Saknade du bloggen i måndags? Det berodde inte på annat än att jag inte hade något förberett inlägg kvar och det har varit några intensiva veckor både på jobbet och privat med roliga men tidskrävande utmaningar och trevliga middagar med familj och vänner.

Dags att koppla av så här runt Alla helgon-ledigheten alltså och vad kunde då komma lägligare än den nya flugan, Metro Memory. Det handlar om att minnas så många tunnelbanestationer som möjligt i London. I skrivande stund är jag uppe i 59,3% och snart redo att ge upp men har ett par till som jag vet att jag ska kunna och gärna vill komma på. Jag började med att bara skriva in så många som kom upp i huvudet men när jag var runt 38% insåg jag att nu behövde jag ta hjälp av kartan för att se vad jag missat och tänka vidare den vägen. Då zoomade jag helt enkelt in och fortsatte där jag såg gap när namnen blev synliga på de jag klarat. På kartan syns det ofullständiga genom att cirklarna fortfarande är vita istället för i linjens färg.

Naturligtvis var West End och de stora järnvägsstationerna inte särskilt svårt för där rör man ju sig som turist igen och igen och jag som bott och pluggat geografi i London kan såklart också tacka det för mitt relativt höga resultat för den del av Piccadilly Line jag använde mig av då är såklart väl ifylld. Jag ser dock inte bara att jag kan mina favoritområden utan det hela utvecklade sig snart till en riktigt kul observation av hjärnans tankebanor. Till exempel syns hur jag klarat många slutstationer fast jag knappt åkt linjerna. Typiskt namn man ser på skyltar medan man väntar och vips så har hjärnan registrerat dem. Min pappa som hälsade på mig i London kan heller inte ha vara den ende svensk som sedan ofta hälsat på sitt barn med frasen ”High Barnet”.

En annan sak är hur jag mot slutet börjat fundera på alternativa stationer i stora stadsdelar som Acton, Ealing, Wembley och Clapham där jag kan några och sedan med kartans hjälp börjar gissa mig fram till geografiska variationer av väderstreck för att komma vidare. Min hjärna vill sedan fortsätta att fundera ut olika typiskt engelska platstillägg för att minnas fler stationer och jag sitter där och tänker Park, Green, Hill, Wood, Ham och annat som borde kunna få någon gammal pollett att ramla ner.

Transport for London driver ju idag inte bara tunnelbanor på spår utan även Overground ovan jord ut till förorterna men inte minst mellan dessa så att man slipper ta sig till centrala delar för att byta. Likaså Docklands Light Railway (DLR) i det moderniserade hamnlandskapet längs Themsen, vars första generation tåg byggdes i York. Dessutom finns den senaste storinvesteringen, Elizabeth Line med rena regionaltåg från Essex till Berkshire, rakt genom London. Dessa tre är verkligen min akilleshäl. Jag använder dem inte särskilt ofta och de är relativt nya. Dock går det hyfsat på banan ut mot Reading där det hjälper att jag ofta åkt på väg till Cornwall. Den som åker till Brighton oftare än jag kan nog fler Overground-stationer söderut.

Att jag är hyfsad på stora delar Piccadilly, Victoria och Northern Line är alltså inget konstigt eftersom jag bott i norr. Circle Line som varenda Londonbesökare förr eller senare hamnar på går också bra även om jag i ett par timmar irriterar mig på en enda station mellan två andra som jag visste att jag kunde innan jag till slut jublade som professor Balthazar när jag kom på den.

Det är kul att se hur vi svenskar kan helt olika delar men vi tycks alla vara bra på den gröna District Line västerut för vi älskar Richmond och de grönskande delarna av stan längs Themsen. Före detta au-pairer och andra som bott västerut eller i de välmående delarna i norr är väldigt bra på detta. Även österut går District Line rätt bra för mig en bra bit för jag släktforskar om min dotter som har anor åt det hållet och så sitter stadsdelarna på grund av Jack the Ripper och intresse för sjöfart. Fråga mig däremot inte om hipsterkvarteren längre norrut som du själv kanske är jättebra på. Det märks verkligen att det inte är min del av London även om jag tar mig till Shoreditch någon gång ibland. Essex är heller ingen favorit men den som tagit färja till Harwich kan råka minnas några av stationerna här och själv får jag hjälp av att jag i York jobbade just med den banans signaldokument en period och minns några. Nu gäller det att komma på fler…sa jag att det är svårt att sluta?

Westminster är en station som nog många kan. Där är det livat nu apropå mitt inlägg häromdagen och sajten Politics Joe har gjort det igen. Jag lämnar dig med deras senaste hit om tillståndet i brittisk politik.