Jag hade tänkt fortsätta med roliga restips idag men så kom SVT häromdagen med en fyra delar lång dokumentär om Boris Johnson så nu måste jag tipsa om den istället för den var riktigt bra.

Om du intresserar dig det minsta för brittisk politik så kan du lite om turerna som ledde både till att han blev premiärminister och att han tvingades avgå. Vad serien gör även för dig är dock att ga in på mycket av Boris som person, hans uppväxt och människorna han omgett sig med. Hur blev han den där skojfriske typen som kan slingra sig ur det mesta men inte riktigt allt?

Del ett tar upp hans barndom och hur familjen flyttade till Bryssel där hans far Stanley hade blivit EU-parlamentariker. Jag vet att jag i ett tidigare inlägg nämnt att jag från min egen tid i Bryssel känner människor som jobbade där redan då och som lyssnat på honom och nu sett paralleller till Boris uttryckssätt. Vid flytten var Boris i tioårsåldern och det gnisslade rejält mellan föräldrarna. Hans mor hamnade på sjukhus efter ett sammanbrott och programmet intervjuar några gamla vänner som berättar hur hon sagt att Stanley slagit henne vilket han medgett hände en gång. De skildes hur som helst till slut men inget av det här kan ju ha varit bra för barnen. Med det sagt har många andra människor haft en taskig barndom och tagit itu med det men Johnson verkar inte ens inse sitt beteende och där ligger väl skillnaden. Lägg till det att han gått på privilegierade ställen som Eton och Oxford.

De följande avsnitten tar upp hur Boris jobbade som skribent och senare blev Londons borgmästare och varför han ens ställde upp i det valet. David Cameron dyker upp med hela brexitballongen liksom Rees-Mogg, Cummings och en hel hoper ministrar varav några från den äldre skolans konservativa. Det blir väldigt synligt hur alla hugger varandra när det blir konflikter.

I det sista avsnittet har premiärministerns agerande runt coronan lett till problem och bollen är i rullning. Det går inte att hänga kvar när man dessutom gjort sig osams med tidigare hjälpredor som har hållhakar. Den enda som inte verkar ha ett dugg ont att säga om Boris är den före detta medie- och idrottsministern Nadine Dorries som alltid ser beundrande på honom när hon filmas (visste du förresten att hon även är författare och bland annat har skrivit om sin barndoms Liverpool?) När dessutom Boris mor avled när han hade det som värst så blev det i dokumentären tydligt att han sjönk ihop mer som person. Hon var hans stora stöd sedan hon repat sig och vigt sitt liv åt konst och måleri. Det verkar vara flera drag han fått av henne också och ändå är han minst lika mycket som sin far som också är kändis i Storbritannien på egna meriter och på senare år deltagit i en dokusåpa.

Se själv detta Dokument utifrån: Boris Johnsons uppgång och fall. Upptäck nya sidor av inte bara Johnson utan många andra. Det är grävande på det där brittiska sättet men inte hejdlöst som dess press. Man sitter och tycker synd om den lille pojken vars far inte bryr sig om barnen alls tills man inser att någon för länge sedan skulle sagt åt honom att det inte är någon bra idé att vilja vara Gud när man växer upp.