Idag är det fredag och jag firar nya bloggframgångar med lite engelskt bubbel. Fler och fler hittar hit och fler och fler kontaktar mig och det är jätteroligt – tack alla! Dessutom kan man skåla i bubbel idag hur som helst eftersom det är kapten Cooks födelsedag. En alldeles speciell Yorkshireman för mig som älskar allt det där maritima och hans gamla hemstad Whitby.

”Engelskt bubbel?” hör jag ända hit hur du tänker. Jodå, engelskt vin är rejält på frammarsch även om vi kanske tyvärr måste tacka klimatförändringarna för en del av detta. Det har i och för sig funnits engelskt vin redan under medeltiden men det var aldrig något annat än enkelt och det var det franska vinet man importerade så fort man hade råd eller tog hem om man hade land i Frankrike. Idag är läget alltså annorlunda och inte minst Sussex och Oxfordshire har blivit riktiga nav för vinodling med viner som vinner priser bland annat faktiskt i Frankrike eftersom det ofta handlar om bubbel – så varmt har England trots allt inte blivit att man kan odla vilka druvor som helst utan det får vara ganska frosttåliga och vinerna blir då ofta mousserande men undantag finns; jag har druckit helt anständiga rödvin också av druvor som Rondo (som också används i Sverige).

En dag kommer säkert ett inlägg om mitt favoritbubbel nerifrån sydväst men idag blir det Grosvenor från vingården Ridgeview i just Sussex som vad jag kan se är den enda engelska vingård som finns i Systembolagets sortiment med två viner och i allafall här i Malmö faktiskt till och med i butik (Grosvenor) så länge man tar sig till Hansacompagniet med sin vinspecialisering. I Göteborg finns den i Nordstan och i Stockholm faktiskt ingenstans i city utan bara i tre andra områden där man kan tänka sig intresserade kunder. I övrigt finns den just nu i Uppsala och Helsingborg. Problemet för oss svenskar som är nyfikna på engelskt vin är att det produceras relativt lite och därför hamnar det mesta fortfarande på den inhemska marknaden. En del vingårdar vill faktiskt knappt ens exportera utan har som mål att göra bra vin för hemmamarknaden.

Ridgeview Grosvenor

Ridgeview skaffade vid starten 1994 olika varianter av druvorna Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier från Champagne så här är det ganska tydligt vad de hade för idé och den verkar de ha stått fast vid. Deras viner har alla namn från Londons finare adresser som får en att tänka på lyx: Grosvenor, Bloomsbury, Knightsbridge, Fitzrovia, Cavendish och Victoria vilket jag kan tycka låter lite löjligt utstuderat men visst, det berättar genast vad de vill med sina viner. Vingården ligger vid vackra South Downs med sin nationalpark och går att besöka. Är man över 18 så kan man dessutom gå på guidad tur.

Vad tyckte jag om Grosvenor då? Jo då, detta är deras Blanc de blanc vilket som namnet avslöjar endast är gjort på vita druvor (fast vi råkar kalla dem gröna i Sverige). Det är alltså gjort på bara Chardonnay och jag som mest kör LCHF har inga problem med torrt vitt vin. Det är däremot inte alls syrligt torrt utan väldigt fruktigt. Tropiska frukter skriver de själva och jag kan nog känna lika mycket europeiska men det är verkligen maffigt. Det första som händer är dessutom att du överraskas av hur länge bubblorna dröjer kvar och dansar i munnen. Jag kommer definitivt att försöka besöka Ridgeview för att pröva deras andra mer blandade viner. Är det värt 299 kronor? Absolut! Detta är dessutom något lite billigare än det kan vara i England vilket ofta är fallet överlag med lite dyrare viner i Sverige eftersom Systembolaget köper in i stor mängd till en hel nation. Jag är uppvuxen i en familj där det skålades i cava på nyårsafton för det tyckte min pappa var bra mousserande vin för pengarna och det har blivit lite champagne efter åren i Bryssel när man kunde hitta många varianter att pröva och Frankrike var nära. I England har jag på senare år druckit engelskt bubbel på nyårsafton och nu kan jag göra det i Sverige också. Det här är definitivt inte svårt att förstå att det imponerar även i Champagne.