För det mesta går man ju på restaurang för att äta gott men visst spelar inredningen ofta roll för hur helhetsupplevelsen blir. På senare år tycker jag det där med inredning har exploderat. Tre asiatiska restauranger i Malmö har nu ett blommande körsbärsträd någonstans och allt som inte ska vara just enkelt vardagsrumsaktigt verkar renoveras för att bli coolt. Jag tycker ofta det blir bra om det gjorts med kvalitet och ett ställe som lockade mig mycket var Ivy Asia

Har du rest till London flera gånger och gillar teater eller har koll på kändisar så har du kanske hört talas om eller till och med besökt klassiska The Ivy nära Leicester Square. Stället började som café 1917 och här hittade man inte minst under 90-talet både skådespelare, fotbollsspelare och mindre kungligheter titt som tätt vid de bästa, lite mer avskilda borden. På senare år har kedjan bestämt sig för att expandera och nu finns The Ivy inte bara på många fler platser i London utan också i andra städer i olika former. De har dock inte nöjt sig med detta utan ganska nyligen startat en helt ny kedja också – The Ivy Asia som först öppnade i Manchester 2019. Även den finns nu på flera ställen som du ser om du klickar på länken ovan men vi bokade bord på Londons första, alldeles vid St Paul’s Cathedral där Jamie Oliver tidigare huserade.

När man kommer in möts man av en garderob och trappan upp till restaurangen där det står en imponerande samuraj (skulle du ha rörelsehinder så tar du istället hiss eller rulltrappa direkt till den övre ingången via shoppingcentret New Change alldeles bredvid). Vi var lite tidiga men visades snart till vårt bord och blev glatt överraskade av hur mitt i restaurangen det låg trots att vi inte var lika uppklädda som många andra efter en dags rundvandring. Man är inte välkommen i vilka sunkiga kläder som helst men mina välvårdade, bekväma gymnastikskor var inga problem och gästerna är en blandning av firande tjusiga sällskap och mer enkelt klädda turister. Det tog inte lång tid så hade vi en servitör hos oss som regelbundet kom och såg till oss och fyllde på vatten.

Asiatiskt är inte helt förvånande hela grejen här och med det menas både några innovativa korsade rätter och mer traditionellt renodlade från olika regioner där kockarna jobbat. Som på så många andra asiatiska restauranger är konceptet att ni tar in ett gäng rätter och delar på och kan välja bland både stora och små. Något som är en utmaning när jag reser med min dotter som inte är fullt så äventyrlig som jag med mat men hon gör sitt bästa och vi brukar kunna hitta något, inte minst på asiatiska ställen.

Deras sushi såg jättefin ut (och mer om serveringen nedan) men samtidigt ville jag inte ha rätter som går att hitta på andra ställen så det blev ovanligare dumplings med räka. Dottern valde friterad (Gochujang) kyckling med en gurksallad i smakrik dressing samt en gudomlig lax teriyaki och en stor skål ris. Jag beställde också in stekt ris med kryddig hummer och aromatisk anka som en typisk grej för mig som har både skaldjur och anka som andra favoriter men det såg godare ut på menyn än det var i verkligheten och var det enda jag blev lite besviken på. Jo visst, det var gott det också men med tanke på restaurangen ifråga hade jag högre förväntningar och tyckte att smakerna var rätt dämpade. Detta var dock det enda jag kunde klaga på och kul var det också att det är delvis öppet kök så det går att kika förbi och se arbetet. Till efterrätt tog vi lite lychee och mango och där fanns det mer spännande alternativ men vi var för mätta för något större.

Dryckeslistorna är imponerande här med några téer, en del vin av alla slag, inklusive ett kinesiskt vitt. Öl från ett gäng asiatiska länder och London men också många sorters saké och kinesisk baijiu såklart. Jag som gillar annorlunda cocktails valde det till maten. En bubblig Sakura Royale med körsbärsvermouth och rosenlikör funderade jag på liksom en lavendelmartini med samma vermouth men lyche, lime och vodka. Perfekt för mig som älskar körsbär men till slut blev det dock deras special Sweet Harmony där körsbär satte pricken över i:et på en drink med den japanska whiskyn Hibiki Harmony och björnbär. Vill man ha något helt annat så finns det drinkar som Thai Green Curry med toner av chilli, Gold Rush Julep med allt möjligt exotiskt och såklart även flera alkoholfria men för mig blev det efteråt en Highball med persika och ingefära. Eftersom vi är i London är det heller inget konstigt att vissa drinkar är veganska med kokosskum istället för äggvita. Hit kan alla gå. Oolong gin anyone? Asiatiskt afternoon tea? Jajamen.

Inredningen då? Jo den är allt man kommit dit för och lite till. Det mest kända och som gör att de skiljer sig från alla andra ställen med körsbärsträd är det lysande gröna golvet som finns på samtliga Ivy Asia och har blivit deras signum. Det och allt det andra är skapat av Adam Ellis Studio och består av slipade halvädelstenar med ljus under så att golvet lyser i nyanser av grönt. Spektakulärt och vrålläckert. Till detta kommer mängder av japanska föremål och uppförstorade kopior av kända målningar och så den 35 meter långa draken i taket som är menad att synas från gatan.

Att besöka damernas var såklart också en upplevelse i ren romantik om än inte helt asiatisk. Blomblad och rosa toner överallt.

En sak ett skrivet inlägg med bilder inte kan förmedla är ljudnivån och här får du som är ljuskänslig eller hör dåligt tänka dig för. Det här vill nämligen vara en cool restaurang och därför har den DJs som vissa tider kör igång en rejäl volym. De dök upp mitt i vår middag och turades sedan om ett tag. Vi var inte alls beredda även om det var fullt möjligt att stå ut men nu ser jag att de lagt upp tiderna för detta på hemsidan så titta där innan du bokar om du vill ha det lugnare. Musiken var ganska typisk klubbmusik för 2000-talet och kommer du hit med tonåringar som gillar uteliv så kommer de att gilla det.

Det enda som inte syns så väl på mina bilder är alla otroliga serveringar av flera rätter. Vi beställde sådant som kom på vackra men vanliga tallrikar. Det var lite oklart vad vi skulle ha beställt för att istället få maten serverad i en guldkrabba eller andra spektakulära kärl jag såg gäster få och även har sett på Youtube. Tjejgänget vid bordet bredvid hade beställt just sushi i jätteformat att dela och den serveringen var imponerande med sitt fat med snirklig guldram vilket du kan se på restaurangens hemsida och på bilden de snällt lät oss ta ovan. Kanske skulle jag gå dit en gång till för detta för hela upplägget av sushin var konst i sig själv. Gratis är det såklart inte men för både flera rätter och ett par cocktails mitt i centrala London kvällstid med toppenservice kändes summan runt 125 pund ganska rimlig.