När min pappa fyllde 50 bodde jag i London och han flydde festligheterna genom att komma och hälsa på mig. Eftersom han var belysningsmästare på teater så var han inte jättelockad av att gå på teater och musikal men en kväll fick jag med honom ändå. Jag bodde norrut längs tunnelbanelinjen Piccadilly och tog den in till skolan i samma krokar varje dag och när vi satt där på väg in till West End så minns jag att jag sa till honom att ”det här med tunnelbana mellan Covent Garden och Leicester Square, det är ju jämförbart med att flyga mellan Göteborg och Köpenhamn, inget avstånd alls”. Har du själv åkt sträckan så vet du vad jag menar. Man undrar verkligen varför det byggts stationer så nära varandra. Samtidigt förstår man ju ändå eftersom det rör sig otroligt många människor i de här kvarteren.

Jag kan naturligtvis inte vara den enda som någonsin filosoferat över detta och eftersom jag jobbar i offentlig sektor och dessutom är tågpendlare så vet jag att det förs statistik på allt, inte minst sådant som transporter som kostar mycket skattepengar. Passagerarantalet per station är noga undersökt med personer som går genom tåget och klickar eller delar ut lappar, det blippas biljetter på stationerna även när du lämnar dem och mycket annat, allt för att samla information men finns det människor som bara gör den korta resan mellan just Covent Garden och Leicester Square?

Jodå, tittar man efter så hittar man att dryga 860 personer varje vecka gör resan som faktiskt går fortare till fots och det antas att de flesta är turister. De vet inte att det bara tar fem minuter att promenera och att det faktiskt inte är särskilt svårt att hitta vägen heller. Framför allt vet de kanske inte att det tar mer tid att faktiskt komma ner till tågen på just Covent Garden där stationsbyggnaden är full av människor och det bara finns hissar att köa till eller långa trappor ner till perrongerna. Mer än 40 000 människor om året betalar alltså för fördelen att slippa blöta ner fötterna och alla dessa resor kostar dem runt 105 000 pund om året även om flera säkert har Oyster Card och andra rabatter nuförtiden.

Det är ynka 275 meter mellan stationerna när du väl är nere på plattformarna och när man vet det känns det ännu löjligare att spendera all den där tiden på att ta sig ner med de där hissarna men visst, det är skönt när novemberregnet bara öser ner och man har tänkt att sätta sig på någon restaurang och se lite fin ut. Är det de enda stationerna med löjliga avstånd? Nej inte minst Charing Cross till Embankment kommer hack i häl och Mansion House till Cannon Street i City kanske klår dem bägge.