Idag går det inte att hålla sig borta från bloggandet. Inte för att vädret blivit uruselt utan för att det hänt så mycket galet.

Igår sa Merkel under ett tal i München att hon på G7 mötet på Sicilien mellan ledarna för världens ekonomiskt stora länder lärde sig något nytt, nämligen att Europa måste sluta lita på andra. Hon sa också att Trumps presidentskap och Brexit river isär den västallians vi haft i decennier. Merkel nämnde också ”opålitliga partners” vilket är ett explosivt uttalande och det har också fått plats i svensk och annan media som även berättat om hur Merkel närmar sig Frankrikes Macron. Här har vi två som vill forma framtidens Europa och uttalandet kommer just i samband med att Trump meddelat att han nästa vecka nästan säkert inleder arbetet med att riva upp USA:s del i det såkallade Parisavtalet om jordens klimat (Trump och hans kolgruvelobby kommer dock även på hemmaplan mötas av stort motstånd eftersom förnybar energi redan är på frammarsch rent ekonomiskt också i USA och avtalet är inte heller så lätt att riva upp som han tycks tro).

Uttalandet igår skakade naturligtvis om britterna. Lämna-sidans ”vad var det vi sa, EU vill oss bara illa” vann ännu en framgång medan de britter som vill stanna inte heller var ett dugg förvånade men menade att ”vad väntar ni er när vi inte vill vara med i deras gäng mer?” Samtidigt var de extra omskakade av att den stund de fasat för hade kommit: Storbritannien har nu verkligen i grannpolitikernas ögon klumpats ihop med USA. Precis detta har vi själva väntat på hemma sedan folkomröstningen och efter att May sågs hålla Trump i handen under sitt besök i Washington förstärktes känslan att ”nu är det på gång”. Ändå finns även hos oss en känsla av overklighet. Svärfar sa alltid att tyskarna var engelsmännens kusiner och att han i kriget slogs mot en diktator och inte mot det tyska folket. Vad händer nu?

Trump, ombytlig som alltid sa förövrigt under Mays besök att Brexit är fantastiskt för Storbritannien. Nu när han insett att handelsavtal inte är så enkla och att EU förhandlar kollektivt har han istället uttalat sig om att Brexit hotar jobben i USA. Så var det med den relationen, precis som Financial Times förutspått. Dessutom blev britterna galna på USA efter attentatet i Manchester då de läckte information britterna inte ville släppa än och USA fick be om ursäkt.

Samtidigt kom idag nyheten som trots allt cementerade att länken mellan USA och Storbritannien är stark och det handlar fortsatt om Parisavtalet. Greenpeaces energiavdelning säger sig fått tag på dokument som visar hur Theresa May aktivt försökt urvattna EU:s klimatpolicy och detta så att lägre energieffektivitet skulle krävas först efter att Storbritannien lämnat EU! Själva ämnet förvånar mig inte eftersom jag redan bloggat om nedskärningar på klimatområdet men att det skulle vara så utstuderat och redan på total kollisionkurs med EU och jordens klimat…jag hittar inte riktigt ord i ledsamheten.

Mitt i detta har britterna själva splittrats av en ny låt som raskt seglat upp som tvåa på Itunes-listan och på topp tio hos radiostationen Capital FM så här i valtider. Det är bandet Captain Ska som spelar så kallad ska-musik i reaggestil som kommit med låten ”Liar Liar GE2017” (General Election 2017, min kommentar)  om Theresa May och de pågående budgetnedskärningar som gör att allt fler ber om mat på så kallade ”food banks” när löner och bidrag inte räcker till. Under valkampanjen får radiostationer inte spela partiska verk så de flesta undviker låten helt men det hindrar inte att den ändå spelas överallt och finns på Spotify. Så här låter den: