Nytt år och alltid samma förväntan och hoppfullhet. Dottern och jag konstaterade igår att vi haft ett blandat 2025 som innehöll en hel del roligt men som generellt var ganska jobbigt.

Värst var att förlora dotterns faster i England. För mig för hon var den som tillsammans med oss två kände min man bäst, visste saker om hans barndom och alltid var storasystern när vi var på besök där. Att inte höras av på juldagen var jättekonstigt och hela året har varit extrem saknad av dem båda. Sedan fick jag till min stora glädje efter att i hela livet ha drömt om det äntligen veta att min arrendetomt skulle kunna säljas till mig. Plötsligt kom beskedet att det dock skulle bli en väldigt mycket mindre del än familjen arrenderat sedan 1924 på grund av olika anledningar jag inte vill gå in på än. Mitt i detta hade dottern och jag en alldeles fantastisk semester i bland annat Skottland som vi kommer minnas med lycka länge. Jag har också glatts väldigt åt Storbritanniens närmanden till EU som skett under året med återinträde i Erasmusprogrammet och annat. Väldiga toppar och dalar helt enkelt.

Nu är det redan tolv dagar sedan vintersolståndet och ljuset kommer åter. Jag ser fram emot att året iallafall kommer att ge ett svar på det där med markköpet så jag vet vad jag ska fatta för beslut och vad det skulle kosta, om jag ska gå vidare eller ej och alternativen jag funderat på. Det är fortfarande spännande att få köpa loss marken.

Resemässigt hoppas jag få se mer av Europa än det funnits tid för under 2025 men längtar som vanligt också tillbaka till Storbritannien. Sedan 1996 har alla år med en sexa på slutet inneburit åtminstone en dag om året i Whitby, vår speciella plats, så förhoppningsvis kommer jag dit igen i år. Yorkshire är ju redan det jag sett mest av och kan överlägset mest om men det finns alltid något nytt att se och äta. Samtidigt vill min dotter tillbaka till St Ives och min brexitbesvikelse kommer såklart aldrig att dö men den har lagt sig och Cornwall har förändrats så även jag längtar dit en del igen. Lite knöggliga resmål att kombinera men jag som tar tåget kan ju njuta extra av Yorkshire innan jag får sällskap om vi reser på gemensam semester. Ska vi ner till sydväst har jag en handfull prioriteringar att välja mellan på vägen ut, inte minst i Devon men också Dorset. Med allt detta sagt har jag en otrolig längtan tillbaka till Skottland och då inte minst se mer av Skye och fastlandet runt omkring men också Ullapool högre upp. Jag längtar till skaldjur i någon hamn och sagolika bergsmiljöer.

Jag har kikat lite på vad som lästs mest på bloggen. Inte helt förvånande fortsätter clotted cream att vara populärt år ut år in och det är ju gott. Det har också blivit mycket sökt på vilka färjor man har som alternativ till resan och så märks det att jag försökt hjälpa hundägare i olika grupper på Facebook med hur man tar med hunden för det inlägget har gått som tåget liksom mitt inlägg om inresetillståndet ETA som nu krävs. Ganska logiska toppinlägg i år med tanke på läget och på att vi efter coronan har blivit fler hundägare. Londons järnvägsstationer var också populärt att läsa om och jag är väldigt aktiv i tåggrupper på Facebook så jag ser hur folk reser mer och mer med tåg. Märkligt nog skrev jag själv inte ett dyft om att det var järnvägens 200-årsjubileum 2025 med mängder av evenemang (varav några faktiskt fortsätter i år). Jag har nog generellt varit ganska mossig i skallen i år. Ett tag undrade jag om jag höll på att bli utbränd men hade nog bara mycket på jobbet och hemma samtidigt.

Ett inlägg som också varit populärt är det om Northumberland vilket jag misstänker är för att Vagabond utsett detta stora grevskap till en av årets destinationer 2026. Jag kommer därför själv att skriva mer om det snart. Inlägg jag har på gång handlar också om ett par rejäla och riktigt historiska slott, en indisk michelinupplevelse och om att bila i Skottland. Har du något speciellt du skulle vilja läsa om eller något du vill veta mer om?