Jag är periodare. Ibland skriver jag tio inlägg när andan faller på och sparar tills jag är ute och reser eller har massor för mig på helgerna. Andra gånger har jag inget alls förberett eftersom de tagit slut när mycket hänt i livet och även om jag fortfarande har en massa utkast så ska ju sådana färdigställas också och inte bara vara just utkast med små stödord och länkar. Idag är det en sådan där kväll när alla är slut och dessutom har jag haft tankarna på den hemska flygkraschen i Frankrike, dotterns kanelbullebak och lite annat och haft svårt att fokusera mig. Alltså får ni en kort länk men faktiskt inte vilken som helst utan en om ett av mina favoritprogram som liten. Minns ni Rabalder som gick på 70-talet när vi alla bara hade Kanal 1 och sedan TV2 att välja mellan? Trots att jag idag har mängder av kanaler hade det här nog fortfarande varit en favorit. Den gröna hunden Rabalder och den rosa grannkatten som på svenska fick namnet Tråkmåns heter i original Roobarb and Custard och hamnade alltid i de knäppaste situationer, oftast på grund av att de utmanade varandra. Det var dock inte bara det de råkade ut för som fick mig att titta och skratta med fåglarna i serien utan också det finurliga i berättandet som faktiskt var bra även på svenska med Sven Lindberg och så gillade jag alla detaljer – månen i papiljotter över gården här till exempel. De flummiga animationerna varvat med den galna musiken gjorde sitt till också. Åh så avundsjuk jag blev på min engelska kollega många år senare. Tecknaren Bob Godfrey som gav liv åt Grange Calverleys historier visade sig vara hennes kompis pappa…! https://www.youtube.com/watch?v=I4aVXeDg3U4