En av alla fördelar med att blogga är att man kan få recensionsexemplar av böcker skickade till sig. Om jag ska lista mina största intressen så blir det England, böcker, tågresor och hästar. Vilken dröm då att plötsligt få en bok i brevlådan som handlar om tre av dessa fyra, med titeln Ta tåget till litteraturens England!

Boken är skriven av Astrid Lindén och Clas Thor och det första som slår mig när jag öppnar mitt paket är att den är väldigt snygg. Formgivare Rafaella Turander måste därför också nämnas. Jag som själv skriver på en bok blir verkligen inspirerad och författarna själva vill gärna ge dig just inspiration till en resa. Det här är den typ av resebok du fortfarande får användning av trots all gratis och hyperaktuell reseinformation på internet idag.

Det första kapitlet handlar om själva planeringen av din tågluff och det är kanske inte jätteutförligt men det behövs inte för boken är full av länkar till aktuella sidor där du hittar information om biljetter och bolag. Dessutom finns en gedigen litteraturlista i slutet av boken med bland annat ännu mer om just själva tågåkandet. Här saknar jag bara information om att det fortfarande är fullt möjligt att köpa tågluffarkort i pappersformat för den som känner sig tveksam inför den digitala varianten.

Jag som nästan jämt tar tåget till England är alltid på jakt efter nya stopp på vägen. Ofta blir det för min del min gamla hemstad Bryssel för att se vad som hänt sedan sist och för att det är den snabbaste vägen men ibland vill jag variera mig och inte bara bryta resan i Hamburg eller Köln. Eftersom det här är en bok om en tågluff så får du just tips på andra ställen att spana in på vägen. Jag bor i Malmö och behöver inte stanna redan i Odense men kommer du från Stockholm är det en perfekt litterär destination. Tills alldeles nyligen hade jag aldrig hört talas om den nederländska hansestaden Deventer men så plötsligt dök den upp på kartan över de nya nattågen från Amsterdam till Berlin. Jag tänkte då mest att ”jaha, de stannar inte i hårt trafikerade Utrecht utan istället i denna lilla stad” men nu blev jag förvånad över att även hitta staden i boken jag just höll i handen. Den beskrivs dels vara vacker men också ha både en bokmarknad och en Dickensfestival. Jag letar genast upp Youtube-klipp om den och inser att den är en av Västeuropas riktigt gamla städer och dit vill jag nu. Bokens litteraturtema fortsätter med Rotterdam och om Erasmus och jag finner mig själv tycka om att författarna inte berättar minsta grej och ger långa bakgrundsförklaringar vilket jag själv lätt snöar in på för att gamla lärare sagt att man inte ska anta att läsaren känner till det man skriver om. Här får du istället själv leta upp Meent och Blaak i Rotterdam om du vill veta hur långt det är mellan dem eller för den delen om de är stadsdelar eller gator. Istället fokuseras på böcker och deras författare.

Visste du att Fredrika Bremer skrivit en bok om att resa i England? Det gjorde inte jag men England om hösten 1851 låter definitivt som något jag borde läsa. Hur underbart att få läsa om London så som den var då, som litterärt centrum. Vad skriver hon om mer? Jag har redan beställt ett exemplar för att få veta. Våra författare har nu kommit fram till London via färja från Holland och beger sig till Hampstead som är ett kapitel packat med intressant läsning eftersom så många kända författare och andra intellektuella bott och verkat där. Det retar mig fortfarande att jag inte passade på att vandra här mer när jag bodde så nära i min ungdom för Highgate och Hampstead har alltid varit en guldgruva för den kulturintresserade. Stycket om Orwell blir visserligen lite geografiskt förvirrande med närheten till Overground-stationen Hampstead Heath snarare än tunnelbanestationen Hampstead men det reder ut sig i den praktiska faktaruta som avslutar varje kapitel. Där finns också ofta QR-koder vid bilder om transporter och sevärdheter för den som snabbt vill ha mer information om dessa. Återigen en smart idé i dagens digitala landskap. Efter Hampstead bär det vidare till kyrkogården bakom St Pancras där det blir inte bara Mary Wollstonecraft utan en massa annat spännande.

Themsen får sin plats i boken inte bara för klassikern Tre män i en båt och Oxford utan det spenderas tid både på Towern och i Greenwich och här blir det inte bara klassiker även om både Dickens och Woolf nämns utan det känns lika mycket som strövtåg i London men det kan ha sin poäng det också och i synnerhet när kapitlen tar upp även modern litteratur som Hilary Mantel och Zadie Smith. Roligt är också att det inte bara här utan rakt igenom boken dyker upp fler passande svenska författare. I min hög av böcker att läsa hemma ligger Nina Burtons Flodernas bok och nu blir jag sugen på att fuska och lägga den högre upp i rangordningen. Även Anders Steinvall som jag recenserade häromsistens har sin givna plats för det här är ett promenerande författarpar med upptäckarlust.

Eftersom Yorkshire är mitt gamla hem och den del av England jag älskar mest så är jag nyfiken på kapitlet om Brontësystrarna och Haworth. Här tycker jag kanske att det blir lite väl kort men det kan också bero på att det är det mest bekanta och jag har tidigare fått så mycket ny information att det känns lite snöpligt att redan veta så mycket. Jag undrar också över att författarna tycker att prästgården är för städad och ordningsam i förhållande till vilda syskon på heden men jag tror faktiskt inte att de var så stökigt inomhus i ett prästhem, ständigt omgivet av den död och det elände som var så vanligt i Haworth på 1800-talet. För mig gav besöket där just en känsla av melankoli där jag gick och såg Charlottes jättesmå skor och tänkte på hur de dog allt för tidigt. Istället var det just på heden ovanför som jag gick ut och andades efter besöket. Det gläder mig väldigt att boken tar upp Eva-Marie Liffners finurliga bok Blåst! som jag tycker om men medan London och Sydengland har flera sidospår i kapitlen blir det sedan inga här uppe fast de kunnat besöka Sylvia Plaths grav eller gått in för Evelyn Waugh. Som alltid hos många svenskar saknar jag helt enkelt mer Nordengland i berättelser från England och Alan Bennetts Leeds ingår ju i tågbytena hit men det här är min egen högst personliga känsla och Bennett är förstås inte i närheten lika stor i Sverige som i Storbritannien.

Från Yorkshire bär det söderut till Stratford-on-Avon som också det känns ganska bekant liksom diskussionen om vem Shakespeare egentligen var men just som jag som teaterbarn tänker att jag sett många av hans pjäser själv så dyker det upp stycken om sonetter och en massa information om olika tolkningar av hans pjäser genom åren och det är ytterligare en sak jag älskar med boken – författarna är verkligen litteraturkännare. Det är ingen slump att de gör just den här resan utan de har något att berätta för oss.

Jag inser att jag missat en mysig del av Oxford när jag istället för att gå över floden alltid vikt av och gått längs Christ Church College. Folly Bridge är definitivt ett område jag behöver se mer av nästa gång. Det här är ett kapitel som det är en fröjd att läsa eftersom man verkligen får försjunka i den underbara staden och dess många kända författare och andra karaktärer. Det är en skatt att ösa ur och det har författarna verkligen gjort så att du får veta massor av nytt även om de stora namn du redan vet en hel del om. Jag ska kika efter herr Tumnus nästa gång jag är ute och går för nu vet jag att han finns där.

Vi dyker ner till St Ives, staden dit jag ständigt återvände innan brexit och där jag ville pensionera mig. Det handlar såklart om Virginia Woolf och hennes barndoms somrar där och inget nämns om att även Zorn bodde i närheten av deras sommarhus några månader men hur mycket kan en bok rymma? Istället blir det härliga vyer som både hon och författarna njutit av vid Atlanten och den kända fyren. Jag hoppar till av fotot på en 150-rälsbuss på stationen och inser att jag tittar på en bild av en vagn min man byggt, ståendes i staden vi skulle bli gamla i tillsammans och det blir som en personlig hälsning. Bläddrar vidare och kan genast trösta mig med att läsa om Monk’s House i Sussex som paret Woolf köpte och levde i och som jag inte vetat mycket om alls. Jag som var i Lewes i somras hann bara med själva staden men efter att ha läst och sett bilder härifrån åker det definitivt högre upp på önskelistan om jag nu hittar dit. På sin väg tillbaka österut kunde författarna kanske hälsat på Daphne Du Maurier i Fowey för hon nämns bara i kapitlet om Hampstead men en bok kan ju som sagt inte bli hur lång som helst.

Dorset har massor att se och litteraturmässigt är grevskapet känt för Thomas Hardy och hans skildringar av landsbygden och människorna där. Om detta får vi inte veta något utan Hardy nämns bara i kapitlet om St Pancras och det gör inte just mig så mycket för jag tycker han är ganska trist. Det som drar våra författare hit är istället lite otippat Enid Blyton och Fem-böckerna. Jag har faktiskt aldrig läst några. Min mamma präglade mig mycket i min läsning som barn och böckerna kom på hennes tid men hon gillade dem aldrig. Tyckte att de alltid räddades av hunden och då hade de inte svultit ihjäl heller för ”tror ni inte de hittat en extra chokladkaka någonstans”. Förutsägbart och barnsligt i hennes ögon men så älskar hon också deckare och om vi fortfarande får tid att resa tillsammans så har den här bokens kapitel om Oxford lärt mig mer om hennes kära Dorothy Sayers som jag kan visa henne. Istället förstår jag på egen hand genom att läsa vidare delvis just varför Blyton skrev som hon gjorde och även om jag inte blir jättenyfiken (hon känns för präktig även för mig) så är hon ju en legend. Det här är ett kapitel där landskapet spelar roll och Jurassic Coast är verkligen enastående med Corfe Castle och rullande kullar. Jag önskar bara att författarna hamnat på puben Square and Compass i sin vandring där uppe på åsen. De nämner att man kan ta sig runt med busslinjen Jurassic Breezer en del av året men inte att man kan ta den hela den vackra vägen från Weymouth till Swanage och passera fascinerande Chesil Beach, ytterligare en litteraturanknytning även om det blir just buss och inte tåg.

Englandsresan avslutas i Brighton med bland annat Graham Greenes klassiker Brighton Rock och det är befriande att få sig till livs något annat än det coola i nöjesstaden. Jag fnissar dock åt att författarna bor på Queens Hotel för där har min dotters sambo jobbat som kock en gång i världen, av alla hotell man kan läsa om i denna stad…

På hemresan blir det kanaltåget Eurostar och en övernattning i Bremen som jag länge tänkt stanna i själv på grund av det berömda rådhuset och sjöfarten men återigen överraskas jag för plötsligt dyker det upp en hel del svenska storheter i litteraturen och jag som har både smålandsblod och en tidigare katt som varit med i pjäsen Dödsdansen läser storögt om Strindbergs uttalande om Småland. Bremen måste också högre upp på önskelistan.

Det här är inget annat än en underbar läsupplevelse med tillhörande tydligt register för vidare läsning. Jag älskar kombinationen av gamla klassiker och moderna inslag och hur de blandat litteratur med långa promenader. Visst har några bokstäver bytt plats här och där men inget stort som stör läsningen eller leder dig fel (fast det är lite roligt att Enid Blyton reser ”från Bournemouth till Dorset” och redan är i Dorset när hon startar). Där finns en del inkonsekvens i de praktiska beskrivningarna som att rutan om att resa till Stratford-on-Avon bara tar författarnas väg ner från Haworth men i kapitlet om Oxford får även förbindelser till London vara med och inte bara resan de själva gjorde. Kanske borde alla destinationer ha haft alternativ inklusive London. Vita Sackville-Wests levnadsår har blivit Leonard Woolfs men det är lätt att se det för det misstag det råkat bli med dagens snabba teknik. Det enda jag undrade för mig själv varför Jane Austen inte var med när hon är så stor men författarna har helt enkelt fokuserat på att skriva en tågluffarbok och visst vore Bath roligt att läsa om men hon har ju flera adresser och någonstans får man dra en gräns och fokusera på sina absoluta favoriter. Även jag får dra en gräns för det här blev en lång recension men det fanns så mycket att bli entusiastisk över. Jag säger bara, spring och köp. Perfekt julklapp till bokälskaren, anglofilen, tågluffaren…dig själv. Jag sträckläste.