjutton kommer jag hitta plats på någon pub eller något café när jag behöver värma mig eller för den delen gå på toaletten?” Nere i Princes Street Gardens pågår en konsert från niotiden på kvällen till efter midnatt och årets dragplåster är faktiskt Pulp med gäster men för att komma nära skulle du ha köpt inträde i september och trots det är det alltså fyra timmars ståplats i decemberkyla (och blåst som Edinburgh är så känt för) medan du ombeds att inte ha någon väska med in så det gäller att själv gå runt med lager på lager – att tänka på vid det där toalettbesöket. Jag känner mig plötsligt lastgammal. Lägg till det att jag i vanlig ordning har en lång lista restauranger jag vill besöka och de kommer antingen att vara fullbokade hela högen eller ha julstängt. När så det där med ”hotell jag har råd med” dessutom är samma summa för tre nätter som jag skulle få sex nätter för på annan plats i Storbritannien just då, ja då blev det hela mindre lockande. Inte i dessa tider med taskig växelkurs och stelt knä. Jag är för bekväm och måste boka tidigare på året för att kunna njuta pärlorna. Här skulle jag inte ens höra Auld Lang Syne om jag inte visste var jag skulle bli insläppt. Vad det blir för nyår för mig återstår därför att se men under tiden blev jag väldigt inspirerad av ett gäng nyårsförslag från runt om i världen av Gunilla med bloggen 4000 mil. Visst har även hon Edinburgh på önskelistan men här finns inte minsta spår av Trafalgar Square, Brandenburger Tor eller annan trängsel. Istället lockar hon med Fjällnäs som hade känts given om min man varit med och firat och med Zermatt som även vi reste till just på sommaren och där jag känner att jag gärna återkommer och äter fondue. Var ska du fira?